Kvalitetsrekommendationer för barnskyddet: Man ska lyssna mer på barnen och familjerna

"Att lyssna på barn och familjer är viktigt vid utvecklandet av barnskyddet. Myndigheterna äger för all del inte all visdom och därför ska man genuint låta människor delta i att utveckla sin egen sak", säger ledaren för arbetsgruppen som berett landets första kvalitetsrekommendationer för barnskyddet Marjo Lavikainen.

Syftet med de nya rekommendationerna för barnskyddet är kontinuerlig kvalitetsbedömning. Eftersom man inte kan sköta allt på en gång strävar beredningsgruppen efter att i sin rapport sammanfatta de väsentligaste aktuella behoven inom området. Angelägenheter som redan har behandlats i till exempel Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovårdens (Valvira) nya anvisning om kommunernas övervakning av barnskyddet avgränsades från arbetet.

"I fortsättningen följer vi upp hur rekommendationerna förverkligas, och när de fortskrider tar vi tag i nya ämnen", sammanfattar Lavikainen processgången.

Etiska principer som i fortsättningen omfattar hela fältet har tagits med i kvalitetsrekommendationerna för barnskyddet.

"Verksamheten ska respektera människovärdet, den ska utgå från barnets bästa och den ska vara interaktiv. Beslutsfattandet och verksamhetskulturen kräver ansvarsfullhet och den yrkesutbildade personalen ansvarar för sin del för kvaliteten i sitt eget arbete", räknar Lavikainen upp de viktigaste styrande principerna.

På en mer konkret nivå fokuserar rekommendationerna på framför allt delaktighet och betonar samarbete mellan myndigheter med utgångspunkt från barnets bästa. Kunnande behandlas på såväl individ- som gemenskapsnivå och därutöver läggs fram förslag som gäller hela servicesystemet och bedömningen.

Ett klart förbättringsbehov anknyter till personalens tidsanvändning. I fortsättningen bör minst hälften av arbetstiden användas till arbetet med klienter och för varje klient säkerställas minst två timmar per månad av den egna arbetstagarens tid. Med nuvarande klientantal har det inte lyckats.

Remissen som gäller rekommendationerna fortsätter till utgången av september och även medborgare kan delta i den på webbplatsen otakantaa.fi.  Efter att utlåtandena har sammanställts ska man överväga hur och i vilken ordning frågor ska föras vidare.  Lavikainen på minner om att det inte enbart är en fråga för social- och hälsovårdssektorn utan kräver omfattande samarbete med bland annat skolvärlden och de rättsliga myndigheterna.

Remissen lyfter sannolikt fram även de kritiska punkterna i planen, dvs. tillräckligheten av styrningsnivån och resurserna - framför allt personalen. "Tills vidare är det svårt att säga huruvida det utöver rekommendationerna behövs lagändringar som har samband med personaldimensioneringar. Även kostnadseffekterna kan bedömas först efter det att vi kommit överens om genomförandesättet", säger Lavikainen. 

Personalbristen är inget nytt fenomen inom barnskyddet, och behovet av kunnig personal håller inte på att avta. "Fast en stor del av ungdomarna mår bättre än någonsin, är gruppen av barn och ungdomar som också lider av allvarliga problem större än tidigare. Problemen inom andra tjänster avspeglas också inom barnskyddet, till exempel stora klasser i skolorna och bristen på stödpersoner."

Kvalitetsrekommendationerna är en del av ett större utredningsarbete om situationen inom barnskyddet.  Arbetsgruppen med ansvar för den samlade utredningen lämnade i juni sin rapport med 54 förslag till omsorgsministern. Förslagen betonar en fungerande helhet av tjänster för barn och familjer samt förebyggande arbete.

En utredning av social- och hälsovårdsministeriet och undervisnings- och kulturministeriet där vanvård av omhändertagna barn åren 1937-1983 granskas anknyter också till barnskyddet. För närvarande görs en förhandsutredning på basis av vilken den egentliga aktören som ska göra undersökningen väljs. 

Enligt Lavikainen vill man framskrida omsorgsfullt i frågan eftersom ämnet kräver finkänslig behandling. Tidsbegränsningen för undersökningen hänför sig däremot till att överträdelser avspeglas mot den egna tidens författningar och målet är nu tiden under den första barnskyddslagen.

"Fast detaljerna ännu inte är färdiga är dock huvudmålet att samla in erfarenheter av personer som upplevt och vittnat om missförhållanden vid barnskyddsinrättningar eller fosterfamiljer. Efter att resultaten blivit klara ska sedan åtgärder som de kräver dryftas."

Paula Mannonen