Sata-kommittén reformerade den sociala tryggheten för ett 100-årigt Finland
"Uppdragets delar stod delvis i strid med varandra, och kommittén var tvungen att söka balans mellan dessa", säger kommitténs generalsekreterare Lauri Pelkonen.
Vid genomförandet av uppdragets mål var det centralt att förbättra försörjningskvoten eller åtminstone förhindra att den försvagas. Finlands befolkning blir äldre och mindre ny arbetskraft än förr kommer ut på arbetsmarknaden: antalet pensionärer och personer som ska vårdas ökar och antalet personer som betalar minskar. Detta är en utmaning för systemet för social trygghet och för en hållbar finansiering av det.
Enligt Lauri Pelkonen skulle målen bäst uppnås genom en förlängning av yrkeskarriärerna: människor skulle träda in i arbetslivet tidigare än i dag, gå i pension senare, vara sjuka och arbetslösa så lite som möjligt och även partiellt arbetsförmögna skulle få arbete.
"Men dessa saker kan man påverka endast i viss mån genom den sociala tryggheten. Avgörande är om arbetsmarknadens verksamhet stöder dessa mål."
Några av förslagen är redan genomfördaRegeringen tillsatte Sata-kommittén sommaren 2007. I kommittén deltog cirka 80 personer vid sidan av deras ordinarie befattningar. Kommitténs ordförande var Markku Lehto och sekreterarna Pasi Moisio och Lauri Pelkonen var heltidsanställda.
"Kommitténs arbete avvek från flera andra reformarbeten genom att flera reformer har genomförts under arbetets gång och regeringen har beslutat om tidtabellen för reformernas genomförande", konstaterar Pelkonen.
De första förslagen presenterades av kommittén under hösten 2008. De innehöll i enlighet med uppdraget enskilda åtgärder som inte ökade kostnaderna: man underlättade förhandsbetalning av utkomstskyddet för arbetslösa och användning av partiell sjukdagpenning och främjade sysselsättning för personer med invaliditetspension.
Kommittén blev klar med de grundläggande riktlinjerna för den sociala tryggheten i januari 2009.
De första reformförslagen påskyndades av de grundläggande riktlinjerna och det s.k. socialinpo-avtalet och blev klara för behandling i riksdagen under våren och hösten 2009.
Att få arbete är ett centralt målKommitténs förslag innehåller flera åtgärder som syftar till att stödja och förbättra sysselsättningen. En ny verksamhetsmodell är arbetsplatsbanken. Förslag om klarläggande av tillträde till rehabiliteringssystemet och förbättring av företagshälsovårdens effekt siktar på att förbättra arbetstagarnas förutsättningar för arbetsmarknaden.
Kommittén föreslog också att behovsprövningen av arbetsmarknadsstödet ska slopas. Numera beaktas inkomsterna för maken eller makan och föräldrarna som bor i samma hushåll i arbetsmarknadsstödet. Det lönar sig inte för maken eller makan att ta emot arbete eftersom den andra kan förlora sitt arbetsmarknadsstöd och således ökar arbetet inte ökar familjens inkomster.
Bostadsbidraget görs mer åskådligtDe sista frågorna på kommitténs bord var att åskådliggöra bostadsbidraget och reformera utkomststödet.
"Kommittén var enig om att det allmänna bostadsbidraget måste göras mer åskådligt. Bidraget borde göras så att det fungerar bättre och är mer genomskådligt", säger Pelkonen.
Boendekostnader ersätts numera genom fyra stödsystem. Förutom allmänt bostadsbidrag finns bostadsbidrag för pensionstagare, bostadstillägg för studerande och bostadsunderstöd i samband med militärunderstöd. Kommittén ansåg det nödvändigt att åskådliggöra det allmänna bostadsbidraget först och därefter fortsätta utreda och slå ihop hela bostadsbidragssystemet.
Det allmänna bostadsbidraget som ska reformeras skulle grunda sig på de maximala boendeutgifterna som bestäms av antal personer i hushållet och boendekommun. Kommittén betonade dessutom att de som får allmänt bostadsbidrag under en längre tid ska anvisas samhällsstödda hyresbostäder.
Två olika åsikter om hantering av utkomststödDäremot kunde ingen enighet uppnås om hanteringen av utkomststödet. Vissa av kommitténs medlemmar ville att hanteringen av den kalkylmässiga delen i utkomststödet skulle överföras till Folkpensionsanstalten, medan andra anser att det ska skötas av kommunernas socialväsende.
Vid en provomröstning fick överföringen till FPA något fler röster, men eftersom man var så oense i frågan beslutade man att lämna beslutet till nästa regering.
Kommittén avvägde genom vilka åtgärder man kunde minska behovet av utkomststöd. Ett sätt att minska behovet av utkomststöd är att höja grundtrygghetens nivå.
"En höjning är också i linje med kommitténs uppdrag att garantera en grundläggande försörjning i alla situationer. Å andra sidan påverkar en höjning av grundtryggheten incitamenten för att arbeta. Dock påverkar även de ekonomiska realiteterna frågan", säger Pelkonen.
För en förbättring av grundtryggheten kom kommittén fram till att föreslå bland annat garantipension, bindning av alla grundtrygghetsförmåner till index och höjning av aktiveringsstöd för utkomstskyddet för arbetslösa. Dessutom ska regeringen utvärdera nivån på grundtryggheten regelbundet under valperioderna.
Stöd för närståendevård från FPASata-kommittén utredde kostnader som vållas av vård och omsorg för medborgarna. Kommittén föreslår att man ska slå ihop stödet för närståendevård och vårdbidraget som Folkpensionsanstalten betalar och att detta ska betalas av Folkpensionsanstalten. Kommittén föreslår ett gemensamt avgiftstak för klientavgifterna inom den kommunala hälso- och sjukvården och läkemedelskostnaderna.
Arbetet med att göra systemet för social trygghet mer åskådligt borde enligt kommittén inledas genom att samla ihop lagstiftningen till en konsekvent helhet. Handläggningen av ärenden kunde påskyndas genom elektronisk ärendehantering. För utkomstskyddet för arbetslösa föreslår kommittén att en handläggningsgaranti införs: ett beslut ska fattas inom 30 dagar.
"Samtliga reformer kan inte genomföras under denna regeringsperiod och det har inte heller varit målsättningen. Sata-kommittén skapade långsiktigt en ny social trygghet för ett Finland som fyller ett hundra år 2017", konstaterar Lauri Pelkonen.
Merja Moilanen