Två år av idrott, ungdom och motion
Då jag utsågs till ungdoms- och idrottsminister hade jag 15 minuter på mig att förbereda mig för presskonferensen. Jag minns att jag ställde mig framför spegeln för att fixa till sminket och håret, samtidigt som jag tog ett djupt andetag. Där och då förstod jag att jag nyss blivit placerad på ett tåg som rusar med en otrolig fart. Ett tåg som inte går att stoppa, utan där man i farten får lära sig att hålla balansen och samtidigt jonglera med en massa bollar. Och det tåget hade just lämnat perrongen.
För mig var undervisnings- och kulturministeriet ändå inte ett nytt ställe. Jag hade de facto jobbat på ungdomsenheten ungefär 15 år tidigare. Och till min stora glädje fanns det flera bekanta kvar i personalen. Aldrig hade jag, när jag slutade på ungdomsenheten, trott att jag skulle komma tillbaka som minister. Åter igen ett bevis på att man aldrig vet vart livet för en.
Då jag jobbade på ungdomsenheten lärde jag mig uttrycket, som kanske var lite ironiskt, ”Ministrar kommer och går – men tjänstemännen består”. Det ligger ändå en mycket stor dos sanning i det här. Egentligen handlar det om hela fundamentet i vår demokrati. Politikerna styr och beslutar, men tjänstemännen står för det långsiktiga kunnandet och laglighetsgranskningen och garanterar att det inte blir för tvära kast beroende på de politiska vindarna.
Då jag ser tillbaka på vad vi åstadkommit under dessa två år är jag speciellt glad över att vi på ungdomssidan kunnat vidareutveckla och öka finansieringen för Finlandsmodellen för hobbyverksamhet, att vi har lyckats lyfta fram ungdomsfrågorna inom regeringen och att vi har lyssnat på de unga och utarbetat nya sätt för att få ungdomar delaktiga.
På studiestödssidan har vi genomfört stora reformer som inneburit såväl höjningar som sänkningar och som gett studeranden möjligheter att lättare och mer jämlikt påverka sina boendekostnader. Vi har också aktivt tagit med studerande i studiestödsreformen, som är en del av regeringsprogrammet. Viktigt är att reformen utgår från de studerandes önskemål.
Vad gäller motion och idrott är jag speciellt nöjd över två saker vi har främjat under de här två åren. Dels att vi tillsammans med idrottsrörelsen förändrat kriterierna och strategierna kring hur vi på ett bättre sätt ska främja elitidrotten i Finland. Dels hur vi genomfört programmet Finland i Rörelse, där vi på ett sektorövergripande sätt arbetat för att vi alla, från barn till åldringar, ska röra på oss mera i vardagen och hitta gnistan och glädjen i fysisk aktivitet. Vi har lyckats lyfta diskussionen om bristen på motion till en ny nivå och lyckats förmedla budskapet om att det att vi rör på oss är nyckeln till inlärning, välmående och ork i vardagen. Men vi har också betonat jämställdhet och jämlikhet och allas lika möjlighet till idrott. En uppgift som ständigt kräver hårt arbete.
Nu när min ministertid tar slut, känner jag glädje, stolthet och framför allt tacksamhet över allt och alla jag har fått jobba med under dessa två år. Alla kunniga och dedikerade tjänstemän som är villiga att ge svar och göra sin insats oberoende av klockslag eller brådska med andra uppgifter. Samtidigt tänker jag också med värme på alla andra möten. Möten med representanter för idrottsrörelsen och ungdomsorganisationerna.
Finland är ett litet land – och det att vi ofta alla jobbar mot samma mål är vår styrka. Det betyder inte samstämmighet i alla frågor – men att riktningen är klar och på ett ungefär gemensamt utstakad av aktörer, tredje sektorn, tjänstemän och beslutsfattare.
På en halv regeringsperiod hinner man inte få världen färdig. Men tillsammans lyckades vi i varje fall skuffa många frågor i en lite bättre riktning och vi har hittat nya modeller och lösningar som vi tror att passar dagens utmaningar bättre. Jag vill av hela mitt hjärta rikta ett varmt tack till er alla.
Ni gör att detta känns en aning vemodigt trots insikten om att jag nu får mer tid med min familj och framför allt med mina barn. Ni har gjort att en del av mitt hjärta alltid kommer att klappa lite extra för just ungdom, idrott och motion.
Men som jag redan tidigare fick lära mig: Jag säger inte adjö. Jag säger på återseende. Livet har en tendens att överraska.
Sandra Bergqvist
Idrotts- och ungdomsminister