Reformen av social- och hälsovårdstjänsterna fortsätter oberoende av välfärdsområdesmodellen

Det finns fortfarande mycket kvar att göra för att uppnå målen för välfärdsområdesreformen, även om det är mycket som redan nu fungerar bättre än tidigare. Förändringarna i omvärlden, erfarenheterna från områdena och den nya lagstiftningen medför också nya utvecklingsbehov.

 Den mest grundläggande helhet som omgående behöver korrigeras är finansieringssystemet för välfärdsområdena. Beredningen av reformen har inletts under ledning av finansministeriet och vi deltar i beredningsarbetet vid social- och hälsovårdsministeriet. Temat finns också på agendan för den parlamentariska arbetsgrupp som dryftar framtiden för välfärdsområdena.

Finansieringen och förvaltningsstrukturerna är verktyg som gör det möjligt för välfärdsområdena att klara av sina uppgifter: ordna social- och hälsovårdstjänster och räddningstjänster. Ur social- och hälsovårdsministeriets synvinkel är det nödvändigt att vi utöver reformen av finansieringssystemet reformerar tjänsterna, trots de olika strukturerna och modellerna.

Vi måste kunna göra en omfattande och djärv bedömning av reformbehoven i fråga om de offentligt finansierade social- och hälsovårdstjänsterna och hela servicesystemet. Det är lika viktigt att vi också kan lägga fram förslag till nödvändiga reformer och genomföra dem. 

Den grundläggande principen för reformen måste vara människors egen aktivitet och ansvar för sin funktionsförmåga och hälsa. Alla delar av samhället ska stödja detta. När det behövs stöd av en yrkesutbildad person måste det gå att få stöd flexibelt och i ett så tidigt skede som möjligt. Social- och hälsovårdsministeriets tjänstemannainlägg om målen för social- och hälsovården fram till 2040 (den så kallade Sote2040-visionen) är en bra grund för reformerna. 

Särskilt äldre behöver en stark framförhållning och betoning på basservice, eftersom människor lever allt längre. Det finns inga realistiska möjligheter att få betydande ytterligare finansiering för systemet. Utifrån internationella jämförelser finns det inte heller något behov av det, eftersom tjänsterna inte automatiskt blir verkningsfullare av att man ökar de finansiella satsningarna. Verkningsfullheten är emellertid det mest väsentliga och eftersträvansvärd för alla parter.

Under denna regeringsperiod har vi vid ministeriet arbetat för att stärka verkningsfullheten i tjänsterna. Exempel på detta är det beredningsarbete som gäller principerna för serviceutbudet samt flera utredningar om hur man kan utveckla utvärderingsverksamhet som baserar sig på forskning om metoder och tjänster. Till metoderna hör också olika tekniska lösningar, såsom artificiell intelligens. Med hjälp av dem är det möjligt att effektivisera serviceproduktionen, förbättra kvaliteten på tjänsterna och smidigheten i serviceprocesserna samt förbättra kundernas serviceupplevelse. 

Lagstiftningen om social- och hälsovårdstjänster har länge utvecklats i huvudsak med små ändringar utan att det funnits en stor vision eller plan för helheten. Vår lagstiftning är därför ställvis komplicerad och delvis svårtolkad. 

När lagstiftningen är splittrad ökar inkonsekvensen i serviceprocesserna för kunderna och det kan i värsta fall leda till ojämlikhet i tjänsterna. Det har samtidigt uppstått intressekonflikter inom och utanför servicesystemet. De är till exempel regionalpolitiska mål, olika yrkesgruppers intressen, utbildningsmässiga aspekter eller motsatt förtjänstlogik för privata företags offentliga verksamhet. 

Allt detta gör det svårt att genomföra en enhetlig reform av välfärdsområdenas verksamhet. Det är nödvändigt att i styrningen av välfärdsområdena prioritera att målen för social- och hälsovårdstjänsterna är tydliga, konkreta och mätbara och att de uppnås istället för detaljerade juridiska krav. Därför lämnar vi initiativ till exempel till den parlamentariska arbetsgruppen för välfärdsområdena och till tjänsteberedningen av det kommande regeringsprogrammet.

En kontinuerlig reform av välfärdsområdena kräver att ministerierna och välfärdsområdena deltar och förbinder sig till gemensamma mål. Det är nödvändigt att föra en omfattande medborgardiskussion, i synnerhet om reformen av tjänsterna. Genom att tjänsteutbudet fastställs tydligt och transparent stärker man medborgarnas förtroende för social- och hälsovårdssystemet.

Minna Saario

Saario är avdelningschef vid social- och hälsovårdsministeriets avdelning för styrning av social- och hälsovården