Sektorsövergripande tjänster för arbetslösa ska beaktas vid beredningen av strukturella reformer
Största delen av de arbetslösa har komplicerade hinder för sysselsättning som är kopplade till varandra, ett eller flera. Enligt OECD:s forskningsrapport (2020) är sådana hinder i Finland i synnerhet hinder som hänför sig till arbetsförmåga, incitament och jobbsökning. Situationen upplevs vara särskilt svår för de personer som har varit arbetslösa utan avbrott i ett år eller längre.
Vår utmaning är att det inte finns kvalificerad arbetskraft för lediga jobb. I september fanns det 265 300 arbetslösa arbetssökande, av vilka 109 400 är långtidsarbetslösa. Samtidigt fanns det 170 300 lediga jobb. Jobb och arbetstagare möts inte. Problemet kan inte lösas om vi inte kan få de som befinner sig utanför arbetslivet in i arbetslivet och samtidigt förbättra möjligheterna för dem som befinner sig i en svag ställning på arbetsmarknaden att få arbete.
En del arbetslösa befinner sig i en situation där deras behov av stöd för arbetsförmågan, vård och rehabilitering inte har identifierats tillräckligt eller tillräckligt tidigt, och de får inte de tjänster de behöver och ändamålsenliga förmåner. Det är också känt att tjänsterna för arbetslösa är åtskilda från varandra och att det inte har fastställts vem som ansvarar för helheten. Inte heller den social- och hälsovård som ordnas av kommunerna kan erbjuda tillräckligt med tjänster för partiellt arbetsföra arbetslösa (Oivo, Kerätär 2018).
Arbetsförmågan hos partiellt arbetsföra ska identifieras bättre än för närvarande. Därför måste arbets- och näringstjänsterna och social- och hälsovårdstjänsterna bilda en enhetlig och smidig helhet som betjänar kunden.
Just nu är det dags att gå vidare. För närvarande bereds en överföring av social- och hälsovårdstjänsterna till välfärdsområdena och en överföring av sysselsättningstjänsterna till kommunerna. Lagstiftningen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen ses över. Som ett tväradministrativt samarbete pågår likaså arbetet med att utveckla de sysselsättningsfrämjande sektorsövergripande tjänsterna. För att trygga de sektorsövergripande tjänsterna för arbetslösa måste beredningen av dessa reformer ske i nära samarbete.
De pågående reformerna gäller både strukturer och innehåll. Redan nu pågår många åtgärder som främjar partiellt arbetsföras sysselsättning och arbetsförmåga. Dessa genomförs i regeringens program för arbetsförmåga. Åtgärderna i programmet genomförs av arbets- och näringsministeriet och social- och hälsovårdsministeriet:
I programmet för arbetsförmåga sprids handlingsmodeller som konstaterats vara effektiva. Med hjälp av dem byggs det upp multiprofessionella tjänster för att stödja arbetsförmågan vid social- och hälsocentralerna. Fler samordnare för arbetsförmågan och arbetstränare som arbetar vid arbets- och näringsbyråerna har anställts. Arbets- och näringstjänsterna skräddarsys så att de bättre lämpar sig för partiellt arbetsföra arbetssökande och även arbetsgivare stöds i rekryteringen. Digitala lösningar och lågtröskeltjänster tillsammans främjar lika tillgång till tjänster för partiellt arbetsföra arbetssökande. När det gäller identifiering av kundernas servicebehov satsas det på utbildning av experter i nyckelställning. Genom sysselsättningsskapande offentlig upphandling kommer fler nya arbetstillfällen att skapas. Fler sociala företag bildas när det nya kompetenscentret ger råd och vägledning till dem som är intresserade av socialt företagande. Dessutom grundas ett nytt statsägt bolag med specialuppgifter, Jobbkanalen Ab, som direkt sysselsätter partiellt arbetsföra.
Tillgång till tjänster som drar ut på tiden ökar kostnaderna
Om man permanent vill förbättra ställningen för partiellt arbetsföra arbetssökande på arbetsmarknaden, ska de tjänster som riktas till dem utvecklas målmedvetet och systematiskt. De måste också omformas.
Ju längre tid det tar att få de tjänster som en partiellt arbetsför person behöver, desto större blir servicebehovet, risken för arbetsoförmåga ökar och desto dyrare blir lösningarna.
På arbetsmarknaden behövs stödåtgärder för mycket olika personer och på grund av olika arbetsbegränsningar. Många av de partiellt arbetsföra personerna vill arbeta, men trots ansträngningar blir de inte sysselsatta. En del av dem är fullt arbetsföra efter att ha fått stödåtgärder, andra kan endast utföra en del av arbetsuppgifterna när dessa skräddarsytts. Allas arbetsinsats behövs.
I Finland måste man parallellt kunna utveckla det offentliga servicesystemet för social- och hälsovården samt möjligheterna på den öppna arbetsmarknaden och övergångsarbetsmarknaden. Sektorsövergripande tjänster ska byggas upp som en helhet för att säkerställa tillgången till tjänsterna i rätt tid. Det ska göras i samarbete med partiellt arbetsföra arbetslösa.
Tuija Oivo, arbetsmarknadsråd, arbets- och näringsministeriet
Ritva Partinen, projektchef, social- och hälsovårdsministeriet