Det offentligt finansierade tjänsteutbudet inom hälso- och sjukvården behöver preciseras utifrån den offentliga ekonomins hållbarhet. Det försvagade försörjningsförhållandet för befolkningen och de ständigt ökande förväntningarna och önskningarna om nya tjänster och metoder inom social- och hälsovården ökar finansieringstrycket inom social- och hälsovården.  

Social- och hälsovårdslagstiftningen innehåller redan nu många principer, men det är oklart vilka principer som är de mest väsentliga med tanke på styrningen av tjänsteutbudets innehåll och avgränsningen av utbudet. 

När principerna sammanställs ger de en tydlig värdebaserad ram som stöder beslutsfattandet och innehållsstyrningen både på nationell och på regional nivå