Undervisningsminister Li Andersson:
Skolan bör vara en trygg miljö för alla, inte bara för dem som tillhör majoriteter

Alla elevers rätt till en trygg skolmiljö och en människorättsfostran som stöder den är kärnan i den finländska jämlika och högklassiga grundskolan, skriver undervisningsminister Li Andersson i sin webbkolumn.

I och med Prideveckan syns regnbågsfärgerna på stan och i sociala mediers nyhetsflöden, vilket är ett tecken på att attityderna på allvar har gått mot det bättre i Finland de senaste åren. Men att ha regnbågsfärger i sin some-profil eller i butiksfönstret har betydelse bara ifall de förbättrade attityderna också syns i de sexuella och könsminoriteternas vardag.

Ett trist faktum är att det för ett barn eller en ung person idag fortfarande kan göra skolgången tyngre att höra till en sexuell eller könsminoritet. Att tillhöra en minoritet kan innebära att man utsätts för mobbning, och information som kunde stödja en i uppväxten och i att hitta sig själv finns inte nödvändigtvis till hands i tillräcklig omfattning. Ifall den ungas egna könsuppfattning inte motsvarar omgivningens syn, kan skolan i värsta fall bli ett skrämmande ställe. På hälsokunskapstimmarna kan det hända att den egna sexuella läggningen eller könsidentiteten inte tas upp alls och undervisningen kan kännas främmande. På gymnastiktimmen finns det två omklädningsrum, men vad ska man göra om den egna uppfattningen gör att man vill gå in i det ena rummet, men andras antaganden tvingar en att gå in i det andra?

Barns och ungas rätt till en fostran som beaktar den egna sexuella och könsidentiteten är en mänsklig rättighet, och att respektera detta är en ledande princip i skolan och inom småbarnspedagogiken. Också lagen om grundläggande utbildning förutsätter att skolan ska vara ett tryggt ställe för alla, inte bara för sådana som tillhör majoriteter. I grundskolans läroplan finns inskrivet att man ska öka förståelsen om könsmångfalden. Nu är det viktigt att se till att dessa goda principer också konkret förbättrar skolvardagen för barn och unga som tillhör en sexuell eller könsminoritet.

En nolltolerans för skolmobbing finns inskriven i regeringsprogrammet. För att målet om nolltolerans ska uppnås bör man fästa alldeles särskild uppmärksamhet vid sexuella och könsminoriteters ställning i skolorna. Det finns alltså fortfarande mycket att göra och vi kommer att jobba för att skolan ska vara ett tryggt och behagligt ställe för alla barn och unga.

Vad borde man då göra? Många åtgärder är egentligen rätt så enkla  att vidta och i flera skolor har man redan tagit tag i saken. I en jämlik skola är läromedlen sanningsenliga. Alla människor är inte hetero eller t.ex. flickor eller pojkar enligt sin egen könsidentitet. Det här borde inte heller antas i läromedlen.

I regeringsprogrammet finns inskrivet att personer som tillhör sexuella minoriteter och deras familjer ska stödjas och få individuella tjänster i rätt tid. I skolorna innebär det här t.ex. att personer som tillhör en sexuell eller könsminoritet enkelt ska ha tillgång till sakkunnig skolhälsovård och kuratorstjänster, så att de får de social- och hälsovårdstjänster de behöver.

För att ingripa i skolmobbning av sexuella och könsminoriteter måste man utveckla effektiva medel. För tillfället kan roten till problemet hamna i skymundan eftersom man i skolhälsovårdsenkäter sällan frågar om homo- eller transfobi. I program som arbetar för att motverka skolmobbning bör man på ett betydligt bättre sätt än för tillfället uppmärksamma sexuella och könsminoriteter och lärare bör få handledning i hur man gör skolan till en trygg omgivning för dem.

Rätten att få lära sig i en trygg omgivning gäller alla barn och unga. Då tiotusentals, till och med hundratusentals människor imorgon marscherar för sexuella och könsminoriteters rättigheter ger de en tydlig signal om att vi i Finland respekterar mänskliga rättigheter och att vi har nolltolerans för diskriminering. Låt oss tillsammans se till att minoriteternas rättigheter inte bara blir en sak som är aktuell under Prideveckan.

Jag hoppas att Pride hjälper oss alla att året runt minnas att mänskliga rättigheter inte är en sak man i skolorna tar upp ”ifall det blir tid över” eller ”ifall det visar sig finnas behov”. Varje elevs rätt till en trygg skolmiljö och en människorättsfostran som stöder den är kärnan i den finländska jämlika och högklassiga grundskolan. Att trygga den rätten ligger på varje vuxens ansvar.

Li Andersson
undervisningsminister