Utgångspunkten för ordnandet av funktionshinderservice är behovet av särskild service
Lagstiftningen om funktionshinderservice ska reformeras i år. Tisdagen den 13 februari hörde familje- och omsorgsminister Annika Saarikko organisationer om ändringar som planerats i utkastet till lag om särskild service med anledning av funktionshinder. Social- och hälsovårdsministeriet har utifrån de remissyttranden som kom in i somras preciserat utkastet till lag om särskild service med anledning av funktionshinder.
Ålder eller diagnos inte en grund för att ordna eller neka service
Lagens paragraf om tillämpningsområde har förtydligats genom en bestämmelse om lagens förhållande till övrig lagstiftning. Den föreslagna lagen är en speciallag som tillämpas när en i lagen definierad person med funktionsnedsättning inte får lämplig och tillräcklig service med stöd av den övriga, allmänna lagstiftningen. Utgångspunkten för ordnandet av servicen är uttryckligen att personen har ett behov av den särskilda servicen. Den särskilda service som det föreskrivs om i den föreslagna lagen är av sådant slag som andra människor inte behöver. De som använder servicen har ett behov av funktionshinderservice som i allmänhet är stort samt bestående och kontinuerligt.
Samtidigt har man övervägt alternativet att ur lagutkastet stryka den avgränsning som gäller åldrande och som har bedömts som problematisk med tanke på likabehandlingen och principen att en persons behov ska vara utgångspunkten. Bedömningen borde oberoende av en persons ålder grunda sig på hur stödet och servicen kan ordnas för att på bästa sätt se till att en person med funktionsnedsättning får sitt intresse tillgodosett.
Bestämmelsen om personlig assistans förtydligas
Syftet med personlig assistans är att den ska hjälpa en person med funktionsnedsättning att förverkliga egna val på lika villkor som andra. För att detta faktiskt ska vara möjligt måste personen självständigt eller med stöd kunna fastställa vad hen ska använda den personliga assistansen till. I likhet med den nuvarande lagstiftningen är utgångspunkten i det lagutkast som varit på remiss att personen måste ha sådana resurser att hen kan fastställa assistansens innehåll och sättet att genomföra den. Syftet är att den personliga assistansen på ett ändamålsenligt sätt ska riktas till sådana personer som kan använda sig av den självständigt eller med hjälp av stöd.
Behoven och önskemålen hos personen med funktionsnedsättning primära i stödet för boendet
I helheten stöd för boendet har strävan varit att stärka tanken att stödet för boendet i första hand ska ordnas i en bostad och på en bostadsort som har valts av personen med funktionsnedsättning. Utgångspunkten är de behov och önskemål som personen med funktionsnedsättning har. Det stöd för boendet som det ska föreskrivas om i speciallagen motsvarar i stor utsträckning nuvarande serviceboende och boende som ordnas som specialomsorger, där personal finns på plats dygnet runt eller enligt klientens behov under dagtid. Den service som det föreskrivs om i speciallagen ska vara avgiftsfri såsom i nuläget.
Boendet för barn med funktionsnedsättning i särskilda fall (någon annanstans än med den egna familjen) ska ordnas med stöd av den föreslagna lagen i samförstånd med vårdnadshavarna. Barnskyddslagen ska tillämpas endast om de kriterier som anges i barnskyddslagen uppfylls.
Mer flexibilitet i stödet för rörligheten
Tillgänglig kollektivtrafik och det stöd för rörligheten som det föreskrivs om i socialvårdslagen ska användas i första hand även av personer med funktionsnedsättning. Vid den fortsatta beredningen har det dryftats hur man kan öka flexibiliteten i stödet för rörligheten som helhet. En tanke har varit en alternativ möjlighet där klienten beviljas ett med klienten överenskommet antal resekilometrar i stället för ett visst antal resor.
Ytterligare information
Jaana Huhta, konsultativ tjänsteman, tfn 0295 163 407
Pressmeddelandet har korrigerats 14.2. att innehållsmässigt motsvara den finskspråkiga versionen.