Social kredit förebygger överskuldsättning hos mindre bemedlade
Beviljande av social kredit har konstaterats vara en viktig metod för att förebygga överskuldsättning och utslagning hos mindre bemedlade. Juris doktor Kirsti Rissanen som utsetts till utredningsperson av social- och hälsovårdsministeriet föreslår att social kreditgivning skulle tas i bruk i hela landet genom en revidering av lagstiftningen. Rissanen överlämnade sin utredning till omsorgsminister Susanna Huovinen onsdagen den 18 mars.
Kommunerna kan bevilja social kredit för sådana invånare som på grund av små tillgångar inte på något annat sätt kan få kredit på rimliga villkor, men som ändå har förmåga att klara av återbetalningen av krediten. När man beaktar hur vanliga skuldsvårigheter samt hälsorisker och sociala problem som resultat av skuldsvårigheterna är bland mindre bemedlade, vore det nödvändigt att säkra den sociala kreditgivningens ställning i socialvården och ta kreditgivning i bruk i hela landet. För närvarande erbjuder cirka 30 kommuner social kredit till sina invånare. Enligt lagen är kreditgivningen en frivillig socialtjänst för kommunen.
Enligt utredningen skulle klientarbete och kreditgivningens penningrörelse i fortsättningen kunna genomföras separat så att kreditgivningen skulle kunna tas i bruk i hela landet. Det skulle vara ändamålsenligt att fortsättningsvis hålla klientarbetet som en del av socialarbetet bland vuxna eller den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen samt finansiera omkostnaderna med statsandelen för basservice. Den sociala kreditens penningrörelse ska i sin tur skötas i enheter som är större än kommunerna.
För skötseln av den sociala kreditens penningsrörelse föreslås en utredning av tre modeller:
1. Social- och hälsovårdsområdets modell där kreditkapitalet och eventuella kostnader i form av kreditförluster samlas in från kommunerna till större regionenheter. Enheten ordnar skötseln av kreditgivningens penningstrafik på hela området. Enheterna skulle i framtiden fastställas enligt sote-reformen.
2. Fpa-modellen där penningstrafikens skötsel centraliseras till Fpa. Kreditkapitalet skulle fås från statsbudgeten men kommunerna skulle ansvara för de kreditförluster som orsakas av deras invånare.
3. Garanti-Stiftelsens modell där krediten skulle skötas av en separat stiftelse. Liksom i Fpa-modellen skulle behovet för sociala kredit utvärderas i kommunen där även kreditansökningar och motiveringar för dem skulle sammanställas. Kreditkapitalet skulle komma från statsbudgeten. Kommunerna skulle ansvara för kreditansökningarnas förberedelse och beviljas statsandel för det ändamålet.
Social- och hälsovårdsministeriet ansvarar för utvecklingen och förberedelsen av den sociala kreditgivningens lagstiftning. I utredningspersonsprojektet deltog även justitieministeriet och arbets- och näringsministeriet.
Ytterligare information
JD Kirsti Rissanen, tfn 0400 812 098, [email protected]