Regeringens svar på interpellationen om närservice inom socialvården och hälso- och sjukvården och om att trygga finansieringen för välfärdsområdena
Social- och hälsovårdsminister Kaisa Juuso svarade på interpellationen 18.10.2023.
Ärade talman
Denna regering vill säkerställa att alla finländare, både nuvarande och kommande generationer, får god vård och omsorg. Därför är det viktigt att våra gemensamma pengar används effektivt för att uppnå detta mål. Nästa år anvisar vi 24,7 miljarder euro till välfärdsområdenas finansiering med allmän täckning. Det är över en fjärdedel av hela statsbudgeten.
Vi delar den oro som interpellationen ger uttryck för med avseende på att social- och hälsovårdsreformen inte är slutförd och att kostnaderna ökar. Välfärdsområdenas situation och den uppgift som anförtrotts dem är inte lätt. Servicebehovet hos befolkningen ökar i takt med att den åldras. Bristen på personal orsakar bekymmer överallt i Finland. Hos vissa välfärdsområden håller underskottet på att öka till en avsevärd nivå redan under detta första verksamhetsår.
Välfärdsområdeslösningen från den föregående regeringsperioden är förknippad med många problem. Välfärdsområdena framförde dock i samband med förhandlingarna om regeringsprogrammet en önskan om arbetsro. Därför började man inte ändra den grundläggande lösningen. Tjänsterna kommer att reformeras enligt den nuvarande förvaltningsstrukturen.
Även finansieringsmodellen för välfärdsområdena kommer vi att hålla oförändrad åren 2023–2025. Ändringar som syftar till att göra modellen mer sporrande kommer att göras på ett kontrollerat och förutsägbart sätt. Välfärdsområdena fungerar alltså för närvarande helt och hållet på grundval av de lagar som den föregående regeringen godkände.
I överenstämmelse med regeringsprogrammet kommer vi att söka lösningar för att trygga servicen. Den förra regeringen genomförde en förvaltningsreform. Ordnandet av tjänsterna överfördes på bredare axlar för att möjliggöra reformen. Den förändring som för närvarande pågår inom områdena är en direkt följd av den förvaltningsstruktur man valde.
Denna regering kommer att koncentrera sig på reformer genom vilka pengarna, under det tryck som de ökande kostnaderna innebär, styrs till det som är viktigast: service för människorna.
Ärade talman
En innehållsmässig reform av servicesystemet borde ha genomförts redan för tio år sedan. Verksamhetsmiljön har förändrats drastiskt. Pengarna, och i synnerhet personalen, räcker inte till för att upprätthålla ett servicesystem som är organiserat på det nuvarande sättet. Den topp i servicebehovet inom socialvården och hälso- och sjukvården som följer av att befolkningen blir äldre ligger ännu framför oss. Därför har regeringen två mål som är viktigare än andra: att förnya servicen och att trygga tillgången till tillräckliga medel.
Det är dags för en reform av social- och hälsovårdstjänsterna. Servicestrukturen förnyas så att den fungerar stegvis. Tyngdpunkten flyttas från korrigerande tjänster till stöd och hjälp i ett tidigare skede samt till förebyggande åtgärder. Som en åtgärd på kort sikt avvecklar vi vårdköerna genom att förbättra FPA-ersättningarna. FPA-ersättningarna stiger bland annat för besök hos allmänläkare och specialistläkare samt för distanstjänster, för psykoterapi och för grundläggande undersökningar hos tandläkare. Därigenom underlättas kösituationen inom den offentliga primärvården och människornas tillgång till vård förbättras. Den gällande lagen möjliggör inte en motsvarande styrning mot en avveckling av vårdköerna genom välfärdsområdenas finansiering med allmän täckning.
Också välfärdsområdenas egna handlingsplaner innehåller åtgärder för att reformera servicenätet, servicesystemets strukturer och verksamhetssätt samt åtgärder som hänför sig till stödtjänster, upphandling och personal. Viktiga frågor genom vilka de egentliga tjänsterna kan reformeras.
Ärade talman
Ansvaret för ordnandet av tjänsterna inom socialvården, hälso- och sjukvården och räddningsväsendet ligger hos de självstyrande välfärdsområdena. Välfärdsområdena har fått sina nuvarande servicenätverk som "arv" efter de kommunbaserade anordnande organen. Förvaltningsreformen genomfördes för att tjänsterna i stället för att betraktas ur en enda kommuns synvinkel skulle betraktas ur ett helt välfärdsområdes synvinkel. Beslutsfattare som valts genom val fattar besluten om tjänsterna och servicenätet inom välfärdsområdena. Dessa beslut bör de facto fattas i nära anslutning till människornas vardag.
Innehållet i närservicen påverkas också av att människornas behov förändras i och med nya verksamhetsmodeller och digitaliseringen. Allt fler tjänster är digitalt tillgängliga för en stor del av befolkningen. Även tjänster som tillhandahålls i kundernas hem och i närmiljön samt ambulerande tjänster behövs för att säkerställa en jämlik tillgång till hälso- och sjukvård runtom i Finland. När allt kommer omkring är det inte väggar som vårdar människor, utan människor vårdas av människor.
Makten och lösningarna finns hos välfärdsområdena, men staten stöder deras arbete. Vi kommer att förnya styrningen av välfärdsområdena. Vi tar också som del av den regionala informationsledningen i bruk en nationell modell för kostnadsberäkning
för att förbättra jämförbarheten mellan tjänsterna.
I enlighet med regeringsprogrammet ska tillgången till tjänster utvecklas med beaktande av olika användargruppers behov och genom att säkerställa att befolkningens grundläggande fri- och rättigheter tillgodoses på lika villkor. Regeringen kommer att fästa avseende vid tillgången till tjänster och tjänsternas tillgänglighet samt vid att tjänsterna tillhandahålls på ett lättläst språk och att de språkliga rättigheterna tryggas.
Ärade talman
Personalbristen är för närvarande den största begränsande faktorn när det gäller att ordna tjänster. Antalet lediga befattningar samt rekryteringsproblemen har ökat. I och med att befolkningen blir äldre och befolkningen i arbetsför ålder minskar blir det allt svårare att få tillgång till tillräcklig personal. Utmaningarna i fråga om tillgången på personal leder till ökade kostnader.
Regeringen vidtar åtgärder för att förbättra tillgången på utbildad personal inom vård och omsorg på båda nationalspråken. Utbildningsvolymerna ökas, dragningskraften och hållkraften stärks, arbetsfördelningen förtydligas och tillgången till internationell kompetens förbättras bland annat genom att göra processen för att få rätt att utöva yrke snabbare och smidigare. Man strävar efter att förbättra yrkespersonalens möjligheter att koncentrera sig på arbete som motsvarar den egna kompetensen och att förbättra riktandet av arbetstiden till kundarbete.
Välfärdsområdena har varit tvungna att skaffa dyra köpta tjänster för att kunna iaktta tidsfristerna för tillgången till vård och säkerställa tillräckliga tjänster för invånarna. Regeringen bedömer olika sätt att begränsa dyr användning av kortvarig hyrd arbetskraft och rikta användningen till situationer där den passar bäst. Välfärdsområdenas möjligheter att utveckla vikariepooler främjas. Snabba alternativa lösningar till användning av dyr hyrd arbetskraft söks i samarbete mellan ministerierna och välfärdsområdena.
Ärade talman
Välfärdsområdenas finansiering ökar uppskattningsvis med sammanlagt 4,6 miljarder euro från 2023 till 2027. Finansieringen ökar alltså med ungefär en miljard euro per år under hela valperioden.
Välfärdsområdenas finansiering justeras årligen på riksnivå så att den motsvarar ökningen av servicebehovet och förändringarna i prisnivån. Finansieringen justeras också i samband med ändringar i uppgifterna. Nya uppgifter ökar finansieringen och minskade uppgifter innebär minskad finansiering.
Välfärdsområdenas finansiering justeras med två års fördröjning så att finansieringen motsvarar de faktiska kostnaderna. Ett enskilt välfärdsområdes underskott kommer inte att täckas, eftersom efterhandsjusteringen görs på basis av hela landets finansieringsnivå som fördelas mellan välfärdsområdena enligt finansieringsmodellen. Efterhandsjusteringen görs första gången 2025 på grundval av de faktiska kostnaderna 2023.
Regeringen har gjort en ramreservering på en miljard euro för 2025 för justering på grundval av de faktiska kostnaderna. Vi har varit tvungna att bereda oss på detta på grund av det stora underskottet i välfärdsområdena under innevarande år. Finansieringen ökas betydligt i förhållande till den nivå som föregående regering reserverade i sin budgetram.
Ramreserveringen undanröjer dock inte välfärdsområdenas behov att dämpa kostnadsökningen. För att de medel som ingår i ramen ska räcka till och välfärdsområdena ska iaktta den lagstiftning om styrning av ekonomin som föregående regering lät stifta ska välfärdsområdena genomföra de balanserande åtgärder som skrivits in i förändringsprogrammen.
En hållbar finansiering av välfärdstjänsterna förutsätter att kostnadsutvecklingen blir långsammare än vad som förutspåtts. När det gäller social- och hälsovårdstjänsterna har regeringen förbundit sig till att balansera den offentliga ekonomin med sammanlagt 1,4 miljarder fram till 2027.
Regeringen lättar på välfärdsområdenas uppgifter till ett belopp som motsvarar ca 340 miljoner euro. Områdenas åligganden minskas, och på motsvarande sätt blir finansieringen lättare. Den viktigaste orsaken till att vissa skyldigheter lindras är dock att den allvarliga personalbristen kräver en reaktion. Att man t.ex. håller kvar vårdgarantin på 14 dagar och personaldimensioneringen på nivån 0,65 avhjälper personalbristen avsevärt och minskar trycket att skaffa personal som köpta tjänster.
I slutet av regeringsperioden görs små ändringar i finansieringsmodellen i syfte att öka den sporrande effekten. Dessa ändringar minskar finansieringen med 65 miljoner euro. Det innebär en produktivitetsförbättring på cirka två promille. Trots detta ökar den totala finansieringen av välfärdsområdena med nästan en miljard euro också 2027.
Målet är att välfärdsområdenas egna åtgärder ska dämpa kostnadsökningen med 870 miljoner euro på 2027 års nivå. Finansieringen minskas inte med motsvarande belopp på förhand. Välfärdsområdenas egna åtgärder påverkar med fördröjning nivån på den statliga finansieringen genom den justering som görs i efterhand.
Enligt gällande lagstiftning ska välfärdsområdena täcka ett underskott som uppkommit under och efter en räkenskapsperiod inom tre år från räkenskapsperiodens utgång. Finansministeriet beräknar att en förlängning av skyldigheten att täcka ett underskott skulle leda till extra kostnader på hundratals miljoner euro. Sådana pengar har inte reserverats i de utgiftsramar som regeringen har fastställt. Regeringen bereder för närvarande inga bestämmelser utanför regeringsprogrammet när det gäller den ekonomiska styrningen av välfärdsområdena. Regeringen följer noggrant välfärdsområdenas ekonomiska situation och hur det nuvarande finansieringssystemet fungerar, och vidtar vid behov åtgärder.
Regeringen tryggar grundlagsenliga social- och hälsovårdstjänster. Detta genomförs med hjälp av de instrument som avses i lagen om välfärdsområdenas finansiering, av vilka det viktigaste är justering av de faktiska kostnaderna på övergripande systemnivå, dvs. justering i efterhand, samt i fråga om enskilda välfärdsområden förfarandet med tilläggsfinansiering. Målet är att inget välfärdsområde ska behöva tillämpa förfarandet med tilläggsfinansiering, men det är ett instrument som i allra sista hand är avsett för tryggande av basservicen.
Ärade talman
Regeringen bär ansvar för att finansieringen av alla offentliga tjänster tryggas. Denna regering har förbundit sig till en regel för utgiftsramen som har fastställts med tanke på kommande generationer. Välfärdsområdenas utgifter omfattas av budgetramen. Ramöverskridningar som sker till följd av att utgifter skenar iväg leder till omprioriteringar av andra offentliga utgifter.
Med tanke på en trovärdig ekonomisk politik är det nödvändigt att fastställa en trovärdig budgetbegränsning för välfärdsområdena. Genom denna skyddas också finansieringen av andra offentliga tjänster. Regeringen utgår från att välfärdsområdenas ekonomi är i balans vid utgången av valperioden, vilket lagen förutsätter.
Den föregående regeringen godkände lagarna om inrättande av välfärdsområdena. Social- och hälsovårdsreformen är inte på långt när färdig. Det är dags att vända blicken mot en djärv reform av tjänsterna och ökat genomslag. Regeringen gör sitt bästa för att människorna även i fortsättningen ska kunna lita på fungerande offentliga tjänster.