Lagen om hälso- och sjukvård preciserar kommunernas uppgifter vid främjande av hälsa och välbefinnande

Lagen om hälso- och sjukvård som är under beredning förpliktigar kommunerna att koppla ihop främjande av välbefinnande och hälsa som en del av beslutsfattandet samt planering av ekonomin och verksamheten. Kommunernas roll som främjare av hälsa preciserades redan i reformen av folkhälsolagen som gjordes år 2006. Kvalitetsrekommendationen för hälsofrämjande som stöd för arbetet blev färdig under samma år, och vissa kommuner har redan tillämpat verksamhetsmodellerna i den i praktiken.

Syftet med bestämmelserna i lagen om hälso- och sjukvård är att lyfta fram främjandet av hälsa och välbefinnande som en central tyngdpunkt i kommunens verksamhet. Målet är att förebygga att hälsoproblem uppstår och att servicebehovet ökar.

Enligt lagförslaget ska kommunerna följa upp invånarnas hälsotillstånd och välbefinnande och på basis av uppgifterna utarbeta en gång under varje fullmäktigeperiod en omfattande välfärdsberättelse. Dessutom rapporterar man årligen till fullmäktige om kommuninvånarnas hälsotillstånd och välbefinnande.
"Insamlingen av uppgifter enligt befolkningsgrupp ger kommuner möjlighet att ingripa mot en ökning av skillnaderna i hälsa i tid. På basis av uppgifterna kan man inrikta resurserna på nytt enligt kommuninvånarnas behov", säger Koivisto.

De uppgifter som behövs för välfärdsberättelsen sammanställs i samarbete med sakkunniga inom olika förvaltningsområden. Institutet för hälsa och välfärd har utarbetat rekommendationer för välfärdsindikatorer som stöd för insamlingen av uppgifter, och kommunspecifik information finns till exempel på tjänsten Sotkanet som upprätthålls av Institutet för hälsa och välfärd.
"På Institutet för hälsa och välfärds webbsidor finns också anvisningar om och handböcker som stöd för bedömning av hälsoeffekterna. Utöver uppföljningen får kommunerna till uppgift att på förhand bedöma konsekvenserna av olika beslutsförslag för sina invånares hälsa och välbefinnande."

Genomförandet av målen för främjande av hälsa och välbefinnande förutsätter en tydlig arbets- och ansvarsfördelning i kommunförvaltningen enligt Koivisto. Man måste komma överens om vem som har huvudansvaret och hur samarbetet bedrivs mellan de olika förvaltningsområdena. Vissa kommuner har bildat ett permanent nätverk eller en permanent arbetsgrupp med uppgift att föra fram synpunkterna på främjande av hälsa och välbefinnande som en del av kommunens beslutsfattande och olika funktioner. Det är bra om det förutom företrädare från centralförvaltningen finns företrädare från alla förvaltningsområden i gruppen.
"Social- och hälsovårdsväsendet har naturligt en nyckelställning när det gäller att främja hälsa och välbefinnande. Det har tillräckligt erfarenhet för att tolka den information som ligger till grund för beslutsfattandet och framföra denna till beslutsfattarna. Förutom social- och hälsovården behövs till exempel insatser av undervisnings- samt ungdoms- och idrottsväsendet för att stödja välbefinnande", betonar Koivisto.

Samarbete förutsätts även mellan verksamhetsområdena i de samarbetsområden som uppstått i och med servicestrukturreformen och primärkommunen. Ett samarbetsområde som sköter social- och hälsovårdstjänsterna för flera kommuner borde samarbeta med primärkommunerna samt sammanställa och erbjuda information som underlag för beslutsfattandet. Kommunerna får själva besluta om praxis för samarbetet.
"En möjlighet är att bilda arbetsgrupper med företrädare för både kommunerna och samarbetsområdena. Man måste dock komma ihåg att det alltid är kommunen som har huvudansvaret för invånarnas välbefinnande och hälsa även om social- och hälsovårdstjänsterna har genomförts i samarbete."

Enligt Koivisto kunde sjukvårdsdistrikten fungera som sakkunniga i till exempel regionala program för förebyggande av sjukdomar. De skulle ha bättre möjligheter än enskilda kommuner att sammanställa regional hälsoinformation som stöd för kommunernas beslutsfattande.

Koivisto påminner om att kommunerna befinner sig i väldigt olika skeden när det gäller hälsofrämjande. Flera stora och mellanstora kommuner har redan vidtagit åtgärder som ingår i kvalitetsrekommendationen medan små kommuner ännu saknar kunnande, resurser och intresse när det gäller att främja hälsan.
"Det är en stor utmaning att få de politiska beslutsfattarna i kommunen att inse hur stor betydelse främjande av hälsa och välbefinnande har för kommunens livskraft och ekonomi. En förändring av attityder och tänkesätt förutsätter att kommunerna har tillräcklig information och handledning om nya verksamhetssätt och deras bakgrund."

Som stöd för kommunerna förbereds olika projekt och handböcker med avseende på olika delar när det gäller att främja hälsa och välbefinnande. Dessutom håller Institutet för hälsa och välfärd på att utveckla ett referensinformationssystem på nätet där kommuner kan jämföra varandras hälsofrämjande aktivitet.
"Under den nuvarande regeringen har en stark grund skapats för arbetet för hälsofrämjande. Syftet med de pågående projekten är att utveckla verksamhetsmodeller som kan tillämpas i hela landet i framtiden", säger Koivisto.

Anni Syrjäläinen