Lagstiftningen om trafikförsäkringen moderniseras

Trafikförsäkringslagen i Finland är från år 1960 och den har kompletterats och lappats flera gånger under årens lopp. Som ett slutresultat har regleringen av försäkringen, Trafikförsäkringscentralen, som fungerar som försäkringsbolagens samarbetsorgan, och trafiksäkerhetsavgiften blivit tämligen rörig. Den svarar inte heller till alla delar mot kraven på god förvaltning. Avsikten är att ersätta det gamla systemet med tre separata lagar. Lagförslaget är för närvarande ute på remiss. "Lagreformen förtydligar all verksamhet som hänför sig till trafikförsäkringen. Det gamla systemet svarade inte längre mot dagens behov", säger regeringssekreterare Virva Walo.

"Trafikförsäkringslagen ska i fortsättningen endast omfatta försäkringsfrågor. Om Trafikförsäkringscentralens övriga verksamhet och trafiksäkerhetsavgiften föreskrivs separat", säger Walo om ändringen.

Reformen påverkar inte nämnvärt Trafikförsäkringscentralens ställning. I fråga om trafiksäkerhetsavgiften ändras däremot praxis helt. Enligt förslaget överförs uttagandet av avgiften från Trafikförsäkringscentralen till Trafiksäkerhetsverket, och medlen för främjande av trafiksäkerheten avleds i fortsättningen via statsbudgeten.

"Då avgiften är av skattenatur, förutsätter grundlagen att den tas ut och används enligt vissa kriterier. Dessa krav uppfylls i den nya lagen."

Den gamla trafikförsäkringslagen har under decennierna utvidgats till att täcka skador som egentligen inte hör dit. I fortsättningen knyts ersättning närmare till normal användning av fordonet i trafik. Därför överförs risker som särskilt är förknippade med affärsverksamhet och arbetsprestationer från trafikförsäkringen till att omfattas av försäkringsskyddet, vilket bättre motsvarar verksamheten. Sammantaget utvecklas trafikförsäkringen i riktning mot allmänna skadeståndsrättsliga principer.

"Enligt propositionen ersätter till exempel inte trafikförsäkringen personskada på föraren då bilen används för en arbetsprestation utanför en trafikled. Sådana skador omfattas av arbetsgivarens olycksfallsförsäkring. Inte heller en biltävling är att betrakta som allmänt bruk av fordonet i trafik, varmed skador på förare eller funktionärer ska täckas genom arrangörens försäkringar", nämner Walo som exempel. Personskador som drabbar utomstående i tävlingssituationer ersätts dock även i fortsättningen från trafikförsäkringen.

Den nya lagen stärker principen enligt vilken egendomsskador inte ersätts från den egna trafikförsäkringen. Försäkringen täcker alltså inte längre till exempel att passagerarnas kläder rivs sönder i samband med en avåkning. Vid en krock med två bilar - om bägge förare är medskyldiga till den - kan föraren och passagerarna få ersättning från motpartens försäkring också för egendomsskador.

Utöver preciseringarna av försäkringens tillämpningsområde medför ändringen enligt Walo förbättringar för försäkringstagarens ställning. Bland annat ska små personskador omfattas av ersättning och försäkringsskyddet för personer som reser till EES-länder med egen bil stärkas.

"Även försäkringsbolagens tidtabell i fråga om betalning av ersättningar skärps. Dessutom definieras i lagen närmare vilka uppgifter försäkringsbolagen har rätt att få om kunderna."

Den gamla lagstiftningen har föga kunnat förmå förare som underlåtit att betala sin försäkring att betala. Situationen är orättvis för dem som betalar eftersom smitarna kan utnyttja försäkringens samtliga förmåner. Hädanefter leder underlåtelse att betala automatiskt till användningsförbud för fordonet efter tre månader räknat från fakturans förfallodag.

Gruppen som underlåtit att betala sin avgift är ingalunda obefintlig, eftersom försäkringsbolagens kreditförluster för obetalda trafikförsäkringar år 2009 var 14 miljoner euro. Det har varit svårt att undvika förluster eftersom man är tvungen att bevilja en försäkring också för kunder som upprepade gånger smiter undan avgifterna. Användningsförbud för fordonet fungerar i framtiden som grund för att neka ersättning.

"Den enda konsekvens som tidigare följde när man inte betalade räkningen var dröjsmålsränta, men den har inte utgjort ett tillräckligt incitament för alla. Vi tror att användningsförbudet verkar förebyggande mot oviljan att betala", tror Walo.

Vid sidan om dem som underlåtit att betala sin avgift finns flera personer i trafiken som inte ens har tecknat en försäkring. Vid en olycka är de inte berättigade till ersättningar. Den nya lagen föreskriver dem en avgift för oförsäkrad tid, vilken i hög grad motsvarar nuvarande praxis.

Den centrala tanken i den nya lagen är enligt Walo att utsträcka försäkringsplikten till alla motorfordon vars användning är förenad med risk för trafikskada. Alla fordon som ska registreras samt sådana fordon som inte ska registreras, men vilkas egenskaper gör dem till en trafikrisk, ska ingå.

"För skördetröskor och stora truckar har man inte behövt teckna en trafikförsäkring tidigare, vilket lett till att staten har fått ersätta skador som dessa orsakat. I det nya systemet kommer också i fortsättningen statens bilar att inte omfattas av försäkringsplikten - deras skador ersätts av statskontoret - och inte heller fordon som är så långsamma eller har så liten effekt att deras användning inte medför fara."

Redaktör: Paula Mannonen

Liikennevakuutuslainsäädännön kokonaisuudistus