Funktionshindersektorns aktörer understöder en sammanslagning av handikappservicelagen och specialomsorgslagen

Reformen av funktionshinderlagstiftningen bör fortgå som en totalreform där handikappservicelagen och specialomsorgslagen slås samman till en enda lag om särskild service med anledning av funktionshinder. Det anser de som deltog i inledningsseminariet för den andra fasen av lagstiftningsreformen.

Inledningsseminariet ordnades av social- och hälsovårdsministeriet den 14 april. Det var fråga om ett seminarium med inbjudna gäster, där cirka 50 aktörer från funktionshindersektorn deltog. Specialteman för seminariet var boende och rörlighet för personer med funktionsnedsättning samt service för barn och unga med funktionsnedsättning.

Servicen måste svara mot de individuella behoven

Ett centralt mål med reformen är att stärka jämlikheten, delaktigheten och självbestämmanderätten för personer med funktionsnedsättning. Individuell bedömning av servicebehovet och servicehelheter som motsvarar behoven lyftes fram som viktiga aspekter i diskussionen. Det måste säkerställas attt klienterna är delaktiga i planeringen av servicen, och lagstiftningen måste stödja tillgodoseendet av ovannämnda aspekter.

Deltagarna betonade att det behövs mångsidiga alternativ i fråga om boendet för personer med funktionsnedsättning, eftersom olika människor har olika behov, önskemål och livssituationer. Servicen måste gå att få där personen med funktionsnedsättning vill bo. Personlig assistans, en personlig budget, färdighetsträning occh stöd samt assisterat beslutsfattande ansågs vara goda metoder för att trygga individuellt boende.

I diskussionen lyftes även fram ett önskemål om att man ska prata om boendet för personer med funktionsnedsättning med samma termer som man pratar om andra människors boende. Gamla begrepp som gruppboende och boendeenhet borde överges, eftersom de ger en bild av att man håller fast vid föråldrade strukturer.

För att tillgodose den rätt som personer med funktionsnedsättning har att röra sig bör man enligt diskussionsdeltagarna kräva att den allmänna kollektivtrafiken är tillgänglig. Utöver det behövs individuellt och flexibelt stöd för rörligheten. Det behövs mer träning och handledning i hur man använder kollektivtrafiken.

Särskild vikt bör fästas vid servicen för barn och unga med funktionsnedsättning

Barn och unga med funktionsnedsättning bör tryggas rätt till en barndom och ungdom på lika villkor som andra. Servicen bör stödja föräldrarna i omsorgen om barnet. Detta förutsätter flexibla och skräddarsydda vård- och servicearrangemang. Den nya lagstiftningen måste hjälpa till att motverka att föräldrarna till ett barn med funktionsnedsättning fjärmas från arbetslivet och det övriga livet. Dessutom bör lagen förplikta myndigheterna att se på familjen som en helhet. Det är viktigt med friktionsfritt samarbete mellan funktionshinderservicen och bl.a. rehabiliterings- och hjälpmedelsservicen samt småbarnspedagogiken och undervisningen.

Deltagarna underströk att lagstiftningen bör säkerställa att den allmänna servicen används i första hand och att den lämpar sig för barn med funktionsnedsättning och deras familjer. Möjligheterna i fråga om den service som det föreskrivs om i den nya socialvårdslagen måste identifieras och utnyttjas bättre även när det gäller barn och unga. Vid ordnandet av särskild service måste möjligheten till delaktighet göras till ett centralt mål. Samtidigt med utvecklingen av lagstiftningen bör barn med funktionsnedsättning beaktas i programmet för utveckling av barn- och familjetjänsterna, som är ett av regeringens spetsprojekt.

Social- och hälsovårdsministeriet ordnar temaspecifika seminarier, workshoppar och andra evenemang för olika intressentgrupper under beredningens gång. Som stöd för tjänstemannaberedningen tillsätter ministeriet en utredare.

Avsikten är att den reviderade funktionshinderlagstiftningen ska träda i kraft i sin helhet den 1 januari 2019.  

Ytterligare information

Jaana Huhta, konsultativ tjänsteman, SHM, tfn 0295 163 407, förnamn.efternamn@stm.fi