Social- och hälsovårdsreformen utvecklas bit för bit

Den sista riktlinjen i den långa och krokiga social- och hälsovårdsreformen utarbetades i en arbetsgrupp under ledning av Petteri Orpo i början av maj. "Resultatet är en politisk kompromiss och svarar måhända inte mot alla problem och utmaningar, men det är klart ett steg i rätt riktning", säger avdelningschef Kirsi Paasikoski.

Enligt förslaget från Orpos grupp kan i fortsättningen kommuner, områden på basnivå och social- och hälsovårdsområden ordna social- och hälsovårdstjänster. Varje social- och hälsovårdsområde tillhör ett av de fem specialupptagningsområden som ska inrättas. Alla kommuner finansierar tjänster, men de ordnas för det mesta enligt modellen med ansvarskommun.

Det är svårt för en lekman att gestalta reformen, vilket Paasikoski säger sig förstå väl. "Det är verkligen inte fråga om en lätt helhet. När vissa saker i arbetsgruppens dokument dessutom har uttryckts något kryptiskt, tvingas även vi att fundera över och öppna dess innehåll."

Ministeriet utarbetar som bäst en lägesrapport med anknytning till reformen, som blir färdigställd före utgången av juni. Den sänds senare till kommunerna som underlag för fortsatta utredningar. Enligt Paasikoski övervägs i detta skede fyra ämnesområden.

"I rapporten behandlas basservicen, ansvarskommunens ställning och uppgifter, helheten med anknytning till specialupptagningsområden och universitetssjukhus och hur pengarna flyttas mellan kommunerna i fortsättningen. På hösten kommer bland annat personalfrågor och frågor med anknytning till hälso- och sjukvårdslokaler och kommunernas övriga egendom att dryftas av tjänstemän."

Bakom social- och hälsovårdsreformen finns oro om att det nuvarande servicesystemet inte kan svara mot den åldrande befolkningens behov i framförallt små kommuner. Paasikoski anser att den nya modellen kommer att förbättra situationen på många sätt.

"Flyttningen av ansvaret för ordnande av hälso- och sjukvården inom primärvården till kommuner med minst 20 000 invånare kommer att medföra önskad styrka. Nu har vi många små aktörer, men större sammanslutningar klarar sig bättre både när det gäller ordnande och produktion av tjänster. På det här sättet får man mer efterlängtat kunnande även för anskaffningar och konkurrensutsättning.

Man hoppas att reformen även ökar den offentliga sektorns attraktionskraft som arbetsgivare. "Ökat multiprofessionellt samarbete och möjlighet till kollegialt stöd är viktiga motivationsfaktorer. Dessa förverkligas bättre i starka än i små enheter."

Ett svårt hälsoproblem i Finland - stora socioekonomiska hälsoskillnader - löses enligt Paasikoski inte enbart genom en social- och hälsovårdsreform."Det vore en tydligare medicin att ingripa i finansieringen via flera kanaler, eftersom det skapar skillnader mellan dem som använder företagshälsovårdstjänster och privata tjänster samt hälsovårdscentralens klienter. Finansieringen ingår dock inte i detta paket. Indirekt påverkar reformen hälsoskillnaderna genom att öka kvaliteten inom den offentliga hälso- och sjukvården och det förtroende som riktas mot denna."

Man har ofta hänvisat till det nuvarande systemet för hälso- och sjukvårdstjänster som en halmmobilkonstruktion, men innebär till exempel ersättande av sjukvårdsdistrikten med social- och hälsovårdsområden endast omorganisering av halmstrån?

Enligt Paasikoski är det inte enbart fråga om ett namnbyte. "Avsikten är att med hjälp av specialupptagningsområdenas samordningsroll bli kvitt överlappningar och kapprustning. Servicekedjan kan i fortsättningen ses bättre som en helhet, vilket är viktigt såväl ekonomiskt som med avseende på kvaliteten i tjänsterna."

Avsikten är att lagen om ordnande av social- och hälsovårdstjänster ska komma till riksdagens behandling under våren 2014 och träda i kraft vid ingången av följande år. Sjukvårdsdistrikten läggs ned efter en övergångsperiod år 2016 och social- och hälsovårdsområdena å sin sida inleder sin verksamhet vid ingången av år 2017.

Politiskt har social- och hälsovårdsreformen varit svår, eftersom man i den inkräktar på principen om starkt kommunalt självstyre. "Social- och hälsovårdssektorn slukar hälften av kommunernas resurser. En eventuell minskning av beslutsmakten över dessa medel är förstås en stor sak", resonerar Paasikoski. Förändringsmotståndet kan enligt henne minskas genom bland annat aktiv information.

"Vi måste noga planera hur vi informerar kommunerna tillräckligt om lagen och de frågor som hänför sig till genomförandet av den."

Paula Mannonen