I lagstiftningen om tjänster inom socialvården föreskrivs inte att det är obligatoriskt för klienten att delta i tjänsten. Skyldigheten för arbetslösa att delta i tjänsterna grundar sig på lagen om utkomstskydd för arbetslösa och lagen om ordnande av arbetskraftsservice.

I lagen om utkomstskydd för arbetslösa anges vilka tjänster som enligt lagen anses främja sysselsättningen. Dessa är i princip alltid obligatoriska och de regleras separat. Om en person som omfattas av en sysselsättningsfrämjande tjänst inte deltar i tjänsten påverkar detta arbetslöshetsförmånen (utbetalningen avbryts). En fördel för klienten är att genom att hen deltar i en sysselsättningsfrämjande tjänst kan få förmån enligt reglerna för så kallad aktiv tid. Detta innebär att tidsfrister utan ersättning, det vill säga karenstider, trängs undan. På samma sätt undanträngs skyldigheten att vara i arbete, självrisktiden, väntetiden för arbetsmarknadsstöd (framöver allmänt stöd) och behovsprövningen. Deltar man i tjänsten får man dessutom kostnadsersättning med undantag för frivilliga studier med arbetslöshetsförmån.

Enligt bestämmelserna i lagen om utkomstskydd för arbetslösa kan en enskild klients sysselsättningsplan innehålla någon annan sysselsättningsfrämjande tjänst än de som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (inklusive socialvårdstjänst). En sådan tjänst kan under vissa villkor vara obligatorisk för klienten. I detta fall utbetalas inte förmånen enligt de ovan nämnda reglerna för aktiv tid. Utbetalningen av förmånen fortsätter om personen även i övriga fall har rätt till den. Den som deltar i tjänsten kan beviljas kostnadsersättning enligt arbetskraftsmyndighetens bedömning.

Arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte som regleras i en speciallag har utgjort ett undantag från den övriga lagstiftningen om socialvården. Det är en socialvårdstjänst, men samtidigt en sysselsättningsfrämjande tjänst i den mening som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.