Svar på interpellation om regeringens social- och hälsovårdsreform
(med reservation för ändringar)
Familje- och omsorgsminister Juha Rehula
Ärade talman!
Statsminister Sipiläs regering håller på med en historisk reform, nämligen att skapa en hållbar grund för strukturerna inom social- och hälsovården. Denna regering har kommit längre än någon annan. Reformen måste genomföras nu, och den genomförs nu.
Ett omfattande lagpaket om genomförandet av reformen är redan under behandling i riksdagen. Resurserna när det gäller att ordna och finansiera social- och hälsovården blir bättre, då antalet anordnare minskar avsevärt från nuvarande närmare 200 till aderton.
Som en del av social- och hälsovårdsreformen stärks kundens valfrihet. Detta säkerställer att vården och servicen lyckas och att ledningen och därmed även kostnadseffektiviteten blir bättre. Vi måste sätta människan, kunden, i centrum för tjänsterna i stället från att utgå från ett förvaltningsperspektiv.
Alltid när man skapar något nytt väcks frågor och farhågor. Det finns bekymmer som vi delar och som vi aktivt har sökt lösningar på. Under beredningen har vi också funnit svar.
Det vi nu åstadkommer är en verkligt viktig reform. Remisstiden gick ut i onsdags och vi tar remissresponsen på allvar. Vi har velat se på faktorer som garanterat ska ge finländarna en bra valfrihet med start 2019.
Det finns dock skräckscenarier som oppositionen målar upp tendentiöst och med onödigt skrikiga färger. Jag hoppas att dagens diskussion ska skingra farhågorna och bjuda på svar åt dem som är genuint bekymrade för social- och hälsovårdens framtid – vilket också regeringen är.
Oppositionen glömmer i sin kritik så gott som helt nuläget. Om vi inte gör något nu kommer tjänsterna sakta att fortsätta att bli sämre. Ojämlikheten bl.a. när det gäller tillgången till vård ökar och det blir allt svårare att få tillräckligt med yrkeskunniga personer i vården för att täcka behoven.
Ärade talman!
Oppositionen tar i sin interpellation som första punkt upp frågan om hur man med hjälp av reformen säkerställer att skillnaderna i hälsa och välfärd mellan människor och regioner minskar.
Frågan är viktig. Centralt i reformen är att stärka primärvården och socialvården och att skapa smidiga servicekedjor av social- och hälsotjänster. Enligt konsekvensanalyserna är dessa åtgärder centrala för att minska skillnaderna i välfärd och hälsa. Reformen skapar goda möjligheter att effektivt minska skillnaderna jämfört med nuläget.
I regeringens proposition till reform av social- och hälsovården ingår en omfattande och principiellt viktig reform av finansieringen. Reformen baserar sig på forskningsdata. Förslaget skapar bättre finansiella ramar för tillgång till tjänster på lika villkor. Valfriheten ändrar inte på detta, och det finns ny forskningsinformation till stöd för detta.
I slutet av 2016 färdigställdes vid Lunds universitet en undersökning som visar att man i Sverige inom de landsting som använder ersättning till valfrihetsproducenter som är bunden till servicebehovsindex, dvs. kapitation baserad på personlig välfärdsrisk, har inrättat vårdcentraler just i områden med låga socioekonomiska indikatorer. På så sätt har man förbättrat lika tillgång till tjänster när man ser till välfärdsskillnaderna.
Detta är ett viktigt resultat. De ändringar som gjorts efter remissen baserar sig just på denna modell. Det är alltså ett faktum att valfriheten med den modell för ersättningar till producenterna som regeringen valt bidrar till att minska skillnaderna i välfärd och hälsa när det gäller tillgången till tjänster.
Ärade talman!
Det har på många håll önskats att social- och hälsovårdsreformen ska genomföras stegvis. Bland annat har informationssystemens funktion väckt frågor. Av remissinstanserna ansåg en stor del att övergångsbestämmelserna i lagförslaget inte är ändamålsenliga med tanke på uppnåendet av målen för reformen.
I det lagförslag som var på remiss ingick ett stegvis genomförande och responsen har beaktats. Vi vill säkerställa att såväl finländska små och medelstora företag som landskapen få vara med och producera de tjänster som finländarna behöver. Genomförandet kommer att ske stegvis på ett ändamålsenligt sätt som möjliggör genomförandet av valfrihet för individen.
Valfrihetslagen träder alltså i kraft den 1 januari 2019. Landskapen har olika förutsättningar att verkställa valfriheten. En del av landskapen börjar ett halvår i förväg, en del ett halvår i efterskott. De långsammaste får av vägande skäl längre tid på sig. Vi lägger sista handen vid paragraferna utifrån detta. Detaljerna slås fast när regeringen lämnar sin proposition till riksdagen.
När det gäller reformens ikraftträdande och att foga hela valfriheten till systemet med social- och hälsotjänster är det väsentligt att informationen rör sig mellan aktörerna. Olika yrkesutbildade personer och medborgarna själva måste ha tillgång till kunduppgifterna så nära realtid som möjligt och så att informationssäkerheten kan säkerställas. Vi gör stora investeringar i informationssystem. Att garantera kontinuiteten har högsta prioritet. I detta syfte har det redan inrättats en projektorganisation under ledning av finansministeriet och social- och hälsovårdsministeriet.
I projektorganisationen skapas en vägkarta för integration av uppgifter från de nuvarande systemen till Kanta-plattformen och landskapets informationssystem. Hela denna omfattande informationssystemreform kommer att ta år i anspråk. Det är dock möjligt att säkerställa en grundläggande informationsgång inom ramen för den planerade tidtabellen.
Ärade talman!
Skyldigheten att bolagisera produktionen av social- och hälsotjänster är ett tema som väcker livlig debatt och som också mycket tendentiöst används för att måla upp olika skräckscenarier.
Ett bolag är en användbar organisationsform. Genom att bolagisera kan man på bästa möjliga sätt försäkra sig om att genomslaget och kostnaderna kan jämföras och är transparenta. Detta gör det betydligt lättare att genomföra konkurrensneutraliteten. Konkurrensneutralitet behövs då privata bolag tas med i produktionen av offentliga tjänster. Det är anmärkningsvärt att skyldigheten också ökar transparensen i fråga om de offentliga producenternas bolag. Utifrån praktiska erfarenheter kan man säga att ett bolag är en mera flexibel verksamhetsform än t.ex. en landskapsorganisation, och med hjälp av ett bolag kan verksamheten organiseras på ett effektivare sätt.
Bolagiseringsskyldigheten är beroende av den nationella modell som valts. I den modell som nu valts har företag rätt att om de uppfyller villkoren anmäla sig som producenter av direktvalstjänster, och individen i sin tur har rätt att välja mellan offentliga och privata tjänsteproducenter. I denna modell förutsätter EU-rätten alltså bolagisering.
Ett ofta förekommande påstående är att modellen med bolagisering slår de välfungerande modeller som byggts upp på olika håll i Finland i spillror, t.ex. Eksote i Södra Karelen, Siun Sote i Norra Savolax, Kajanalands goda praxis och Soite i Mellersta Österbotten.
Vi är inte på väg mot en sådan framtid där vi måste avstå från sådan god praxis som under årens lopp har byggts upp i de olika samkommunerna.
Vi måste komma ihåg att det viktigaste i den nya modellen är klientens perspektiv. Klientens perspektiv kan på bästa möjliga sätt tryggas i ett nätverk bestående av många producenter som också möjliggör specialisering, som vi nu håller på att bygga upp. I konsekvensbedömningen har man fått belägg för detta.
I interpellationen uttrycker oppositionen sin oro för kontinuiteten vad gäller jouren vid centralsjukhusen och för huruvida personalen räcker till i bolagsmodellen. Man bör komma ihåg att all kompetens inom den specialiserade sjukvården ingalunda förs över till bolagen – största delen bli kvar som landskapets verksamhet. Landskapets affärsverk och bolagen kan ha gemensam personal. Detta bidrar till att trygga personalens rörlighet och en tillräcklig personal.
Skrämsel med att rådgivningsverksamheten inte är förenlig med bolagsmodellen har blivit ett stort spöke. Också i det här sammanhanget måste man se skogen för alla träd. Rådgivningsverksamheten är i dag och också i framtiden en av kronjuvelerna i det finländska folkhälsoarbetet och förebyggande arbetet.
Rådgivningsbyråerna är en del av en helhet bestående av förbättrade och förnyade tjänster för barn och familjer. Det viktiga är att rådgivningssystemet utvecklas så att det motsvarar dagens krav, fungerar utgående från klienterna och tryggar tjänsterna också för dem som mest behöver dem samtidigt som det också möjliggör förändringar via innovationer. Rådgivningsbyråerna är även i fortsättningen offentliga tjänster som ordnas av landskapen och finansieras med skattemedel. Landskapen beslutar hur rådgivningsbyråerna ska vara organiserade för att de ska fungera på ett kundorienterat sätt och kunna genomföra de samordnade tjänsterna för familjer på bästa möjliga sätt. I enlighet med landskapets beslut kan rådgivningsbyråerna vara verksamma i social- och hälsocentraler som uppfyller villkoren eller i landskapets affärsverk.
Det är viktigt att rådgivningsverksamheten finns där folk också annars sköter sina ärenden. Rådgivningstjänsterna ska vara tillgängliga med låg tröskel, och familjetjänsterna ska under ledning av en stark anordnare bli en enhetlig helhet. I detta syfte utvecklar regeringen en modell med familjecenter och nätverk av familjecenter.
Ärade talman!
Det kan ställas särskilda språkliga krav på valfrihetsproducenterna. Dessa krav ska säkerställa att kraven i språklagen uppfylls och övriga språkliga rättigheter förverkligas även i vardagen – inte bara på pappret.
Modellen förhindrar också på ett effektivt sätt att russinen plockas ur kakan. Valet av kunder är förbjudet i lag, modellen för ersättning till producenterna uppmuntrar inte till val av kunder och med hjälp av nya datasystem kan företagen i fortsättningen övervakas i realtid. I ersättningsmodellen har det inkluderats bestämmelser som skapar en möjlighet till ett starkt ekonomiskt incitament i serviceintegrationen. I dagens läge saknas ett sådant incitament, något som kritikerna inte kommer ihåg eller törs nämna.
I reformen tyglas koncentreringen av vård- och omsorgsföretagsverksamheten på olika sätt. Det gradvisa ibruktagandet enligt lagen, som redan varit ute på remiss, gör det möjligt för nya, mindre företag att bli tjänsteproducenter. Systemet med kundsedlar ger både befintliga och nya, små och medelstora företag en möjlighet att verka antingen självständigt eller t.ex. i form av andelslag. Med hjälp av systemet kan klienten, i stort sett som för närvarande, välja exempelvis en bekant fysioterapeut som visat sig vara bra. Vid arbets- och näringsministeriet finns det för närvarande en arbetsgrupp som ska utreda om det behövs separat konkurrenslagstiftning för att trygga ställningen på marknaden för mindre företag, organisationer och sociala företag som producerar social- och hälsotjänster.
Den senaste tiden har det inte bara uttryckts oro för, utan också lagts fram förslag om hur man ska kunna säkerställa att vård- och omsorgsföretagen betalar skatt till Finland. Jag anser att denna diskussion och de konkreta förslagen är mycket välkomna.
Inte heller regeringen har varit passiv i denna fråga. I 45 § i valfrihetslagen har det skrivits in en öppenhetsbestämmelse som gäller de skatter som företagen betalar, och efter remissbehandlingen skärptes bestämmelsen ytterligare. Bolagets beskattningsbara inkomst, namnet på moderbolaget, platsen för beskattning och intäkterna, vinsterna och förlusterna före skatt samt betalda skatter ska vara offentliga uppgifter. Vid finansministeriet pågår dessutom ett allmänt arbete som ska minska omfattningen av skattebasen och möjligheterna till aggressiv skatteplanering och skatteflykt. Arbetet baserar sig på G20-gruppens och OECD:s internationella arbete för att förhindra urholkning av skattebasen och överföring av vinster (Base Erosion and Profit Shifting).
Ärade talman!
Det fina med regeringens valfrihetsmodell är att integreringen av social- och hälsotjänsterna samtidigt ger människorna en möjlighet att påverka sina egna liv och sina tjänster.
Finland fyller 100 år i år. Vårt land har varit en föregångare när det gäller demokrati och möjligheterna att påverka. Valfrihetslagen kommer att vara en fin gåva till det hundraåriga Finland. Genom lagen stärker vi inte bara klientens ställning, utan framför allt stärker vi den basservice som finns nära människorna. Valfrihetslagen moderniserar ramarna för folkhälsoarbetet och det strukturella sociala arbetet samtidigt som det finns ständiga incitament för att utveckla tjänsterna. Finansieringen bygger på att risken på personnivå beaktas, vilket på effektivt sätt förhindrar att endast russinen plockas ur kakan. Det hundraåriga Finland bygger framtidens social- och hälsovård som gynnar var och en som bor i Finland.
Tack.