Hur förändras förvaringen av värdepapper?

Förvaringen av värdepapper öppnas för konkurrens. Vi har sammanställt frågor och svar om temat.

Kompletterad 7.10., 14.10., 15.10., 20.10. och 28.10.

Varför genomförs denna reform?

EU:s värdepappersförordning förpliktar Finland till att öppna värdepapperscentralsverksamheten för konkurrens. Förordningen trädde i kraft som sådan i varje medlemsland i september i fjol, men den innehåller överlappningar med den nationella lagstiftningen. Regeringen ska utfärda en proposition i höst som ska eliminera överlappande lagstiftning.

Målet är alltså att öppna förvaringen av värdepapper för konkurrens. Det finns i dagsläget endast en värdepapperscentral i Finland, men i framtiden ska finländska aktörer ha möjlighet att utnyttja även värdepapperscentraler som är verksamma i andra EU-länder. Priserna förväntas sjunka då konkurrensen ökar.  

Varför kan Finland inte bevara sitt nuvarande system?

Nationella särkrav lämpar sig dåligt för gemensamma EU-marknader. Om Finland fortsättningsvis skulle tillämpa kravet på direkt ägande skulle det begränsa finländska placerares möjligheter att investera i aktier som emitterats utomlands. Kravet på direkt ägande skulle också vara problematiskt då man överför äganden från en värdepapperscentral till en annan genom så kallade kedjor.

Hur har saken skötts i Sverige?

Sverige har redan länge tillämpat samma modell som nu föreslås även i Finland: placeraren väljer antingen direkt ägande eller förvaltarregistrering.  

Vad händer om lagstiftningen aldrig blir av?

Alternativet är att propositionen aldrig utfärdas. Det oklara rättsliga läget skulle då fortsätta. Ärendet kan till och med överlämnas till EU-domstolen för avgörande.

Vad händer om ett finländskt bolag emitterar aktier utomlands?

Finländska bolag kan enligt förordningen redan nu emittera aktier via utländska värdepapperscentraler.

Om ett börsbolag väljer en utländsk värdepapperscentral väljer det samtidigt ett utländskt värdeandelssystem, inklusive de tillhörande rättigheterna och skyldigheterna. EU-lagstiftningen reglerar inte värdeandelssystem eller förvaringen av värdepapper, och Finland har heller inte någon behörighet i fråga om system som tillämpas i andra länder.

Vad händer om möjligheten till förvaltarregistrering inte öppnas?  

EU-förordningen är i kraft, och finländska bolag kan emittera sina aktier via utländska värdepapperscentraler. Där är förvaltarregistreringen ett alternativ.  

Kan finländare tillåtas att placera endast enligt modellen med direkt ägande?

Om Finland påför bolag och placerare ytterligare krav utomlands blir de tvungna att betala för tilläggsservicen. Alla tilläggskrav bör dessutom utvärderas ur konkurrenslagstiftningsperspektiv, och Finland kan inte skapa nya faktiska konkurrenshinder.

Finland kan inte tvinga andra länder till att ta i bruk ett likadant system med offentligt ägande som vi tillämpar.

Skulle det vara möjligt att införa bestämmelser som enbart gäller säkerställandet av myndigheternas tillgång till information?

Om Finland inför bestämmelser som enbart gäller myndigheternas tillgång till information öppnas konkurrensen inte på det sätt som förordningen kräver. Detta skulle heller inte ändra på det faktumet att förvaltarregistrering fortfarande är möjligt i andra länder.

Varför är det med tanke på öppenheten bättre att utvidga förvaltarregistrering än att fortsätta med den nuvarande modellen?

Reformen ger finländska förvarare likvärdiga möjligheter att konkurrera med utländska aktörer. På så sätt bidrar den till att bevara värdepappersförvaring i Finland. Ju större andel av värdepappren som förvaras i Finland, desto lättare är det att säkra ägaruppgifternas öppenhet.

Om man däremot inte skulle tillåta förvaltarregistrering i Finland, finns det en risk för att förvaringen av värdepapper i allt större mån skulle flyttas utomlands, och således utom räckhåll för finländsk lagstiftning. Det skulle leda till försvagad allmän offentlighet och myndigheternas tillgång till information skulle i allt större mån vara beroende av internationellt informationsutbyte.

Förvaringssätt

Vad är skillnaden mellan direkt ägande och flerstegsförvaltning av värdepapper?

Direkt ägande betyder att värdepapper som ägs av placeraren registreras på ett värdeandelskonto i dennes namn i en värdepapperscentral. Det betyder att den verkliga ägaren, dvs. slutliga investeraren registreras som ägare i ägarregistret.

Flerstegsförvaltning av värdepapper (förvaltarregistrering) betyder att placeraren låter registrera sina värdepapper på ett värdeandelskonto som är i bankens namn. Banken kan vidareförmedla värdepappren till en annan bank eller ett värdepappersföretag för förvaring, varvid förvararkedjan inkluderar flera aktörer. I dessa fall registreras administreraren av förvaltarregistret som ägare.

Hur förändras förvaringssätten?

Nuförtiden är det möjligt endast för utländska investerare att utnyttja flerstegsförvaltning. Efter reformen kan även inhemska investerare göra det. 

Hur bestäms förvaringssättet i fortsättningen?

Finländska investerare kan själva välja vilket förvaringssätt de vill utnyttja. 

Varför tillämpar man förvaltarregistrering utomlands?

Största delen av placeringsverksamheten sker på internationell plan. Om direkt ägande var det enda system som tillämpas, skulle placerarna vara tvungna att öppna värdepapperskonton i alla de länder där de önskar göra investeringar.

Tack vare förvaltarregistrering kan placerarna anlita en enda förvaltarbank. Banken kan sedan via sin egen förvaltarkedja styra investeringen vidare. En placerare kan således äga till exempel delar i ett australiensiskt gruvbolag, en sydafrikansk teleoperatör och ett teknologiföretag i Hongkong.

Nyttorna

Vad betyder detta för vanliga småinvesterare?

Placerarna gynnas av reformen eftersom förvaringskostnaderna för värdepapper beräknas sjunka tack vare ökad konkurrens.

Blir förvaltarregistreringen dyr för investeraren?

Investerare måste informeras om kostnaderna och riskerna med varje förvaringsform. Investeraren väljer själv den lämpligaste eller förmånligaste förvaringsformen.

Hur påverkas finländska bolag som emitterar värdepapper?

Eftersom konkurrensen förväntas sänka på priserna borde bolagens kapitalkostnader minska. 

Vad händer med de nuvarande värdeandelskontona?

Om placeraren inte gör något, kommer kontot att förblir oförändrat. Värdeandelssystemets övergripande struktur kommer heller inte att förändras. 

Vad händer åt gratiskontona?

Värdepapperscentralsförordningen innehåller inte någon förpliktelse att erbjuda placerarna avgiftsfria värdeandelskonton som emittenten betalar. Värdepapperscentralen kan erbjuda sådana om den vill, men någon lagstadgad skyldighet finns inte längre. För de avgiftsfria kontonas del behövs alltså en övergångsperiod på två år, under vars gång de berörda kontona antingen kan avslutas eller överföras till någon annan kontoförvaltare.

Aktieägandets offentlighet

Vad händer åt aktieägandets offentlighet i Finland?

I Finland kan aktieägandets offentlighet bevaras på den nuvarande nivån. De värdepappersförvarare som är verksamma i Finland ska konstruera ett system dit man samlar in ägaruppgifter från förvararnas egna kundregister. Den tillgängliga informationen inkluderar aktieägarens namn och hemkommun samt aktiernas art och antal.

Hur ofta ska registret uppdateras?

Det är inte fråga om ett register som bör uppdateras, utan ett system där informationen hämtas i realtid ur förvararnas egna kundsystem.

Hur kommer t.ex. media att få information i praktiken?

Information fås avgiftsfritt åtminstone från Patent- och registerstyrelsens kundterminal. Möjligheten att förmedla information på nätet ska också utredas under övergångsperiodens gång. Informationsskyddsfrågorna ska klarläggas i detta sammanhang.

Vem betalar för det nya systemet?

Förvararna betalar för förändringarna i de egna informationssystemen. Kostnaderna för ändringen av Patent- och registerstyrelsens system täcks ur statens medel. Statens andel är ca 200 000 euro.

Hur får man information om aktier som emitteras utomlands men som förvaras i Finland?

Förvarare som är verksamma i Finland ska förmedla information även om aktier som emitterats utomlands.

Varför kan man inte få information från utlandet på samma sätt som i Finland?

Systemet kan inte samla in information om utländska förvaringar, eftersom den finländska lagstiftningen inte kan styra utländska system. EU har inte motsvarande bestämmelser om förmedling av offentliga ägaruppgifter som Finland. Tillgången till information kommer emellertid att säkerställas genom bestämmelser enligt vilka emittenterna ska teckna ett avtal om förmedling av ägaruppgifter.

Hurdan information får man från utlandet?

Systemet för direkt ägande ger information om de slutliga ägarna. Om man tillämpar flerstegsförvaltning av värdepapper (förvaltarregistrering) erhålls uppgifter om den första förvaringsnivån. I praktiken betyder det banken som förvarar aktierna.

Hur kan man garantera att inflytelserika personer inte döljer sina bindningar?

Förordningen om marknadsmissbruk förpliktar börsbolagens inre krets (styrelsen och den högsta ledningen) till att förmedla information om alla egna och den närliggande kretsens värdepappersaffärer till Finansinspektionen. Affärerna i fråga ska dessutom publiceras genom ett börsmeddelande.

Myndigheternas tillgång till information

Hur får till exempel skattemyndigheterna information om inhemska aktieäganden? 

I Finland får myndigheterna information om äganden och flerstegsförvaltning på samma sätt.  

Förvaltaren av flerstegsförvaringssystem ska på begäran specificera ägaruppgifterna om värdeandelar åt myndigheterna enligt följande: 

1) ägarens namn

2) personsignum eller annat signum som identifierar ägaren

3) antalet värdeandelar i ägarens ägo

4) avkastningen som betalats på aktierna

5) information om aktiehandel, ifall förvaltarregistreraren agerat som förmedlare för handeln

Hur är fallet om värdepappren ingår i ett utländskt förvaltarregister?

Flerstegsförvaltning av värdepapper (förvaltarregistrering) påverkar myndigheternas tillgång till information från utlandet, eftersom utländska förvarare inte nödvändigtvis delger ägaruppgifter i samma omfattning som inhemska aktörer. Orsaken till detta är bristen på EU-lagstiftning.

Propositionen inkluderar bestämmelser som säkerställer myndigheternas tillgång till information.

Ifall ett finländskt bolag emitterar aktier utomlands, ska bolaget komma överens med den utländska värdepapperscentralen om tillhandahållande av information. Värdepapperscentralen eller banken ska förmedla uppgifter om aktieägarna till bolaget.

Ifall en utländsk värdepapperscentral erbjuder ett system med direkt ägande, får man information om de slutliga ägarna. Om man däremot tillämpar flerstegsförvaltning erhålls uppgifter om den första förvaringsnivån. I praktiken betyder det förvararbankens namn.

Ifall det finns ens en finländsk aktör i kedjan kan de inhemska bestämmelserna utvidgas till att omfatta aktören i fråga. I sådana fall ska förvaltarregistreraren på begäran tilldela myndigheterna följande specificerande uppgifter om värdeandelarna: 

1) ägarens namn

2) personsignum eller annat signum som identifierar ägaren

3) antalet värdeandelar i ägarens ägo

4) avkastningen som betalats på aktierna

5) information om aktiehandel, ifall förvaltarregistreraren agerat som förmedlare för handeln

Vad gör man för att myndigheterna ska få information från utlandet?

Risken för att skattemyndigheternas tillgång till information skulle försvagas minskas av det internationella automatiska informationsutbyte som myndigheterna inleder vid ingången av 2017.  Informationsutbytet inleds alltså innan flerstegsförvaltningen av värdepapper utvidgas efter övergångsperioden på två år.

När bör aktieägare informera börsbolag och Finansinspektionen om sina äganden?

Värdepappersmarknadslagen innehåller bestämmelser om s.k. flaggningsanmälningar. En aktieägare ska anmäla sin ägar- och röstandel till målbolaget och Finansinspektionen då andelen uppnår, överskrider eller underskrider 5, 10, 15, 20, 25, 30, 50 eller 90 procent eller två tredjedelar av röstetalet eller totalantalet aktier i målbolaget.

Samma flaggningsregler gäller även då aktieägaren kommer överens om arrangemang som ändrar på ägarandelen.

Kommer reformen att underlätta grå ekonomi?

Propositionen underlättar inte grå ekonomi i Finland eftersom myndigheternas tillgång till information inte är beroende av förvaringsformen.

Då värdepapper förvaras utomlands behövs EU-bestämmelser för tryggandet av myndighetstillgång till information. Förvaltarregistrering föreslås bli tillåtet efter en övergångsperiod om två år, under vilken skattemyndigheterna hinner inleda det automatiska internationella informationsutbytet. Informationsutbytet försvagar möjligheterna till att dölja äganden, vilket underlättar bekämpningen av grå ekonomi.

Ökar förvaltarregistreringen på penningtvätt?

En bank eller ett värdepappersföretag ska enligt penningtvättlagstiftningen känna till och identifiera sina kunder. Banken följer kundens agerande, och om det uppstår misstankar om ursprunget på kundens pengar, ska banken göra en anmälan hos centralkriminalpolisens utredningscentral för penningtvätt.

Börsaktier kan förvaras endast hos sådana aktörer som är anmälningsskyldiga enligt penningtvättlagstiftningen.

Motsvarande penningtvättlagstiftning gäller i samtliga EU-länder, och så gott som alla andra stater har också förbundit sig till att följa rekommendationerna om förhindrande av penningtvätt och terrorism. Risken för att förvaltarregistreringen skulle öka på penningtvätt är därför ytterst liten.

Finns det några andra sätt för ökning av öppenheten?

Finansministeriets arbetsgrupp bereder som bäst förändringar av penningtvättlagstiftningen. Arbetsgruppen tänker föreslå ett nytt offentligt register dit man samlar information om företagens ägare och faktiska förmånstagare då ägandet eller beslutandemakten överskrider 25 procent. Promemorian har ett samband med den nationella implementeringen av penningtvättdirektivet.

Kommer utvidgningen av förvaltarregistreringen att minska på Finlands skatteintäkter med 300 – 600 miljoner euro, såsom det påståtts?

Denna uppskattning är från 2010. Läget har ändrats sedan dess, eftersom Finland ingått FATCA-avtalet om utbyte av beskattningsinformation med Förenta staterna, och EU föreskrivit om automatiskt informationsutbyte mellan skattemyndigheterna i olika länder.

Propositionen kommer inte att ändra på finländska placerares skyldighet att betala skatt till Finland.

Hur främjar Finland informationsutbytet och öppenheten inom EU?

Finland driver aktivt säkerställandet av myndigheternas tillgång till information och ägaruppgifternas öppenhet.

Förvaringen av värdepapper öppnas för konkurrens (pressmeddelande 2.10)

Ytterligare information:

Armi Taipale, lagstiftningsråd, tfn, 02955 30399, [email protected]