Tillverkaren ansvarar för produktens säkerhet

Produkter och tjänster ska uppfylla de lagstadgade kraven. Produktsäkerhet övervakas genom marknadskontroll som genomförs av myndigheterna. ”Övervakningen sker i efter hand och enligt lagstiftningen ligger ansvaret på tillverkaren. Också aktörer i distributionskedjan ska se till att produkten är i skick. Denna aspekt kommer att betonas i framtiden”, säger konsultativ tjänsteman Pirje Lankinen.

I Finland finns ett tjugotal tillsynsmyndigheter, eftersom man tillämpar separata lagar på exempelvis läkemedel, livsmedel, kemikalier och många andra produktgrupper.  Arbetarskyddsavdelningen vid SHM ansvarar för maskiner, anordningar och personlig skyddsutrustning som används på arbetsplatserna.  Inom tillsynsärenden samarbetar arbetarskyddsmyndigheterna med Tukes som bland annat övervakar produkter som är avsedda för konsumenter. 

Eftersom det på marknaden finns miljontals produkter är det möjligt att på årsnivå endast kontrollera en bråkdel av dem.  Tillsynen är riskbaserad och grundar sig på antingen användarnas respons eller myndigheternas egna bedömningar av produkternas eventuella faror.

Hälften i skickArbetarskyddsmyndigheterna kontrollerar årligen hundratals produkter bland annat i samband med arbetarskyddsinspektioner, i butiker, på mässor och på basis av anmälningar från kunder. Enligt Lankinen uppfyller ungefär hälften av de granskade produkterna kraven, men det är en sak i den andra hälften som är anmärkningsvärd. Andelen produkter som är i behov av reparation kan för lekmän verka stor.

”Det är inte alltid fråga om ett stort problem utan det kan handla om att instruktionerna är bristfälliga”, förklarar Lankinen.  Också övriga dokument ska vara i skick. Produkterna ska vara CE-märkta och ha en försäkran om överensstämmelse och vissa produkter ska också ha ett intyg om typkontroll. 

Största delen av de uppdagade bristerna korrigeras av ansvarsområdet för arbetarskydd vid regionförvaltningsverken. Som lösning räcker att tillverkaren ges anvisningar eller så kan det gälla ett tillfälligt förbud, under vilket bristerna kan korrigeras.  Om tillverkaren dock inte följer anvisningarna kommer ärendet att behandlas i ministeriet.

”En produkt kan korrigeras medan ministeriet behandlar saken, i annat fall är vi tvungna att vidta förbudsåtgärder. Detta innebär ett förbud på försäljning och användning av produkten och en förpliktelse att återkalla produkterna från distributörerna och kunderna. Beslutet stärks ytterligare med vite”, berättar Lankinen. Enligt henne fattas det årligen flera beslut om förbud.

Lagstiftningen utvecklas långsammare än produkterDet är inte alltid så lätt för tillverkaren att veta vad lagen kräver av en produkt. Vissa produkter faller inom flera lagars tillämpningsområde och vissa produkter saknar ännu föreskrifter. Lankinen påminner att de grundläggande reglerna dock gäller för alla produkter.

”Man får inte saluföra produkter som är skadliga för hälsan eller säkerheten. Andra metoder som gör säkerställandet av säkerheten snabbare än genom ändring av lagstiftningen är bland annat prover som görs vid provningsanläggningar och standardisering .”

Produktsäkerhet och tillsynen av den omfattas av EU-regleringen. I offentligheten verkar verksamheten ibland vara mycket byråkratisk, då man lyfter fram krav för en enskild produkt.  Även om man glömmer helheten i debatten, förstår Lankinen också kritikerna.

”Lagstiftningen är ofta svårtolkad. Myndigheterna ska dock i sina uppgifter följa lagen.”

Att fastställa tillverkarens ansvar är inte heller alltid entydigt. ”Ibland är det svårt att följa produktens gång ända till produktion. I framtiden kommer detta att underlättas så att alla aktörer inom distributionskedjan kommer att vara förpliktade att i tio års tid förvara uppgifter om varifrån produkten skaffats och vart den levererats.”

Inom EU har man länge berett en ny förordning om marknadstillsyn. Det har varit uppehåll i arbetet en tid, men det kommer att återupptas under hösten. Lankinen förväntar sig att förordningen medför nya slags prioriteringar.

”Myndigheterna kan komma att få mer omfattande förpliktelser gällande delgivning. Dessutom betonas möjligheten att korrigera brister som uppdagas vid tillsynen.”


Text: Paula Mannonen