Ankarverksamheten syftar till att hjälpa ungdomar i hela Finland enligt samserviceprincipen

Oberoende av var i Finland de bor ska ungdomar ha möjlighet att få hjälp när de t.ex. uppvisar symtom genom att begå brott, när de använder narkotika eller när de riskerar att radikaliseras. Målet med den färska handboken för ankarverksamheten är att stödja experterna i deras arbete så att verksamheten ska vara enhetlig i hela landet. Ankarverksamheten är sådant multiprofessionellt samarbete som fokuserar på att främja välbefinnande och förebygga brott bland unga.

– I ankarverksamheten arbetar experter från polisen, socialväsendet, hälsovårdsväsendet och ungdomsväsendet i team. Multiprofessionalitet ger resultat, eftersom unga med symtom eller familjer som lider av våld i nära relationer då betraktas som en helhet och myndighetsåtgärderna fokuserar på ett gemensamt mål, dvs. att bryta den onda cirkeln. I synnerhet i sådana fall där problemen har hopat sig är samservice den bästa, säger inrikesminister Kai Mykkänen.

Ankarverksamheten kan genomföras inom en kommuns område, eller så kan flera kommuner ingå samarbetsavtal och producera tjänsterna tillsammans. För små kommuner lönar det sig att försöka samarbeta med grannkommunerna. På så sätt omfattas ungdomarna också i de här kommunerna på lika villkor av ankarverksamheten.

– I år har vi stärkt det förebyggande arbetet och familjearbetet genom att anställa cirka 40 nya förortspoliser i Finland. Konceptet i ankarverksamheten utgör kärnan i deras arbete. Det är fint att vi nu får en förtydligande handbok med hjälp av vilken modellen lättare kan införas på nya orter. Det är också fint att även undervisningsväsendet i och med den här nya handboken i allt högre grad inkluderas i ankarverksamheten. För många unga kan läraren vara den vuxna som står dem närmast i livet, säger Mykkänen.

Handboken stödjer genomförande, utveckling och bedömning av verksamheten

Syftet med den publicerade handboken är att stödja genomförandet, utvecklingen och bedömningen av ankarverksamheten i Finland. Handboken fokuserar på framtiden och i den beskrivs en modell för ankarverksamheten som baserar sig på tidigare forskningsdata och god praxis. Målet är att styra, stödja och förenhetliga ankarverksamheten för att ungdomarna i hela landet ska ha så jämlika möjligheter som möjligt att få service.

Med klienter som omfattas av ankarverksamheten avses i handboken barn eller unga som är under 18 år och som t.ex. uppvisar symtom genom att begå brott, som använder narkotika eller som löper risk för radikalisering som leder till våldsam extremism (utan åldersgränser). Det kan också handla om en ung person som allmänt sett har en svår livssituation, t.ex. erfarenheter av våld i nära relationer eller våld i hemmet.

Ungdomar i centrum för ankarverksamheten, också föräldrar stöds

Ankarverksamheten fokuserar på ungdomar och de ses som en del av en social gemenskap. Strävan är att hjälpa den unga personen att klara sig på egen hand och att fatta självständiga beslut. Den unga får stöd så att hen kan fatta hållbara och ansvarsfulla beslut med tanke på sin egen framtid.

Föräldrarna och vårdnadshavarna är en central del av ankarverksamheten, eftersom föräldrarna har en viktig roll i att bygga upp och stödja den ungas välbefinnande. Man måste också kunna identifiera de behov av hjälp och stöd som föräldrarna eventuellt har, så att stöd kan erbjudas för att kunna åtgärda de orsaker som ligger bakom den ungas handlingar.

Ankarverksamheten inleddes i Tavastehus i början av 2000-talet till följd av behovet av att utveckla multiprofessionellt samarbete för att främja välbefinnande och förebygga brott bland unga. Enligt experter och ungdomar är ankarverksamheten ett ändamålsenligt och fungerande sätt för experter inom olika branscher att samarbeta. Senare har verksamheten utvidgats till hela landet genom god praxis.

Ytterligare information:

Tarja Mankkinen, utvecklingschef, inrikesministeriet, tfn 040 595 57 60, [email protected]
Matti Airaksinen, kommissarie, Polisstyrelsen, tfn 0295 481 900, [email protected]
Tanja Moilanen, forskare, Östra Finlands universitet, tfn 046 92 32 850, [email protected]
Mari Kangasniemi, universitetslektor, Östra Finlands universitet, tfn 050 470 4285 [email protected]