Kamp mot ojämlikheten inom studerandehälsovården

Studerandehälsovården hotas av ökad ojämlikhet. Enligt en utredning som social- och hälsovårdsministeriet publicerade i somras skiljde sig tillvägagångssätt och resurser för studerandehälsovården på hälsovårdscentralerna. Detta leder till ojämlikhet bland dem som studerar på olika orter och olika läroanstalter.

Ett av de största problemen som besvärar studerandehälsovården är bristen på arbetskraft. Det finns för få hälsovårdare och läkare relaterat till antalet studerande. Vid yrkesläroanstalter är till exempel målet att det ska finnas 3 000 studerande per läkare. I verkligheten är siffran 13 000.

"När det inte finns tillräckligt med resurser hamnar de anställda i en verkligt utmanande situation. De tröttnar under sin arbetsbörda. Dessutom tvingas de att ta ansvar för andra uppgifter, om det till exempel inte finns en kurator eller psykolog", säger konsultativa tjänstemannen Maire Kolimaa.

"I fråga om yrkesläroanstalterna är detta särskilt beklagligt eftersom det är där det förekommer mer symptom och riskbeteende, såsom användning av droger, tobak och alkohol än vid gymnasier."

Studerandehälsovården är en del av primärvården. Den innehåller både förebyggande hälsovård och korrigerande sjukvård. Målet för hälso- och sjukvård är att upprätthålla och förbättra studerandenas välfärd. Tjänsterna gäller studerande vid gymnasier, läroanstalter som ger yrkesinriktad grundutbildning samt vid högskolor och universitet.

Utredningen av studerandehälsovården visade att det på flera orter var förenat med svårigheter att genomföra övergripande hälso- och sjukvård för studerande. Verksamheten hade decentraliserats för att skötas av flera instanser.

"Det är viktigt att sjukmottagningen hos en läkare eller hälsovårdare som är förtrogen med studerandehälsovården ordnas inom studerandehälsovården i stället för den allmänna mottagningsverksamheten."

Enligt utredningen är den största utmaningen för studerandehälsovårdens verksamhet vården av mentalvårdsklienter. Behovet av mentalvårds- och missbrukartjänster har ökat, och allokeringen av resurser svarar inte mot behovet. Samarbete och informationsutbyte med den specialiserade sjukvården bör utvecklas.

"För närvarande tvingas studerandehälsovården behandla patienter utan den specialiserade sjukvårdens kompetens. Man bör absolut tillhandahålla studerandehälsovården ungdomspsykiatrisk kompetens genom att till exempel ordna möjlighet till konsultation, nätverksmöten, mottagningar och utbildning."

Till stöd för kommunerna ska enligt Kolimaa Institutet för hälsa och välfärd inleda utvecklingsarbete inom studerandehälsovården. Man hoppas även att kommuner ska utnyttja det nationella utvecklingsprogrammet för social- och hälsovården (Kaste), som betonar att specialkompetens ska tillhandahållas inom basservicen såsom studerandehälsovården.

Institutet för hälsa och välfärd erbjuder kommunerna riksomfattande stöd och det ska ha ansvaret för forskning, utveckling och koordinering inom studerandehälsovården.

"Yrkesutbildade inom studerandehälsovården blir numera alltför ensamma i kommunerna."

Ytterligare har SHM inrättat en arbetsgrupp för att begrunda konkreta åtgärdsförslag för studerandehälsovården.

Avsikten är att försöka minska skillnader i hälso- och sjukvården mellan yrkeshögskolor och universitet genom SHVS-försök. Under försöket som ska genomföras åren 2011-14 i Villmanstrand och Seinäjoki erbjuder SHVS, som har ansvaret för universitetens hälso- och sjukvårdstjänster, hälso- och sjukvård även för lokala studerande vid yrkeshögskola. På andra ställen ansvarar kommunen för yrkeshögskolestuderandenas studerandehälsovård.

"Målet är att studerandehälsovården är en universell tjänst som når alla studerande, som främjar studerandenas hälsa och studieförmåga samt ger särskilt stöd vid behov."

Kimmo Vainikainen