Ändringar som gäller barnskydd och familjevård åren 2011-2012

Flera ändringar som gäller barnskydd och familjevård har trätt i kraft i år och träder i kraft vid ingången av nästa år.

År 2011

1. Kommunen ska ordna socialvårdens tjänster enligt bedömningen av en socialarbetare inom barnskyddet.
2. Den vård som behövs under en familjevårdares ledighet kan ordnas genom ett uppdragsavtal.

Från och med ingången av år 2012

3. Vård av barn utom hemmet ska primärt ordnas inom familjevården
4. Familjevårdaren ska genomgå en förberedande utbildning och en ansvarig arbetstagare ska utnämnas för familjevårdaren
5. Skyldigheten att meddela polisen om sexualbrott mot barn

Kommunen ska ordna de socialvårdens tjänster som den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter har bedömt nödvändiga i klientplanen med tanke på barnets hälsa och utveckling. Den ändring av 36 § 2 mom. i barnskyddslagen (1380/2010) som trädde i kraft vid årets ingång av 2011 gäller samtliga klienter inom barnskyddet. Därtill ska de nödvändiga tjänsterna även antecknas i klientplan av unga i eftervård och föräldrarna till barn och unga. (RP 137/2010)

De stödåtgärder som avses i bestämmelsen har definierats i 36 § 1 mom. i barnskyddslagen. Stödåtgärder som är nödvändiga med tanke på barnets eller den unga personens hälsa eller utveckling kan vara t.ex. barndagvård och hemservice, utkomststöd och förebyggande utkomststöd, socialarbetarens stöd för utredning av barnets eller familjens problemsituation, ekonomiskt eller annat stöd för barnet i skolgången, vid anskaffning av yrke och bostad, placering i arbete, fritidsintressen, upprätthållandet av nära mänskliga relationer och tillgodoseendet av andra personliga behov, en stödperson eller stödfamilj, vård- och terapiservice som stöder barnets rehabilitering, familjearbete, placering av hela familjen i familje- eller anstaltsvård, referensgruppsverksamhet samt semester- och rekreationsverksamhet. Utöver de ovan nämnda stödåtgärderna kan den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter bedöma att någon annan stödform är nödvändig för barnets hälsa eller utveckling. Kommunen kan till exempel vara skyldig att ordna familjen t.ex. städhjälp.

Den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter kan vid behov utarbeta en separat klientplan för barnets förälder, men de tjänster som är nödvändiga för barnet kan i enlighet med bedömningen av den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter även antecknas i en plan som utarbetas för föräldern i samband med någon annan service. T.ex när det i samband med beviljande av utkomststöd utarbetas en plan för en familj som är klient inom barnskyddet ska uppfattningen av den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter utredas i fråga om familjens behov av hjälp och stöd.

Om den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter har bedömt en tjänst är nödvändig är kommunen skyldig att tillhandahålla denna tjänst. Den instans som ansvarar för ordnandet av tjänsten i kommunen ska se till att klienten får servicen i enlighet med den bedömning av behovet som gjorts av socialarbetaren och inom den tidfrist som socialarbetaren bedömt nödvändig med tanke på barnets hälsa eller utveckling. Om tjänsterna och stödåtgärderna ska fattas ett överklagbart beslut som kan överklagas på det sätt som föreskrivs för varje enskild tjänst eller stödåtgärd.

Om servicebehovet ännu inte har hunnit bli antecknat i klientplanen, betyder det inte att kommunen är befriad från sin skyldighet att tillhandahålla tjänster t.ex. i brådskande situationer eller i situationer enligt 35 § i barnskyddslagen där behovet av barnskydd eller hindret för rehabilitering i väsentlig mån beror på otillräcklig försörjning eller brister i anslutning till boendet.

Den vård som behövs under en familjevårdares ledighet eller annan frånvaro kan ordnas genom ett uppdragsavtal. Avsikten med ändringen av familjevårdarlagen (312/1992) som trädde i kraft i början av augusti 2011 är att göra det möjligt att ordna avlösning efter den vårdbehövandes behov. Reformen baseras på regeringspropositionen (RP 331/2010). Enligt propositionen kan den vård som behövs under en närståendevårdarens ledighet eller annan frånvaro ordnas genom ett uppdragsavtal (Kommuninfo 5/2011).

Enligt 6 a § i familjevårdarlagen kan en kommun ordna den vård som behövs under en familjevårdares ledighet eller annan frånvaro genom att ingå ett uppdragsavtal med en person som uppfyller kraven på familjevårdare. En avlösare kan komma till familjevårdarens hem för att där ge vård till de personer som familjevårdaren vårdar, om familjevårdaren samtycker till det och om arrangemanget är förenligt med de vårdbehövandes bästa.

Lagändringen ger kommunerna ett nytt slags alternativ att ordna avlösningsvård men förpliktar inte kommunerna att ordna avlösningsvård på något bestämt sätt. För att kunna utnyttja möjligheterna med och främja tillgången till avlösarservice krävs planenlig verksamhet och mångsidig information där kommunerna bland annat kan utnyttja information på nätet och samarbete med organisationer.

Kommunen ingår ett uppdragsavtal med avlösaren. Ett uppdragsavtal ska ingås separat för varje vårdbehövande för den tid under vilken en avlösare avlöser familjevårdaren. Kommunen kan därmed ingå flera uppdragsavtal med en avlösare som gäller flera olika vårdbehövande.

I det uppdragsavtal som kommunen ingått med en avlösare ska parterna:

1) komma överens om beloppet och sättet för betalning av vårdarvodet till avlösaren,

2) vid behov komma överens om ersättning för de kostnader som avlösaren orsakas,

3) komma överens om uppdragsavtalets giltighetstid,

4) vid behov komma överens om andra frågor som gäller den vård som avlösaren ger.

Arvodet till en avlösare inom familjevården är inte bundet till de arvoden för familjevård som enligt lag betalas till familjevårdare, utan arvodet ska alltid avtalas mellan kommunen och avlösaren. Kommunen beslutar om grunderna för fastställande av det arvode som betalas till en avlösare. Arvodena till avlösaren kan till exempel bestämmas per timme eller per dygn. Arvodet kan differentieras enligt hur bindande och krävande avlösarservicen är.

Den kommun eller samkommun som svarar för ordnandet av familjevården svarar för nödvändig förberedelse, arbetshandledning och utbildning för avlösare inom familjevården. Innehållet i den utbildning, förberedelse och arbetshandledning som erbjuds ska anpassas till avlösarens tidigare utbildning och innehållet i avlösarens arbete. Avsikten är att man i uppdragsavtalet kommer överens om utbildning och annat stöd för avlösaren.

Avlösare ska omfattas av en likadan social trygghet som familjevårdare. Bestämmelser om pensionsskydd för familjevårdare finns i lagen om kommunala pensioner (549/2003) och om olycksfallsförsäkring i lagen om olycksfallsförsäkring (608/1948).

Från och med ingången av 2012 blir familjevård den primära formen av vård utom hemmet i förhållande till anstaltsvård. Vård av barn utom hemmet kan ordnas som anstaltsvård endast om vård av barn utom hemmet inte på ett sätt som motsvarar barnets bästa kan ordnas annanstans med hjälp av tillräckliga stödåtgärder

I 50 § i barnskyddslagen föreskrivs om kriterierna för val av platsen för vård utom hemmet. Utgångspunkten för lagändringen är att vård av barn utom hemmet primärt ska ordnas som annan vård än anstaltsvård. Enligt bestämmelsen ska det alltid när vård utom hemmet ordnas också sörjas för att det förutom platsen för vård utom hemmet ordnas tillräckliga stödåtgärder som motsvarar barnets bästa.

Bestämmelsen betyder i praktiken att när beslut fattas om en plats för vård av barn utom hemmet ska det innan anstaltsvård ordnas utredas möjligheterna att ordna vård utom hemmet antingen som familjevård eller på annat sätt. Lagändringen betyder inte att man först ska pröva familjevård när man placerar ett barn i vård utom hemmet. Barnets behov av och tillgången till stödåtgärderna ska på ett så omfattande sätt som möjligt innan beslut om placering fattas. Det är i barnets bästa att något byte av platsen för vård utom hemmet inte blir nödvändigt.

Något annat sätt att ordna vård utom hemmet som avses i bestämmelsen kan vara till exempel en placering hos släktingar eller i vissa situationer placering i hemmet i enlighet med 49 § 3 mom. i barnskyddslagen. Enligt barnskyddslagen är ordnandet av vårdnaden om barnet genom ett avtal eller genom ett domstolsbeslut dock alltid en primär åtgärd i förhållande till vård utom hemmet. Enligt 32 § i barnskyddslagen ska det innan ett barn placeras utom hemmet utredas vilka möjligheter den förälder hos vilken barnet inte huvudsakligen bor samt släktingar eller andra barnet närstående personer har att ta emot barnet. Det organ som ansvarar för socialvården ska skrida till åtgärder för att ordna vårdnaden om barnet genom ett avtal mellan föräldrarna eller ett domstolsbeslut, om detta ska anses vara befogat med tanke på barnets bästa. Enligt 32 § 3 mom. i barnskyddslagen ska en person, som vid sidan av eller i stället för föräldrarna har anförtrotts vårdnaden om barnet eller hos vilken barnet bor, vid behov tryggas förutsättningar för vård och fostran av barnet enligt 4 § 1 och 2 mom. i familjevårdarlagen.

Lagändringen ska öka andelen familjevård när det gäller vård utom hemmet. När det utvärderas om familjevård är lämpligt för barnet ska det enligt bestämmelsen iakttas hurdan helhet den vård som familjevårdaren ger utformar tillsammans med behövliga stödåtgärder. Först om familjevård tillsammans med stödåtgärder inte tryggar sådan vård utom hemmet som är förenlig med barnets bästa ska vård utom hemmet ordnas som anstaltsvård. De stödåtgärder som avses i bestämmelsen är, förutom de stödåtgärder som ordas för barnet, också de stödåtgärder som ordnas för barnets familj eller familjevårdare. Stödåtgärder som ordnas för barnet och familjen under tiden för vården utom hemmet kan vara stödåtgärder som motsvarar dem som med stöd av 7 kap. i barnskyddslagen ordnas under den tid som öppenvården varar. Om stödåtgärder som ges familjevårdare föreskrivs i familjevårdarlagen.

Avsikten med den nya bestämmelsen är att trygga att vård av barn utom hemmet alltid ordnas på ett sätt som är av hög kvalitet och förenligt med barnets bästa. Fosterfamiljen ska vara förenlig med barnets behov och det ska finnas tillräckliga stödåtgärder som stöder familjevården. Om de inte hittas någon lämplig fosterfamilj kan placeringen inte genomföras som familjevård. Detta är möjligt till exempel om barnets vård och omsorg kräver specialkompetens som inte finns tillgänglig inom familjevården. Om behovet av specialkompetens kan bemötas genom stödåtgärder som kompletterar familjevården, är det i regel möjligt att genomföra vård utom hemmet som familjevård. Enligt bestämmelsen ska dock helheten alltid motsvara barnets bästa. Även om det var möjligt att med hjälp av stödåtgärder ordna vård utom hemmet som familjevård, ska placeringen inte emellertid genomföras som familjevård om det på grund av en helhetsbedömning konstateras att anstaltsvård bättre motsvarar barnets bästa.

Vård vid ett professionellt familjehem som regionförvaltningsverket har beviljat tillstånd omfattas inte av familjevårdarlagen. En del av den vård som i dag genomförs som vård på professionellt familjehem motsvarar i praktiken anstaltsvård, medan en del funktionellt motsvarar familjevård. Vid social- och hälsovårdsministeriet pågår en totalreform av lagstiftningen om familjevård som har för avsikt att klargöra begrepp i enlighet med arbetsgruppens förslag (social- och hälsovårdsministeriets rapporter 2010:15) så att begreppet professionell familjevård endast kunde användas då verksamheten i sak motsvarar familjevård. Som stöd till vård på professionellt familjehem kan användas stödåtgärder som motsvarar stödåtgärderna inom familjevård som avses i familjevårdarlagen.

I enlighet med 4 § i barnskyddslagen ska barnets bästa alltid sättas som främsta princip vid genomförandet av barnskydd. Vid bedömningen av barnets bästa skall uppmärksamhet fästas vid hur olika åtgärdsalternativ och lösningar garanterar barn en balanserad utveckling och välfärd samt nära och fortgående mänskliga relationer. Vid valet av plats för vård utom hemmet ska det enligt 50 § ägnas särskild uppmärksamhet åt grunderna för omhändertagandet och barnets behov, upprätthållandet av barnets syskonförhållanden och andra nära mänskliga relationer samt kontinuiteten i vården. Dessutom ska hänsyn tas till barnets språkliga, kulturella och religiösa bakgrund. På basis av dessa kriterier ska det dessutom bedömas om det är familjehem som avses i familjevårdarlagen eller ett professionellt familjehem som bäst lämpar sig för barnet.

En placering som anstaltsvård kan vara förenlig med barnets bästa till exempel då det i början av placeringen behövs mer information om barnets behov och faktorer som påverkar grunderna för omhändertagande. Det ligger i barnets intresse att genomföra vård utom hemmet i samarbete med barnets föräldrar. Det ska finnas synnerligen väganda skäl om barnet placeras i en plats för vård utom hemmet som inte motsvarar vårdnadshavarens önskemål. Utgångspunkten är alltid att det i samarbete med föräldrarna och barnet hittas en form av vård utom hemmet och stödåtgärder som bäst tryggar barnets behov av vård och omsorg och som möjliggör att det genom samarbete uppnås den bästa helheten för barnets uppväxt och utveckling.

Om det vid placeringen är uppenbart att det kan uppstå situationer som förutsätter bruk av begränsande åtgärder med stöd av 11 kap. i barnskyddslagen är det inte till barnets bästa att placera honom i sådan plats för vård utom hemmet där det enligt lag är förbjudet att använda begränsande åtgärder.

Förberedande utbildning för familjevårdare blir obligatorisk från ingången av 2012 och tillräckligt stöd för familjevårdare tryggas under den tid placeringen varar. Samtidigt höjs minimiarvodet för familjevårdare höjs till 650 euro.

Enligt 1 § 2 mom. i familjevårdarlagen ska den som har för avsikt att arbeta som familjevårdare genomgå den förberedande utbildning som uppgiften förutsätter innan han börjar arbeta som familjevårdare. Kommunen ska svara för ordnandet av förberedande utbildning på samma sätt som den svarar för ordnandet av stöd under den tid som familjevården varar. Förberedande utbildning ska genomföras innan det ingås ett uppdragsavtal om familjevård. Ett viktigt syfte med förberedande utbildning är att utreda om den som har för avsikt att arbeta som familjevårdare är lämplig för uppgiften. I praktiken kan det ligga i den vårdbehövandes intresse att han mycket snabbt placeras i en familj som redan hör till hans närmaste krets. Av denna orsak föreslås det att i lagen föreskrivs att förberedande utbildning av särskilda skäl kan genomföras inom ett år efter att placeringen inleddes. Den föreslagna bestämmelsen gör det möjligt att en familjevårdare som hör till den vårdbehövandes närmaste krets kan arbeta som familjevårdare redan innan genomförandet av den förberedande utbildningen.

Enligt bestämmelsen ska förberedande utbildning motsvara det som uppgiften förutsätter av familjevårdaren. När förberedande utbildning ordnas ska det förutom den vårdbehövandes eventuella särskilda behov också vårdarens kompetens beaktas. Förberedande utbildning av hög kvalitet kännetecknas av att utbildningen är processaktig samt tillräckligt långvarig och omfattande. Det föreslås att förberedande utbildning ska innefatta en metod för utvärdering efter utbildning samt en skriftlig utvärdering av familjevårdarens färdigheter och förutsättningar att sköta uppgiften. Förberedande utbildning ska också innefatta utbildning som gäller familjevårdares ställning och skyldigheter samt familjevårdarlagstiftningen. Särskild uppmärksamhet ska fästas vid de krav som specialgrupper ställer och det ska också sörjas för att de som har för avsikt att bli fosterfamiljer har tillgång till förberedande utbildning på sitt modersmål.

Den kommun eller samkommun som svarar för ordnandet av familjevården ska se till att familjevårdaren får den förberedelse, arbetshandledning och utbildning som behövs. För att ordna det stöd som behövs ska familjevårdaren fr.o.m. 1.1.2010 för varje vårdbehövande utnämnas en ansvarig arbetstagare. Som ansvarig arbetstagare kan arbeta till exempel en socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter eller en annan arbetstagare med tillräcklig utbildning. Inom barnskyddet kan som ansvarig arbetstagare arbeta till exempel en socialhandledare eller inom familjevården för personer med funktionshinder eller utvecklingsstörning, åldringar och rehabiliteringsklienter inom mentalvården en arbetstagare som ansvarar för servicehelheten för en person som placerats i familjevård.

Enligt 4 § 7 punkten i familjevårdarlagen ska det i uppdragsavtal avtalas om den förberedelse, arbetshandledning och utbildning som erbjuds för familjevårdaren och om genomförandet av dessa. Familjevårdaren ska ordnas en tillräcklig möjlighet att få stöd och möta den ansvariga arbetstagaren. Familjevårdarnas behov av stöd är personligt. Behovet av stöd ska antecknas i uppdragsavtalet.

I delrapporten av arbetsgruppen för att utveckla ett riksomfattande handlingsprogram för familjevården och lagstiftningen om familjevården framförs att det förutom förhandlingar som avser klient- eller serviceplanen ordnas minst två möten per år. Under det första året av placeringen ska ordnas minst fyra möten per år. Arbetsgruppen föreslår också att alla parter säkerställs en möjlighet att få intensivt stöd speciellt i början av en familjeplacering och när klientens livssituation ändras.

Anmälningsskyldigheten i barnskyddslagen ändras fr.o.m. 1.1.2012. Reformen baserar sig på regeringens proposition (RP 282/2010) och lagutskottets betänkande (LaUB 43/2010) som rör propositionen. Efter lagändringen har både barnskyddsmyndigheterna och de personer som avses i 25 § 1 mom. i barnskyddslagen och som är skyldiga att göra en barnskyddsanmälan rätt att trots sekretessbestämmelserna göra en anmälan till polisen, när de på grund av omständigheter som de har fått kännedom om i sin uppgift har skäl att misstänka att ett barn utsatts för en gärning som är straffbar enligt 20 kap i strafflagen (39/1889).

Avsikten med reformen är att påskynda inledande av förundersökning. Om personen inte är säker om anmälningsskyldigheten gäller på grund av omständigheter som han eller hon fått kännedom om rekommenderas det att personen genast kontaktar polisen. Det är möjligt att konsultera polisen angående anmälningsskyldigheten utan att ge parternas personuppgifter.

För att barnets behov av barnskydd omedelbart kan bedömas har de anmälningsskyldiga fortfarande skyldighet att göra barnskyddsanmälan.

Anmälningsskyldighet som gäller våldsbrott som kriminaliserats i 21 kap. strafflagen bevaras oförändrad. Enligt 25 d § i barnskyddslagen ska barnskyddsmyndigheterna trots sekretessbestämmelserna göra en anmälan till polisen, om det finns grundad anledning att misstänka att ett barn i sin uppväxtmiljö utsatts för en gärning som är straffbar enligt 21 kap. i strafflagen och för vilken det strängaste föreskrivna straffet är fängelse i minst två år.

Från och med ingången av år 2012 har alla anmälningsskyldiga skyldighet att göra anmälan direkt till polisen vid en misstanke om sexualbrott mot barn och därtill har de skyldigheten att göra barnskyddsanmälan. Barnskyddsmyndigheterna har skyldighet att anmäla polisen vid en misstanke om våldsbrott mot barn. Skyldigheten gäller om barn i sin uppväxtmiljö utsatts för de allvarligaste våldbrott. Reformen ändrar inte de anmälningsskyldigas rätt att anmäla polisen om t.ex. misshandel.

Om rätten av den som ordnar eller lämnar socialvård att lämna ut uppgifter ur en sekretessbelagd handling föreskrivs i lagen om klientens ställning och rättigheter (812/2000). Enligt 18 § 3 mom. får man även lämna information om lindrigare brott, om det är nödvändigt på grund av ett barns intresse eller ett synnerligen viktigt allmänt eller enskilt intresse.

Konsultativ tjänsteman Lotta Hämeen-Anttila, tfn 09 16074358, [email protected]