Utredning om systemet för läkemedelsersättning

I den nya specialersättningsklassen skulle enligt förslaget finnas färre läkemedel än för närvarande men i grundersättningsklassen och nollersättningsklassen flera läkemedel än hittills. Specialersättningen för läkemedel är 90 % och grundersättningen 60 % av de kostnader som överstiger 10 euro per inköp. Enligt förslaget skulle inga stora förändringar ske beträffande den genomsnittliga ersättningsgraden för läkemedel.

Specialersättning skulle fås för läkemedel som är nödvändiga och livsviktiga vid behandling av svåra och långvariga sjukdomar. Dessa är med vissa undantag läkemedel i den nuvarande högre specialersättningsklassen, läkemedel för svåra symtom/svåra sjukdomar i den lägre specialersättningsklassen samt av särskilda skäl livsviktiga läkemedel för svåra ovanliga sjukdomar. Den årliga tilläggsersättningen bibehålls, men till de anskaffningar som berättigar till tilläggsersättning fogas en liten självriskandel. I den nya specialersättningsklassen skulle finnas färre läkemedel än för närvarande.

För att en sjukdom skall berättiga till specialersättning skall den vara svår och långvarig. En sjukdom anses vara svår om den obehandlad snabbt kan få allvarliga följder eller avsevärt försvårar patientens möjligheter att klara sig i det dagliga livet. En sjukdom anses vara långvarig om den är obotlig eller kräver långvarig behandling. Ett läkemedel som berättigar till specialersättning skall vara nödvändigt och ha en ersättande eller korrigerande verkan. Ett villkor för specialersättning är att läkemedlets terapeutiska värde bevisats samt att läkemedlet är ekonomiskt fördelaktigt. Kravet på att ett läkemedel kan bli föremål för specialersättning först då det i minst två års tid har omfattats av grundersättning kan inte anses medicinskt relevant. Förfarandet för att bedöma om ett läkemedel skall omfattas av ersättning kan även till vissa delar utvecklas. Vid en del sjukdomar kan beslutet om huruvida patientens läkemedel är berättigade till specialersättning grunda sig på en undersökning som utförts vid ett specialsjukhus och ett konstaterande om läkemedlets nödvändighet, ett B-läkarutlåtande behövs således inte alltid.

Enligt läkemedelslagen kan grundersättning fås för receptbelagda läkemedel som är avsedda att bota eller avhjälpa sjukdom eller symtom. Läkemedlet skall dessutom ha ett fastställt och rimligt grossistpris som godkänns som ersättningsgrund. Till de läkemedel som berättigar till grundersättning hör emellertid inte naturmedicin och inte heller homeopatiska eller antroposofiska preparat.

Utredaren föreslår att vissa läkemedel som nu finns i grundersättningsklassen flyttas till nollersättningsklassen. Detta skulle gälla läkemedel som visserligen är receptbelagda men som inte har ordinerats för vård av egentlig sjukdom eller för att förebygga biverkningar. Hit hör t.ex. preparat som är avsedda för att öka sexuell vitalitet och hormonbehandling under klimateriet.

Enligt utredaren borde rätten till ersättning för dyra läkemedel samt läkemedel som ersätts endast för särskilda ändamål "betydelsefulla och dyra läkemedel" behandlas separat och bedömas tillräckligt ofta.

Social- och hälsovårdsministeriet gav i januari 2002 professor Pauli Ylitalo från Tammerfors universitet i uppgift var att utreda omfattningen av systemet för läkemedelsersättning och dess innehåll.

Ytterligare information:
Professor Pauli Ylitalo, tfn 03 215 6731
Regeringsråd Anja Kairisalo, tfn 09 160 74411
Regeringssekreterare Lauri Pelkonen tfn 09 160 73869