Arbetsgrupp: Social- och hälsovårdens strukturreformer är nödvändiga
Organiseringen av social- och hälsovården kan inte genomföras utan att servicestrukturen reformeras. Detta anser arbetsgruppen som onsdagen den 27 april lämnade sin slutrapport till omsorgsminister Paula Risikko. Arbetsgruppen hade till uppgift att bereda förslag till organiseringen av social- och hälsovården.
Kommunstrukturen har betydelse för organiseringen av social- och hälsovården, och därför föreslår arbetsgruppen alternativa modeller som tar hänsyn till eventuella förändringar inom kommunfältet. I samtliga föreslagna modeller förverkligas de av arbetsgruppen utstakade målriktlinjerna för jämställdhet, kundorientering, genomslagskraft och kostnadseffektivitet samt branschens attraktivitet.
Arbetsgruppen betonar att förslagen i sin helhet har utarbetats med tanke på organiseringen av social- och hälsovården samt förverkligandet av medborgarnas grundläggande rättigheter.
I de tre alternativa modellerna har förändringarna inom kommunfältet beaktatsEnligt arbetsgruppen kunde social- och hälsovården organiseras på två nivåer så att cirka 30-50 kommuner skulle svara för uppgifterna på primärnivån. Fem områden skulle svara för de gemensamma särskilda tjänsterna. Kommunerna skulle få betydligt bättre förutsättningar för att sörja för befolkningens social- och hälsovård samt de behövliga tjänsterna för kunderna.
Om antalet kommuner förblir större, kunde en modell som grundar sig på kommunsamarbete tillämpas. Det område som kommunerna bildar eller en stor kommun skulle svara för organiseringen och finansieringen på primärnivån samt i fråga om en del av de särskilda tjänsterna. Områdena och de stora kommunerna skulle tillsammans svara för tjänsterna på specialnivå. Totalt skulle det finnas mellan knappt 20 och cirka 50 kommunområden eller stora kommuner som svarar för basnivån och fem motsvarande områden som svarar för specialnivån. Områdena skulle få betydligt bättre förutsättningar för att sörja för befolkningens social- och hälsovård samt de behövliga tjänsterna för kunderna.
Ett alternativ är att en enda kommun skulle svara för hela förverkligandet av social- och hälsovården, med andra ord för samtliga uppgifter mellan primärnivån och de särskilda tjänsterna. Det kunde finnas 20 kommuner av denna typ i Finland. Kommunerna kunde själva sörja för en balanserad och jämlik allokering av resurser inom hela den social- och hälsovård som befolkningen behöver samt för ett kundorienterat förverkligande av tjänsterna.
I samtliga föreslagna modeller skulle skötseln av de nationellt centraliserade uppgifterna regleras.
De problem som orsakas av den flerkanaliga finansieringen bör elimineras steg för stegDen flerkanaliga finansieringen försvårar hanteringen av helheten och ger inom systemet upphov till konkurrens om sakkunniga och andra resurser. Arbetsgruppen föreslår att man i syfte att minska problemen med den flerkanaliga finansieringen inom social- och hälsovården utreder hur statsandelarna för sjukförsäkringens vårdkostnader kunde överföras till kommunernas statsandelar.
Reformerna som gäller organiseringen och finansieringen av social- och hälsovården bör enligt arbetsgruppen genomföras samtidigt. De föreslagna ändringarna kräver ändringar i fastställningsgrunderna för social- och hälsovårdens statsandelar.
Ytterligare uppgifterArbetsgruppens ordförande, kanslichef Kari Välimäki, tfn 09 160 73763
Regeringsråd PäiviSalo, tfn 09 160 74130
Medicinalråd Jukka Mattila, tfn 09 160 74194
Specialsakkunnig Erkki Papunen, Finlands Kommunförbund, tfn 050 312 0224
Bilagor
På vår webbplats