Hjälpbehovet avgör om man får handikappservice

Lagen om utvecklingsstörda och lagen om handikappservice är på väg att slås ihop till en ny speciallag som gäller alla personer med funktionsnedsättningar. "Det centrala målet är att trygga tjänster som främjar delaktighet och jämställdhet enligt det nödvändiga hjälpbehov personen med funktionsnedsättning har. När behovet är nödvändigt och långvarigt vill man kunna trygga tjänsterna oberoende av diagnos", säger konsultativa tjänstemannen Jaana Huhta.

Totalreformen av handikapplagstiftningen har påverkats av utmaningen att tillämpa två lagar sida vid sida, oenhetlig och delvis föråldrad reglering samt behovet av att avskaffa separata servicesystem. Ändringen uppmuntras också av den internationella utvecklingen av de mänskliga och grundläggande rättigheterna, i synnerhet FN:s handikappkonvention.

"Enligt det moderna rättstänkandet ska man inte diskriminera grupper av personer med funktionsnedsättning utgående från handikappets eller sjukdomens natur. Nödvändig hjälp ska erbjudas oavsett om funktionsnedsättningen är fysisk, psykisk, kognitiv eller social", förtydligar Huhta.

Hinder för jämställdhet måste undanröjasHandikappservicelagen har sedan år 2009 prioriterats i förhållande till lagen om utvecklingsstörda. Därför bör även tjänster för utvecklingsstörda ordnas i enlighet med handikappservicelagen när de är tillräckliga och lämpliga och i övrigt överensstämmer med personens intressen.

I praktiken leder fastställandet av en funktionsnedsättning ändå ofta till en heltäckande tillämpning av lagen om utvecklingsstörda, dels på grund av att servicestrukturen går isär. Det medför även problem att lagarna omfattar liknande tjänster, men ur jämställdhetssynpunkt finns det obefogade skillnader i begränsningarna av klientgrupperna eller i grunderna för klientavgiften.

"Även om lagen om utvecklingsstörda har tryggat heltäckande tjänster har den å andra sidan isolerat utvecklingsstörda från allmänna tjänster och andra tjänster för utvecklingsstörda. Servicesystemet för utvecklingsstörda har också kritiserats för den ålderdomliga bilden av handikappade, som begränsar självbestämmanderätten, jämställdheten och valfriheten för de personer som räknas dit", säger Huhta för att beskriva problemet.

En av målsättningarna med reformen är att förhindra möjligheten att någon faller mellan stolarna. "Nu kan till exempel personer som lider av olika neurologiska problem eller olika former av autism bli utan service. Deras hjälpbehov har inte identifierats tillräckligt väl."

Den subjektiva rätten kvarstårDen nya lagstiftningen stärker inriktningen att även handikappade personer i första hand ska använda de allmänna social- och hälsovårdstjänsterna. Om de inte är tillräckliga eller överensstämmer med den funktionshindrade personens intressen, har han eller hon rätt till specialtjänster.

"Tjänster ska tryggas då det är nödvändigt, det vill säga då personen inte klarar sig utan hjälp i sitt vanliga liv. Det behövs naturligtvis olika typer av hjälp för olika behov. För vissa innebär det stöd att göra saker, för andra är det stöd för kommunikation eller förståelse", konstaterar Huhta.

Enligt den nuvarande lagen har gravt handikappade personer en subjektiv rättighet till vissa tjänster som kommunen ska ordna oberoende av anslagen. Kriterierna för vad som är ett gravt handikapp fastställs för de enskilda tjänsterna. Den nya lagen utgår däremot från behovet av nödvändig service för alla personer med funktionsnedsättning. Enligt Huhta förändrar den nya formuleringen inte utgångspunkten i lagen.

"Om hjälpbehovet bedöms nödvändigt och upprepat ska servicen beviljas. Syftet är alltså att bevara en subjektiv rättighet till tjänster som tryggar jämställdhet, delaktighet och nödvändig omsorg, såsom personlig assistans samt tjänster som tryggar boende och rörlighet. De förutsättningar som krävs och om tjänsterna ska höra till dem som omfattas av den subjektiva rätten eller till andra tjänster fastställs separat för varje tjänst. "

Huhta betonar att det inom handikappservicen inte är något nytt att man som grund för besluten måste identifiera funktionsnedsättningarna och bedöma behovet av specialtjänster.

"Inte heller nu finns det något handikapp eller någon sjukdom som automatiskt ger rätt till tjänster, utan grunden ska alltid vara en individuellt bedömd nedsatt funktionsförmåga. När det gäller handikapptjänster är den subjektiva rätten inte likadan som till exempel inom barndagvården, där en viss ålder berättigar till service. "

Moderat kostnadseffektNär lagarna slås ihop kommer åtminstone en del nya människor att omfattas av servicen. Enligt Huhta har oron för ekonomin ändå styrt lagberedningen i en moderat riktning, så någon stor kostnadshöjning är inte att vänta. Till vissa delar minskar reformen även utgifterna för specialtjänster.

"En tydligare lag minskar arbetet med beslutsfattande och ändringssökande. Dessutom skulle man utanför lagens tillämpningsområde begränsa situationer där en persons servicebehov uppstår vid hög ålder. Då tillämpas de vanliga tjänsterna för äldre personer. Flexibiliteten ökar också i och med den nya lagen. Bland annat i tjänster som stöder rörligheten uppmärksammas kollektivtrafiken och andra former av stöd för rörlighet."

Även om man i lagberedningen alltid bedömer kostnaderna, påminner Huhta om att bestämmelserna i grund och botten speglar värdevalen i samhället.

"Det viktigaste målet är att garantera att personer med funktionsnedsättningar på olika sätt får tjänster som motsvarar deras nödvändiga behov."

Text: Paula Mannonen