Lika lön för män och kvinnor ännu långt borta

Jämställdhetsfrågorna är alltid aktuella. "Till exempel löneskillnaden mellan kvinnor och män finns kvar, även om det skett en liten positiv utveckling i riktning mot lika lön", säger överinspektör Eeva Raevaara, den andra av sekreterarna i arbetsgruppen för regeringens jämställdhetsprogram.

"Jämställdhetspolitiken i Finland har varit starkt förknippad med frågor om arbetsliv och utbildning, och de är fortsatt mycket aktuella. Arbetslivet befinner sig i en stark brytningstid, och även jämställdhetsutmaningarna förändras", konstaterar Raevaara.

Den för alla ministerier gemensamma arbetsgruppen under ledning av kanslichef Kari Välimäki bereder ett utkast till regeringens jämställdhetsprogram. I mars torde förslaget vara moget för politisk behandling.

"Man vill öppna för jämställdhetspolitik även i frågor där den inte funnits tidigare. Nytt är till exempel integrering av ett könsperspektiv i den ekonomiska politiken, framför allt effekterna av reformerna inom skattepolitiken på ekonomisk jämställdhet mellan kvinnor och män", säger Raevaara.

Arbetsgruppen förfogar över två stöttepelare i sitt arbete: regeringsprogrammet samt statsrådets redogörelse av jämställdheten mellan kvinnor och män från år 2010, vars riktlinjer sträcker sig till år 2020.

Ett av insatsområdena i regeringsprogrammet är bekämpning av fattigdom, ojämlikhet och utslagning. Raevaara anser att även i detta arbete är det viktigt att integrera ett könsperspektiv.

"Vissa av männen löper stor risk för utslagning, och en stor grupp unga män hamnar utanför utbildning och arbetsliv. Vid utvecklande av samhällsgarantin lönar det sig att fundera över vilka konsekvenser besluten har för könens specialfrågor", säger Raevaara.

Samhällsgarantin för unga i regeringsprogrammet innebär att unga under 25 år och nyutexaminerade under 30 år erbjuds en arbets-, praktik-, studie-, ungdomsverkstads- eller rehabiliteringsplats senast inom tre månader från det att arbetslösheten börjat.

Integrering av ett jämställdhetsperspektiv innebär bland annat att effekterna av ändringar och reformer på jämställdhet utvärderas redan när lagar stiftas. Exempelvis vid beredningen av den nya lagen om integrering gjordes en bedömning av könskonsekvenserna.

"Vi kan inte heller sluta öronen och ögonen inför att det finländska samhället håller på att förändras; kvinnor kan inte antas vara en enhetlig grupp, och på samma sätt finns det stora skillnader mellan mäns förhållanden. Grupper i sårbara situationer kan bli kvar i mörkret, till exempel låginkomsttagare eller kvinnor med invandrarbakgrund som vårdar barn hemma. Jämställdhetspolitiken gäller även inhemska minoritetsgrupper", påminner Raevaara.

Till jämställdhet mellan könen anknyter en brokig mångfald komplexa frågor. Under de senaste två tre åren har man börjat tala om 'diskriminering på flera grunder'.

"Bra jämställdhetspolitik är inte enbart politik för starka män och kvinnor, som driver jämställdhet för vissa människor eller en viss grupp. Problemen hos dem med svagast ställning ska erkännas", vädjar Raevaara.

Under 2000-talet har kvinnorna avancerat starkt inom politiken: Finland har haft en kvinnlig statsminister, och nu är finansministern en kvinna. I kommunerna har kvotlagstiftningen haft verkan, och fler kvinnor har blivit kommunala beslutsfattare.

Kvoter är en kontroversiell fråga inom jämställdhetspolitiken, likaså överväganden om hur mycket staten ska delta i främjande av jämställdhet.

"Nu när vi har en stor kommunstrukturreform framför oss är det viktigt följa upp om den positiva utvecklingen i fråga om kvinnors deltagande i det kommunala beslutsfattandet fortsätter", säger Raevaara.

Redaktör: Irma Heiskanen-Haarala