Lika lön är möjligt
Löneskillnaderna mellan kvinnor och män minskar mycket långsamt i Finland. Vad är då den finska lönejämställdhetens tillstånd just nu och hur kan man minska löneklyftan mellan kvinnor och män? Detta dryftas i social- och hälsovårdsministeriets nya artikelsamling Grunder för och främjande av lika lön.
Experterna är eniga om att också nya metoder måste tas i bruk när det gäller att minska löneskillnaderna.
För att lönegapet mellan könen ska bli snävare, borde kvinnornas löner stiga snabbare än männens, skriver jur.kand. Outi Viitamaa-Tervonen, projektchef vid social- och hälsovårdsministeriet. Det är viktigt att effektivera både diskrimineringsskyddet och åtgärder som stöder lönejämställdheten, såsom bl.a. lönekartläggningar på arbetsplatsen. Viitamaa-Tervonen betonar att man inte kommer framåt enbart med åtgärder på arbetsplatsen. ”Det behövs också ändringar av strukturerna i arbetslivet och lönerna och en löne- och avtalspolitik som stöder likalön.”
Jur. dr Niklas Bruun, professor emeritus, påpekar att kravet på lika lön för kvinnor och män är starkt förankrat i Finlands grundlag och i de internationella överenskommelser som är bindande för Finland, såsom det internationella arbetsorganet ILO:s konvention och konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor.
”Finland ratificerade konventionerna för decennier sedan. Trots detta anklagas Finland fortgående för att det inte görs tillräckligt för att åstadkomma lika lön”, konstaterar Bruun och tillägger att löneskillnaderna kan minskas effektivt endast med ett brett utbud av olika jämställdhetspolitiska åtgärder.
Problem finns i lönejämförelserna
I artikelsamlingen granskas praxis i lönekartläggningarna och bedöms den nationella regleringen av lönekartläggningen och hur väl den fungerar. Jur. dr Anja Nummijärvi, specialsakkunnig vid jämställdhetsombudsmannens byrå, påminner om att jämställdhetslagens syfte med lönekartläggningar är att reda ut om det finns ogrundade löneskillnader mellan kvinnor och män som utför arbete som ska anses vara lika eller likvärdigt.
”Problematiskt i nuläget är bl.a. det att de frågor som gäller arbetens likvärdighet ofta i praktiken ställs utanför lönejämförelserna”, säger Nummijärvi och efterlyser en revidering av de bestämmelser i jämställdhetslagen som gäller lönekartläggning. Nummijärvi hänvisar till jämställdhetsombudsmannens förslag om att de anställdas representanter vid behov till sitt förfogande borde få individernas löneuppgifter då lönekartläggningarna görs. Vidare borde innehållet i lönekartläggningen göras tydligare.
Jur. dr Kevät Nousiainen, professor emerita, säger att de nuvarande bestämmelserna i jämställdhetslagen inte garanterar rättigheterna för en anställd som misstänker lönediskriminering, eftersom lagen inte tillförsäkrar den anställda rätt att få information om lönen eller arbetsuppgifterna för en annan anställd som utför arbete som ska betraktas som lika eller likvärdigt. Denna information är dock nödvändig för att diskriminering ska kunna konstateras. De internationella mänskliga rättigheterna, EU-rätten och Finlands grundlag ålägger att man förhindrar lönediskriminering och säkerställer rättigheterna för den som blivit offer för diskriminering.
Vilka rättigheter den som blivit utsatt för diskriminering har beror på om hen arbetar inom den privata eller den offentliga sektorn. Den offentliga sektorns löneuppgifter är i stor utsträckning offentliga, medan den privata sektorns uppgifter inte är det. För en individs löneuppgifter gäller skyddet för privatliv och personuppgifter. Förhindrandet av lönediskriminering och tillgodoseendet av ett diskrimineringsoffers rättigheter kunde sammanjämkas, om löneuppgifterna i fråga om en annan anställd som utför arbete som ska anses vara lika eller likvärdigt kunde användas för att konstatera diskriminering. ”Uppgifterna bör emellertid skyddas genom tystnadsplikt”, konstaterar Nousiainen.
Man kan påverka lönerna, om man vill
Fil. dr Paula Koskinen Sandberg, forskardoktor vid Tammerfors universitet, konstaterar att Finlands korporativa system har haft en stor inverkan på hurdan lönenivån har blivit inom de olika sektorerna. Arbetsmarknadsorganisationerna påverkar både utformningen av jämställdhetspolitiken och hurdana möjligheter det finns att utmana och förändra etablerade löneförhållanden.
Enligt Koskinen Sandberg upprepar man i den finska debatten tanken om att lönenivåerna i olika yrken självklart är av vissa slag, och att skillnader mellan könen framför allt beror på att de arbetar i olika yrken och på människornas egna val. I lönerna är det emellertid inte enbart fråga om status och arbetsmarknadshistoria eller alternativt om marknadskrafterna och de anställdas val. Det är möjligt att påverka lönerna och lönebildningen, om aktörerna på arbetsmarknaden bara vill det, konstaterar Koskinen Sandberg.
Ytterligare information:
Tanja Auvinen, direktör, tfn 0295 163 715, fornamn.efternamn@stm.fi