Hjälp från socialjouren fås på olika sätt i olika delar av Finland
De som behöver hjälp från socialjouren befinner sig inte i jämlik ställning. En färsk utredning visar att tillgången till hjälp och hjälpens innehåll varierar beroende på var i Finland den hjälpbehövande befinner sig.
I utredningen har det kartlagts hur kommunerna ordnar den lagstadgade socialjouren. Utredningen genomfördes i form av en enkät, som besvarades av 34 socialjourer (83 procent) under 2018.
Ordnandet av socialjouren varierar beroende på region
Av resultaten framgår att socialjour har ordnats på ett heltäckande sätt i hela Fastlandsfinland, men att sätten att ordna jouren varierar avsevärt enligt region. År 2018 ordnades socialjour dygnet runt av 41 aktörer.
Kommuner och samkommuner ordnade socialjour under tjänstetid i regel i kommunens egen regi, antingen som en del av det övriga socialväsendet eller som en egen socialjoursenhet. Ännu för några år sedan var också privata aktörer med i verksamheten.
Socialjour utanför tjänstetid ordnas huvudsakligen som samarbete mellan kommunerna.
Socialjouren behövs allt mer
Antalet uppdrag för socialjourerna har ökat i nästan samtliga verksamhetsområden. Ökningen beror till största delen på att människor känner till socialjouren bättre. Merparten av socialjourens uppdrag är fortfarande barnskyddsuppdrag. Av uppdragen gällde 68 procent barn under 18 år, 18 procent personer i yrkesverksam ålder och 14 procent äldre personer.
Sammanslagningar av socialjourer ger upphov till allt större verksamhetsområden. Största delen av socialjourernas uppdrag sköts via telefon, men det behövs även möten med klienterna och hembesök. Som längst kan den genomsnittliga resan vid hembesök vara 112 kilometer.
Kontakt fås via nödnumret, direktnummer för klienterna saknas fortfarande hos många
Socialjouren ska ha ett telefonnummer som klienterna kan nå jouren på direkt vilken tid på dygnet som helst. Endast 24 av de 34 socialjourer som besvarat enkäten uppgav att socialjouren har ett direkt telefonnummer som klienter kan nå den på, och en del av dem har också begränsningar i vid vilka tidpunkter jouren kan nås via numret.
Enligt utredningen är det avsevärt lättare att nå socialjourerna nu jämfört med 2016. Då kunde majoriteten av socialjourerna nås endast via nödcentralen.
Beredskapen för olika åtgärder varierar
Beredskapen för att vidta olika åtgärder varierar. Nästan alla socialjourer hade beredskap att ordna brådskande inkvartering. Beredskapen för att ordna mat och förnödenheter var också god. En del socialjourer hade utmaningar i fråga om att fatta brådskande beslut om utkomststöd. Sämst var beredskapen för att öppna en kristelefon.
Av utredningen framgår att ansvaret för att ordna sådant psykosocialt stöd som behövs vid akuta traumatiska situationer allt mer har förts över på socialjourerna. Av socialjourerna förutsätts ledningsberedskap även i samband med större kriser och störningssituationer.
Socialjourens verksamhet bör statistikföras på ett enhetligt sätt
Socialjourerna har inget sinsemellan enhetligt sätt att statistikföra sin verksamhet. Avsaknaden av enhetlig statistikföring i hela landet försvårar betydligt uppföljningen av socialjoursverksamheten och riksomfattande jämförelse av den. I fortsättningen behöver det skapas enhetlig, riksomfattande praxis för statistikföring och utvärdering av socialjourernas arbete.
Ytterligare information
Liisa Holopainen, regeringssekreterare, tfn 0295 163 593
Virva Juurikkala, specialsakkunnig, tfn 0295 163 204
Kort om socialjouren
- Att ordna brådskande socialservice utgör en del av socialvårdens lagstadgade uppgifter.
- Socialjour ordnas för att trygga brådskande och nödvändig hjälp dygnet runt i olika sociala brådskande situationer och nödsituationer, oberoende av klientens ålder eller bostadsort.
- Bland annat den åldrande befolkningen, den strukturella arbetslösheten, den allt mer mångfacetterade drogkulturen, migrationen inom landet och en ökad internationalisering och mångkultur har bidragit till att de sociala problemen blivit brokigare.
- Socialjouren arbetar i samarbete med polisen, nödcentralen, den prehospitala akutsjukvården, hälso- och sjukvårdsjouren, räddningsväsendet och vid behov andra aktörer, såsom organisationer inom tredje sektorn och församlingar.