Romska kvinnor bygger upp en europeisk strategi

"I Finland har man diskuterat romernas ställning i allmänhet och även hur barn och unga klarar sig. Situationen för och uppfattningar hos romska kvinnor däremot har utretts lite", säger överinspektör Sarita Friman-Korpela.

EU kräver numera att samtliga medlemsländer utarbetar ett nationellt politiskt program avseende romer. Ett sådant program utarbetades hos oss redan före EU:s bestämmelse, år 2009. Friman-Korpela anser att programmet behöver kompletteras med en del som behandlar kvinnornas ställning.

"Det vore bra att få separat de romska kvinnornas ställning på agendan för det politiska programmet avseende romer och flera andra jämställdhetsinstrument och -rörelser. Erfarenheten har visat att man på det sättet genuint kan främja jämställdhet."

Med tanke på hela Europa anser Friman-Korpela att den viktigaste metoden för att förbättra situationen är att säkerställa utbildning för romer.

"Kravet på utbildning kan låta som en kliché men tills vidare är det fortfarande aktuellt i flera länder. Familjerna har inte nödvändigtvis råd att skaffa skoltillbehör eller ens skor till barnen, och från avlägsna romska byar kommer man inte alltid till skolan på grund av dåliga förbindelser."

Framför allt romer som följer traditionerna sägs ofta tveka inför att placera barnen i skolan eftersom de tänker att det försvagar kulturidentiteten. Friman-Korpela köper inte påståendet.

"Måhända är föräldrar mer rädda för att barnen ska uppleva diskriminering. Naturligtvis förändrar utbildning kulturen men inte förblir den som förut, inte i någon befolkningsgrupp."

Den positiva inställningen till skolan bland den romska befolkningen i Finland är stark, vilket också framgår av de utredningar som gjorts inom grundutbildningens område. Det råder inte heller några skillnader mellan romska flickor och pojkar i fråga om skolframgång eller ansökning till påbyggnadsstudier. I flera länder är den romska kulturen mer patriarkalisk, och flickorna i svagare ställning. Enligt Friman-Korpela utvecklades den finländska modellen under de förra krigen.

"Då krävdes en stark insats av kvinnorna för att säkerställa familjens utkomst. Och även om kvinnan inom den romska kulturen är en del av hemmet, är den romska kvinnan i Finland aktiv också utanför det. Det syns bland annat som en stark representation i ledande uppgifter i de romska organisationerna."

Vid sidan om integrering anser Friman-Korpela åtgärder som stärker romska kvinnors delaktighet som viktiga. Ett exempel är den internationella konferensen för romska kvinnor, som ordnas på Hanaholmen i september. Där utarbetas bland annat ett förslag till europeisk strategi.

"Det är viktigt att kvinnorna själva kan fastställa kärnfrågor om jämställdhet och genomföra och följa upp dem såväl nationellt som internationellt. Detta är en långsiktig och krävande utmaning", säger Friman-Korpela. Detta sammanhänger även med behovet att göra bilden av romer mångsidigare.

"Det bor tio miljoner andra romer i Europa utöver de fattiga tiggarna från Rumänien eller Bulgarien. Visst ska vi diskutera problemen, men vi måste även lyfta fram förebilden bestående av utbildade medelklasskvinnor."

Det är enligt Friman-Korpela nödvändigt att ta upp frågorna till diskussion och öka medvetenheten om olika alternativ även i Finland. Särskilt åldern för när man bildar familj bör enligt henne kunna skjutas upp för att flickor ska kunna skaffa sig ett yrke.

"Det är fråga om hur unga romska kvinnor ser sin egen roll i kulturen. Det kan påverkas genom diskussion och förebilder. De romska männen och deras syn på kvinnornas och flickornas ställning ska också tas med i diskussionen."

Friman-Korpela anser att jämställdheten för romska kvinnor bäst påverkas genom vuxenutbildning och sysselsättning.

"Utbildning behövs fortfarande eftersom den förbättrar möjligheterna att få fotfäste i arbetslivet. Samtidigt hoppas jag att man diskuterar begreppet arbete mer eftersom det är en sak som skaver i förhållande till majoritetsbefolkningen. De romska kvinnorna bedriver till exempel mycket frivilligarbete i organisationer och församlingar, och denna resurs borde kunna utnyttjas bättre. Det är inte alltid fråga om enbart lönearbete."

I grund och botten beror utvecklingen av romers jämställdhet på en politik som förebygger att socioekonomiska skillnader uppstår. När skillnaderna växer slås människorna med det svagaste utgångsläget ut lättast socialt. Om skillnaderna minskas stannar också en allt större andel av romerna på den bättre sidan om strecket.

På EU-nivå ser Friman-Korpela olika länders politiska program för romer som en viktig möjlighet. Som ett hot ser hon den försämrade ekonomiska situationen som redan har skapat ytterlighetsrörelser med fientlig inställning mot romer. Hon anser också att kvaliteten i den verksamhet som stöder romer behöver förbättras.

"Flera program har genomförts i problemländerna för att förbättra situationen för romer. Dessa har dock inte nått människor. Nu är klockan fem i tolv att se till att stödet når rätt adress, annars förlorar såväl den romska befolkningen som de som genomför programmen sitt hopp i frågan."

Paula Mannonen