Social- och hälsovårdsorganisationerna i kläm mellan den privata och offentliga sektorn

Social- och hälsovårdsorganisationernas roll på fältet är viktig. Därför vill man trygga deras verksamhet. "För organisationerna är rollen som tjänsteproducent svår, eftersom de tvingas tävla med privata aktörer", säger överinspektör Markus Seppelin och avdelningschef Raimo Ikonen vid social- och hälsovårdsministeriet.

En arbetsgrupp inom social- och hälsovårdsministeriet har begrundat åtgärder som kan främja tjänsteproduktionen inom social- och hälsovårdsorganisationer. Alltså i praktiken med vilka förutsättningar organisationerna kan fungera på marknaden och under konkurrenslagstiftningen.

"Vi ville klargöra de regler som var svåra att förstå så att vi kan berätta hur organisationerna ska fungera", säger överinspektör Markus Seppelin som var med i arbetsgruppen.

"De stora aktörerna har experter, eftersom de kan ha jurister till sitt förfogande. Däremot kan de små aktörerna och organisationerna ha svårigheter."

Arbetsgruppen överlämnade sitt förslag till social- och hälsovårdsminister Paula Risikko den 12 februari.

Organisationerna har en fördel på vissa områdenEnligt arbetsgruppens ordförande Raimo Ikonen finns det efterfrågan för rapporten. Inom social- och hälsovårdsbranschen finns ca 8000 organisationer, varav 200 är riksomfattande. Ett flertal av dem kompletterar kommunernas egen tjänsteproduktion. Enligt Ikonen kan organisationerna på vissa områden producera till och med 80-90 procent av tjänsterna.

"Organisationerna kan inte åsidosättas. Deras verksamhet har en direkt koppling till människorna. Organisationerna känner till människornas behov och problem."

"Inom handikapptjänsterna, mentalvårdsarbetet och missbrukarvården har organisationerna en fördel jämfört med andra tjänsteproducenter."

Byrokratidjungeln ska åtgärdasDen 25 februari ordnade arbetsgruppen ett diskussionstillfälle där representanter för organisationerna och minister Risikko satte sig vid samma bord.

Organisationerna kritiserade den nuvarande byrokratidjungeln. Det har bland annat kunnat vara oklart för organisationerna på hurdana villkor staten beviljar stöd eller finansiering och hur organisationerna ska handla på marknaden i en konkurrenssituation.

Det har även kunnat vara svårt att förstå hur organisationerna överhuvudtaget kan delta i anbudsförfaranden med sina egna styrkor eller erbjuda sina tjänster till kommunerna.

Dessutom kan organisationerna ha upplevt konkurrensutsättningsförfarandena som orättvisa. Organisationerna anser att aktörer som inte eftersträvar vinst aldrig kan uppnå samma sak som aktörer som eftersträvar vinst. De senare kan nämligen dumpa priserna.

"För organisationerna känns det som att priset har en större betydelse än tjänsternas kvalitet", berättar Ikonen.

"Organisationerna förlorar sin ställning på marknaden."

Organisationerna upplever att samarbetet med företag är svårt. Företagen kan snappa upp alla goda arbetstagare, eftersom de kan erbjuda högre löner.

Med kommunerna kan organisationerna ha stött på problem med avtalsförfaranden. Medborgarnas behov och kundernas röst når inte konkurrensutsättningarna då man bara följer paragraferna.

Stöd, handledning och samarbeteIkonen försäkrar att man i rapporten har strävat till att uppmärksamma organisationernas bekymmer och svara på deras problem. Arbetsgruppen granskade bland annat regleringen av statsstöd och konkurrenslagstiftningen med avseende på organisationsverksamhet. Dessutom lyfte man fram förnyandet av lagstiftningen om offentlig upphandling ur organisationernas synvinkel.

Lagstiftningen om offentlig upphandling förnyas inom två år. Tidtabellen för förnyandet av lagen om ordnandet av social- och hälsovården är ännu öppen.

För att lösa problemen beträffande konkurrensutsättningsförfarandena föreslår arbetsgruppen att kommunernas anbudsbegäran borde delas upp så att också mindre aktörer kunde delta i anbudsförfarandet.

"Kommunerna kan vara frestade att köpa alla social- och hälsovårdstjänster från en stor aktör som kan erbjuda hela paketet. Om tjänsterna delades upp i mindre paket skulle mindre aktörer ha bättre möjligheter att delta i anbudsförfarandena", förtydligar Seppelin.

"Få aktörer kan erbjuda kunnande på många olika områden."

Dessutom har man föreslagit bland annat handledning och skolningar för organisationerna i att delta i anbudsförfarandena. Stödet kunde även vara samarbete med myndigheterna eller andra organisationer samt finansiell hjälp och skolningar från Penningautomatföreningen (RAY).

"Vi får vänta och se om alla förslagen förverkligas. Lagstiftningsarbetet fortsätter i vilket fall som helst. Nu kan lagberedningsgrupperna se i rapporten vad arbetsgruppen har rekommenderat och vilka synvinklar som borde tas i beaktande", avslutar Seppelin.



Text: Kimmo Vainikainen