Utslagningen av män är en jämställdhetsfråga
Välimäki säger att utslagning åtminstone delvis har att göra med inställningar, vars verkningar syns ända från barndomen. "Det ställs inte samma krav på pojkar som på flickor, som förväntas sköta sina uppgifter och ta hänsyn till andra. Det är kanske därför en del män inte upplever det nödvändigt att ta ansvar senare i livet heller."
Tolkningen utmanar uppfattningen om att den frihet som pojkar tillåts är ett privilegium. Välimäki påpekar att det leder till svagare sociala färdigheter och svårigheter att fungera i grupp. Pojkarnas självständighet ökar utanförskapet och försvagar inlärningsresultaten.
Skillnaderna kan undanröjas genom att beakta främjandet av jämlikhet både i småbarnsfostran och i den grundläggande undervisningen. Inlärningsresultaten måste också följas upp mer systematiskt för att säkerställa att såväl pojkar som flickor verkligen har de grundläggande färdigheter de behöver när skolan är slut.
Hela innehållet i Finlands jämställdhetspolitik bedöms nu för första gången ur ett mansperspektiv. Resultatet var en lista på åtta punkter som måste åtgärdas för att förbättra männens situation, och för att målen med politiken ska uppnås.
Papporna medEn sak som män upplever som problematisk har att göra med att vara pappa.
"I saker som rör barnuppfostran brukar man ofta bara beakta mamman. Så har det blivit speciellt i skilsmässosituationer. Här har man som tur ändå gått lite framåt i och med att domstolspraxisen har fastställt faderskapets ställning", säger Välimäki.
Arbetsgruppen betonar att utgångspunkten alltid ska vara barnets rätt till båda föräldrarna. Därför måste det bli lättare att erkänna faderskap och föräldraförmånerna måste också fördelas jämnare. Beslut om vårdnaden och umgängesrätten ska följas bättre än i nuläget, så att barnet efter en skilsmässa inte ska bli främmande för den förälder som bor någon annanstans. Därtill behövs fungerande praxis för växelboende och övervakade träffar.
Genom att trygga samma möjligheter för pappor att samordna arbets- och familjeliv som mammor, vill man förbättra pappornas förutsättningar att vara närvarande i sina barns liv. De nuvarande lagarna om förmåner och ledigheter, samt kollektivavtalen leder inte till ett jämlikt föräldraskap.
Diskriminerande praxis
Att pojkar och flickor behandlas olika är inte den enda faktorn som upprätthåller skillnaderna mellan könen. Det är lätt att uppfatta när det gäller saker som exempelvis värnplikt, men enligt Välimäki kan det också förekomma segregation i läroanstalternas inträdesprov.
"I många branscher betonar inträdesproven mer teoretisk kunskap än praktiska prestationer, vilket gallrar ut männen bland de studerande."
Indelningen i manliga och kvinnliga arbeten borde enligt arbetsgruppen helt förpassas till historien. Det behövs fler män som är lärare och fler män inom social- och hälsovården, och likväl behövs det fler kvinnor inom IT- och byggbranschen. På så sätt bryter man de traditionella uppfattningarna om vad män eller kvinnor ska, eller är lämpade att göra.
En könsbaserad yrkesfördelning kan vara diskriminerande på andra sätt än genom att stöda sig på gamla uppfattningar. Välimäkis exempel gäller hälso- och sjukvården.
"Män utnyttjar hälso- och sjukvårdens tjänster i mindre utsträckning än kvinnor. Vi tycker att det är viktigt att utreda orsakerna till detta. Hur mycket inverkar uppfattningen att män inte får klaga eller be om hjälp? Och hur stor betydelse har det att man inom de kvinnodominerade tjänsterna pratar och agerar på ett sätt som är främmande för många män? "
Utslagningen av män, eller det att män deltar mindre i barnens uppfostran och omvårdnad har inte att göra med kön, utan de strukturer och inställningar som hör ihop med det. Mansrollen bär en historisk börda. Arbetsgruppen anser att lättandet av den här bördan måste fås med det på jämställdhetspolitikens agenda.
Man skapar mer utrymme för mångfald genom de åtgärder som finns i rapporten. Rapporten tar också upp förbättrandet av männens välmående i sexuella minoriteter och könsminoriteter samt i etniska grupper.
Enligt Välimäki framkom det tydligt i arbetsgruppen att man är trött på männens stämpel. Även om till exempel majoriteten av de som brukar våld är män, är största delen av männen inte våldsamma.
"Manlighet kan inte och ska inte kategoriseras som ett problembeteende."
Text: Paula Mannonen