Förslaget till en ny servicestruktur för social- och hälsovården är färdigt

Beredningsgruppen för lagen om ordnandet av social- och hälsovården överlämnade sitt förslag till en ny servicestruktur för social- och hälsovården till omsorgsminister Susanna Huovinen den 19 december. Gruppen beredde förslaget till lagen om ordnandet av social- och hälsovården i form av en regeringsproposition. Syftet med lagen är att förnya lagstiftningen gällande ordnandet, förvaltningen, utvecklingen, finansieringen och övervakningen av den kommunala social- och hälsovården.

Beredningsgruppen har i sitt arbete följt de ramvillkor som regeringen ställt upp. Enligt regeringens riktlinjer ordnas social- och hälsovården också i fortsättningen utgående från kommunerna. Det övergripande ansvaret för ordnande av social- och hälsovården läggs på social- och hälsovårdsområden (s.k. sote-områden) som bildas av kommuner, och delvis på områden på basnivå. Varje kommun bör tillhöra ett sote-område.

Social- och hälsovårdsområdena bildas utgående från de centrala städerna i landskapen. De fungerar som områdenas ansvarskommuner, som ordnar alla social- och hälsovårdstjänster för invånarna i området. När alla tjänster sammanförs under gemensam ledning, kommer tjänsterna inte att splittras och resurserna kan utnyttjas möjligast ändamålsenligt.

Områdena på basnivå och ansvarskommunmodellen är utmaningar

Enligt en inom beredningsgruppen allmänt förekommande syn skulle integrationen och reformens övriga mål uppnås bättre om man kunde frångå områdena på basnivå. Enligt det här synsättet så kunde möjligheten att bilda mindre områden på basnivå innanför de större social- och hälsovårdsområdena göra systemet mer komplicerat.

Ett social- och hälsovårdsområde och ett område på basnivå har en ansvarskommun som ansvarar för ordnandet av tjänster för kommunerna i området. Ansvarskommunmodellen som huvudsaklig förvaltningsmodell har diskuterats genomgående i arbetsgruppen eftersom en del medlemmar har ansett att modellen är svårgripbar. I diskussionen som förts inom beredningsgruppen har det därför framhållits att kommunerna inom ett område borde ha möjlighet att välja samkommun som förvaltningsmodell i större utsträckning än vad som föreslagits.

Den nationella styrningen bör stärkas

Verksamheten inom social- och hälsovårdsområdena och områdena på basnivå skulle framledes styras av fem specialupptagningsområden (s.k. erva-områden). Specialupptagningsområdena garanterar att social- och hälsovårdsområdenas gemensamma centraliserade tjänster ordnas på ett ändamålsenligt sätt (t.ex. dejourtjänster, krävande socialvård och den specialiserade sjukvården). Inom beredningsgruppen har man grubblat över hurudana redskap för styrning som i praktiken föds i de så kallade erva-områdena. I diskussionen har det förts fram ett behov av nationell styrning av specialupptagningsområdena. Detta skulle säkerställa att tjänsterna fördelas jämlikt och hindra riksomfattande kapprustning.

Nästa steg är att lagförslaget skickas på remiss till kommunerna fram till den 13 mars 2014. I mars kommer omsorgsminister Huovinen att ordna diskussionstillfällen för kommunerna i några centrala städer i landskapen. Därefter finjusteras propositionen. Avsikten är att propositionen ska komma till riksdagens behandling under våren 2014 och att lagen träder i kraft i början av år 2015. Kommunerna kommer att höras igen, angående bildandet av områden, efter att lagen stadfästs. Social- och hälsovårdsområdena påbörjar sin verksamhet senast i början av år 2017.

Huvuddragen i den nya servicestrukturen enligt förslaget till en lag om ordnandet

- Den 19 december 2013 färdigställdes förslaget till social- och hälsovårdens nya servicestruktur. Förslaget har gjorts i form av en regeringsproposition till en lag om ordnandet av social- och hälsovården.

- Målet för servicestrukturreformen inom social- och hälsovården (den s.k. sote-reformen) är att garantera invånarna jämlika social- och hälsovårdstjänster i hela landet. Med hjälp av reformen vill man säkerställa en fungerande, verkningsfull och kostnadseffektiv servicestruktur för social- och hälsovården. Målet är dessutom att stärka tillgången till basservice. Tjänsterna bör förverkligas nära invånarna, enligt vad som är möjligt.

- Det övergripande ansvaret för ordnande av social- och hälsovårdstjänster kommer i regel att läggas på social- och hälsovårdsområden (s.k. sote-områden). Social- och hälsovårdsområdena bildas utgående från de centrala städerna i landskapen samt utgående från kommuner med fler än 50 000 invånare, som fastställs separat.

- Landskapens centrala städer är: Helsingfors, Tammerfors, Uleåborg, Åbo, Jyväskylä, Kuopio, Lahtis, Björneborg, Joensuu, Villmanstrand, Tavastehus, Vasa, Rovaniemi, Seinäjoki, Kotka, S:t Michel, Karleby och Kajana.

- Social- och hälsovårdsområdenas förvaltning förverkligas i regel med ansvarskommunmodellen. Ansvarskommunen ansvarar för att ordna de lagstadgade tjänsterna för övriga kommuner i området. Verksamheten inom ett social- och hälsovårdsområde kan på vissa grunder också ordnas med samkommunmodellen.

- Kommunerna som ingår i ett social- och hälsovårdsområde deltar i förvaltningen av och beslutsfattandet inom verksamheten genom ett representantskap och ett organ som finns i ansvarskommunen. Organet ansvarar för områdets operativa verksamhet och ledning.

- Ansvarskommunen kan ordna områdets social- och hälsovårdstjänster genom att producera dem själv, i samarbete med ansvarskommunen för ett annat område eller en samkommun, genom att köpa tjänster av en offentlig eller privat aktör eller genom att ge kunden en servicesedel.

- Med avvikelse från huvudregeln, kan det inom social- och hälsovårdsområdena också finnas områden på basnivå. De ansvarar för ordnandet av en del av socialvården samt primärvården och i vissa fall även vissa tjänster inom den specialiserade sjukvården.

- Ett område på basnivå kan bildas utgående från en kommun med minst 20 000 invånare. Området kan därtill ordna tjänster på basnivå till andra kommuner som hör till samma pendlingsområde eller funktionella helhet. Förvaltningen inom ett område på basnivå förverkligas med ansvarskommunmodellen.

- Landskapet Nyland skulle utgöra ett social- och hälsovårdsområde, som innefattar sex områden på basnivå. Områdena på basnivå skulle bildas utgående från Borgå, Esbo, Helsingfors, Hyvinge, Lojo och Vanda.

- Målet är att bilda områden som tryggar den finsk- och svenskspråkiga befolkningens rätt att få service på sitt modersmål.

- För samordning av social- och hälsovårdens regionala och nationella uppgifter finns dessutom fem specialupptagningsområden (s.k. erva-områden), som förvaltas enligt samkommunmodellen. Deras uppgift är att styra och passa ihop verksamheten inom områdena på basnivå och social- och hälsovårdsområdena så, att man undviker överlappning och bristande service och främjar ett effektivt användande av resurser.

- Statsrådet beslutar om social- och hälsovårdsområdena, områdena på basnivå och specialupptagningsområdena samt därtill hörande kommuner.

- Social- och hälsovårdsområdena och områdena på basnivå bör allokera tillräckliga resurser för ordnandet av de lagstadgade tjänsterna. Kommunerna ansvarar för finansieringen av social- och hälsovården. Finansieringen består i huvudsak av avgifter som baseras på invånarantalet i kommunerna som hör till social- och hälsovårdsområdena och områdena på grundnivå.

- Utvecklingsarbetet inom social- och hälsovården grundar sig enligt förslaget på ett nationellt utvecklingsprogram som görs upp vart fjärde år.

Ytterligare information: beredningsgruppens ordf., överdirektör Kirsi Varhila, tfn 0295 163 338, och regeringsråd Pekka Järvinen, tfn 0295 163 367