Våld som vårdpersonalen har upplevt är oftast verbalt

Personalen inom social- och hälsovården möter i sitt arbete allt mer våld och hot om våld. Ett extremt exempel på detta upplevde man i november i fjol när en hälsovårdare på hembesök dödades i Villmanstrand.

Social- och hälsovårdsmyndigheterna har sökt efter metoder för att förebygga och hantera det våld som de anställda möter. Arbetet har framskridit väl. Situationerna kan trots det variera avsevärt till exempel beroende på enhetens storlek, säger överinspektör Keijo Korko.

"Centralsjukhusen och de största vårdenheterna inom det sociala området har aktuella planer, tillräckligt med kunnande och personal för att kunna bereda sig för hotande situationer. Men i mindre enheter, såsom hälsovårdscentraler, är situationen sämre. En expert inom säkerhetsbranschen är inte nödvändigtvis på plats, och de anställda är få".

"Det sorgliga fallet i Villmanstrand har visat att olika enheter inom social- och hälsovården med alla medel ska bereda sig för att motsvarande situationer ska kunna förhindras", säger Korko.

Våld på arbetsplatsen är en av de mest betydande riskerna inom vårdområdet och det sociala området. Man talar om så kallat klientrelaterat våld.

"En majoritet av fallen består i att bli kallad vid öknamn, hot eller fasthållning, men personalen tvingas även att uppleva allvarligare fysiskt våld", säger Korko.

Missbruksproblem eller problem med den mentala hälsan hos klienterna kan ha samband med våldet. Även att personalen arbetar ensam och att verksamhetsställena har öppet ännu senare ökar risken.

Vid jourställena möter man mest störande beteende. Även inom hemvården och öppenvårdstjänsterna ska man fästa särskild uppmärksamhet vid risken för våld.

"Då man åker iväg på ett hembesök, ska riskerna bedömas på förhand från fall till fall", säger Korko.

Om man likväl måste gå en oförutsägbar situation till mötes, ska man vara ett arbetspar eller vid behov till och med gå tillsammans med polisen.

"Man måste finna pengar och tid för detta. När det är fråga om hälsa och liv kan man inte åberopa personal- eller penningbrist. Anställda ska också utbildas", säger Korko.

"Arbetsgivaren ansvarar för de anställdes säkerhet. Det är en ytterst entydig sak, fortsätter han.

Enligt arbetarskyddslagen ska arbetet ordnas så att våld och risken för våld i mån av möjlighet förebyggs. Arbetsrelaterade hälso- och säkerhetsrisker ska också utredas och bedömas tillräckligt systematiskt. I första hand ska man dock sträva efter att eliminera riskerna.

Arbetshälsoinstitutet ska inleda ett utredningsarbete om hur skyldigheterna enligt arbetarskyddslagen följs.

"Efter utredningen kan beredskap och tillsyn effektiveras ytterligare vid behov", konstaterar Korko.

Lagstiftningen har utvecklats under de senaste åren. Exempelvis i och med en ändring av strafflagen betraktas även lindrig misshandel som en anställd drabbas av i sitt arbete som ett brott som faller under allmänt åtal.

"Ur vårdarbetets synvinkel är detta en stor förändring. Tidigare var det den anställdes ansvar som upplevt våld att föra frågan framåt, men nu är det arbetsgivaren som bär ansvaret för att anhängiggöra målet", berättar Korko.

Under senare år har man även reviderat lagstiftningen som gäller den privata säkerhetsbranschen. Därutöver har man förbättrat instruktionen och effektiverat informationen så att ledningens roll betonas.

"Lagstiftningen och instruktionen håller på att vara i ordning. Därutöver ska man fästa uppmärksamhet vid orsakerna bakom extremfallen. Det är fråga om värderingar, även uppfostran och slutligen även om att respektera en annan människa", avslutar Korko.

Maija Luotonen