Blir det lättare att få tid till läkaren i och med social- och hälsovårdsreformen?
I social- och hälsovårdsreformen upprättas 18 självstyrande områden i Finland, av vilka 15 själva ordnar social- och hälsovårdstjänsterna i sitt område. De tre övriga självstyrande områdena ordnar sina social- och hälsovårdstjänster utifrån lagen med stöd av ett annat självstyrande område. I en videointervju svarar projektledaren för social- och hälsovårds- och regionförvaltningsreformen Tuomas Pöysti på de viktigaste frågorna gällande social- och hälsovårdsreformen.
Länk till videointervjun:
Textversion av intervjun
Får människorna bättre basservice i reformen, blir det lättare att få tid till läkaren?
Målet med social- och hälsovårdsreformen är att trygga tjänster med tillräckligt god kvalitet och tillgången på dem på lika grunder inom ramen för de knappa resurserna. Målet är att stärka tjänsterna i första linjen, dvs. tjänster av nya slag på basnivån. Detta innebär att det förhoppningsvis blir lättare att få tid till läkaren i fortsättningen.
Med denna basnivå avses också att i den första fasen ska alla centrala tjänster finnas tillgängliga nära människorna. Inte endast de nuvarande tjänsterna på basnivån, utan om det behövs t.ex. en konsultation på specialnivå, oberoende av om det är fråga om socialarbete eller en specialläkartjänst, ska också dessa enligt kundens behov kunna fås som helheter i frontlinjen.
Allt detta är syftet, men det förutsätter naturligtvis en stor funktionell ändring och i fråga om det måste man fortsätta att arbeta tålmodigt. Den reform man nu har beslutat om skapar endast ramarna för detta, men arbetet måste fortgå för att detta ska kunna omsättas också i praktiken.
Hur förnyas sjukhusnätet, upphör jourtjänsterna nära människorna?
De jourtjänster som finns nära människorna upphör inte.
I denna riktlinje av regeringen utgår man ifrån att det i Finland i fortsättningen finns 12 omfattande enheter som har jour dygnet runt, dvs. fem universitetssjukhus och sju andra sjukhusenheter med omfattande jour. Med omfattande jour avses att där finns alla specialområden dygnet runt och varje dag under året.
Men i områdena närmare människorna fortsätter de nuvarande centralsjukhusen som jourenheter med ett snävare tjänsteutbud, och också hälsocentralernas jourenheter och de socialjourenheter som anknyter till dem fortsätter att ha jour. Syftet är att jourtjänster ska finnas tillgängliga runtom i landet, men systemet stöder sig på dessa 12 enheter där alla specialområden alltid finns tillgängliga.
Kan kommunerna ännu påverka innehållet i den kommande reformen?
Kommunerna kan i flera hänseenden påverka innehållet i den kommande reformen. Sedan regeringen stakat ut den politiska riktlinjen inleds ett omfattande remissförfarande, dvs. denna helhet sänds på remiss till kommunerna. De kan ge sitt utlåtande om helheten och utlåtandena beaktas i mån av möjlighet.
Utöver detta görs beredningen i ett omfattande samarbete med kommunförbundet så att kommunförbundet är med, och kommunförbundet ser till att kommunerna och de nätverk de har bildat är med också i lagberedningen, som nu får ny fart av de politiska riktlinjer som riktar in reformen, och därigenom är det också möjligt att påverka innehållet i den kommande lagstiftningen.
Det viktigaste är att fundera ut hur de nya strukturerna och målen i praktiken ska realiseras i regionerna. När regionindelningen småningom tar form börjar följaktligen det regionala arbetet, där kommunerna kommer att vara med som centrala aktörer. Jag hoppas att kommunerna tillsammans med sjukvårdsdistriktet och landskapsförbundet och de andra aktörerna i regionen redan börjar fundera på vad integrerade social- och hälsovårdstjänster, som utgår från kunderna, innebär för regionen och hur de kan realiseras.
Hur sammanhänger regionförvaltningsreformen med denna reform?
Regionförvaltningsreformen är den andra pelaren i denna reform, med vilken man likaså strävar efter att i högre grad uppnå de samhälleliga målen och bättre produktivitet, klarare förvaltning och ordnande av tjänsterna. Syftet med regionförvaltningsreformen är att regionala uppgifter för främjande och utveckling och andra uppgifter, vilka ska skötas på ett mera vidsträckt område än inom en kommun, samlas i ett självstyrande område på så sätt att det självstyrande området blir en myndighet som sköter flera uppgifter, är tydlig, nära medborgarna och effektiv.
Utgångspunkten enligt regeringens riktlinje är att de självstyrande områdena kommer att få alla landskapsförbundens uppgifter och av NTM-centralerna i vidsträckt bemärkelse de uppgifter som anknyter till främjandet av regionerna och näringsverksamheten i dem. Även räddningsväsendets uppgifter flyttas över på de självstyrande områdena. Miljöhälsovården bedöms som helhet för att man ska se om den också hänför sig till de självstyrande områdenas uppgifter.
Över huvud taget alla sådana uppgifter som lagen har ålagt kommunerna att ordna i samarbete med andra kommuner, dvs. sådana uppgifter som ska organiseras på ett mera vidsträckt område än en ort. Av dessa uppgifter kan man få en tydlig helhet, och demokratin blir också bättre när uppgifterna är underställda det självstyrande områdets fullmäktige, som väljs av medborgarna i direkta val, och är organiserade i enlighet med den beslutande makten hos det självstyrande områdets fullmäktige.
Intervju: Katariina Vesikko
Video: Kimmo Vainikainen