Familjedagvårdarnas arbetstid förkortades
Från ingången av augusti har arbetstidslagen tillämpats på arbetet som utförs av familjedagvårdare i anställningsförhållande. Familjedagvårdarnas regelbundna arbetstid förkortades i och med lagändringen med över tre timmar och är nu 40 timmar per vecka.
Målet för ändringen är att ge stöd för att familjedagvårdarna ska orka i sitt arbete och främja att människor söker sig till yrket. Ändringen förbättrar vårdarnas arbetstidsskydd och främjar deras likabehandling såväl inom yrkesgruppen som på arbetsmarknaden i allmänhet.
"Ändringen är en möjlighet att utveckla familjedagvården och övriga tjänster inom småbarnsfostran. Den största utmaningen för reformen är att ordna reservvård för barnen inom familjedagvården, som kommunerna nu måste sätta sig in i mer planenligt än tidigare", säger konsultativa tjänstemannen Tarja Kahiluoto.
Reservvård kan ordnas på daghem, gruppfamiljedaghem, hemma hos reservvårdare eller genom att utnyttja samarbetet mellan vårdteam så länge man säkerställer dimensioneringen av personal och personalens behörighet. Man ska även fästa uppmärksamhet vid barnens vårdtider och samråda med familjen om hur man på bästa sätt tillfredsställer behovet av barnvård.
En känd reservvårdsplats är viktig för föräldrarna"Det viktigaste inom dagvården är att garantera barnen en trygg och fortgående vårdrelation. Inom dagvården - även reservvården - ska man alltid se till att antalet barn som vårdas inte överstiger de lagstadgade normerna för dagvården", betonar Kahiluoto.
I enkäten som gjordes inom ramen för social- och hälsovårdsministeriets utvecklingsprojekt ansåg föräldrarna att det viktigaste var att reservvårdsplatsen och dess personal är kända för barnet sedan gammalt.
"Kommunerna måste nu fundera över hur reservvården ska ordnas. Man måste komma överens om att en viss vårdares barn alltid placeras på ett visst ställe. Det är viktigt att man känner till reservvårdsplatsen i förväg, den är känd och trygg. För föräldrarna är det också lättare att acceptera reservvård när de vet att det alltid är samma ställe, kända vårdare och förhoppningsvis även barn från den egna gruppen", betonar Kahiluoto.
"I vissa kommuner har familjedagvården levt sitt eget liv skild från den övriga dagvården, och något samarbete mellan de olika tjänsterna inom småbarnsfostran har inte just förekommit. Då kan även ordnandet av reservvård ha varit planlöst", berättar Kahiluoto och fortsätter: "Kommunerna måste noggrannare än tidigare fundera över utbudet av tjänster inom småbarnsfostran och tydligt inkludera familjedagvården som en del av helheten ."
Kommunen kan även fundera ut nya, kreativa lösningar för att ordna reservvård.
"Kunde man utveckla reservvården inom familjedagvården till exempel som en del av de öppna tjänsterna inom småbarnsfostran? Öppna tjänster inom småbarnsfostran bör i vilket fall som helst utvecklas för de barn som inte behöver dagvård. Inom verksamheten kunde det finnas plats för de barn som behöver reservvård inom familjedagvården. För detta behövs utbildad personal och planerad verksamhet till exempel i lekparken eller i anslutning till daghemmet", föreslår Kahiluoto.
Redaktör Ritva Kosonen