Den nya barnskyddslagen (417/2007) träder i kraft 1.1.2008

Den nya barnskyddslagen (417/2007) träder i kraft 1.1.2008. I lagen föreskrivs om flera nya verksamhetsskyldigheter och ‑f örfaranden som gäller kommunerna.

Lagen förutsätter en vittomfattande och planmässig verksamhet för förebyggande av problem bland barn och familjer, inte bara inom barnskyddet utan också på andra sektorer av socialväsendet (bl.a. dagvården och missbrukarvården) samt på andra sektorer i kommunen (t.ex. hälsovården och undervisningsväsendet). Syftet med det förebyggande arbetet över förvaltningsområdesgränserna är att varsebli problem bland barn och familjer tidigare än för närvarande och också att med en tidigare stödinsats förhindra behovet av individuellt barnskydd.

I lagen föreskrivs avsevärt mycket noggrannare än för närvarande om metoder och arbetsprocesser i kommunens barnskyddsarbete samt om förfarandet vid beredning och beslutsfattande som gäller individuella barnskyddsbeslut. Med lagen eftersträvas att barnskyddets sociala arbete har ett omfattande professionellt stöd av andra aktörer till sitt förfogande i situationer med individuellt barnskydd. I detta syfte skall kommunen eller flera kommuner tillsammans tillsätta en expertgrupp till stöd för barnskyddsarbetet. Kommunen skall dessutom upprätthålla nya register enligt barnskyddslagen.

Kommunen förutsätts antingen ensam eller i samarbete med flera kommuner göra upp ett nytt slags plan för ordnandet och utvecklandet av barnskyddet. Planen skall innefatta både det förebyggande arbetet och det individuella barnskyddet och planen skall beaktas vid den årliga budgetbehandlingen.

Lagens ikraftträdande förutsätter en granskning av kommunens instruktioner och regler för delegering. Ställningen för det organ som ansvarar för socialvården i kommunen förändras väsentligt inom barnskyddet, eftersom i barnskyddslagen föreskrivs att viktiga beslut som gäller barnskyddet skall fattas direkt på tjänsteinnehavarnivån. Om dessa i lagen särskilt nämnda ärenden föreskrivs i lagen också en direkt rätt att rikta besvär till förvaltningsdomstolen, varför till organet inte längre framställs rättelseyrkanden på ändringar som gäller dem.

Barnskyddslagen orsakar nya kostnader, som kommunen har att beakta i sin budget. Lagen förutsätter i merparten av kommunerna att den personal som svarar för barnskyddets socialarbete utökas och att utbildningsnivån höjs, för det föreskrivs i större utsträckning än tidigare att uppgifterna inom barnskyddet skall handhas av en yrkesutbildad behörig socialarbetare eller av en ledande tjänsteinnehavare inom socialvården.

Organet skall också inom föreskrivna tider klara av de nya barnskyddsprocesserna. I lagens beredningsskede har uppskattats att i landet som helhet behövs för barnskyddet ytterligare ca 155 socialarbetare i öppenvården, vilket orsakar kommunerna årliga kostnader på ca 6,2 miljoner euro.

Om dimensioneringen av den personal som arbetar vid barnskyddets anstaltsvård föreskrivs, i stället för med en förordning, i den nya barnskyddslagen. Dimensioneringen av såväl antalet barn som vårdas och vårdpersonalens storlek ändras. Ändringarna skall genomföras vid alla barnskyddsanstalter senast från början av år 2011, men trots övergångstiden torde bestämmelserna leda till en ökning av kostnaderna för vård utom hemmet redan från år 2008. Kostnaderna för ändringarna uppskattas på hela landets nivå till ca 7,7 - 9,1 miljoner euro.

Därtill bedöms att kommunerna kommer att orsakas nya kostnader bl.a. av tillsättandet av expertgrupper (2,1 milj. €), den utvidgade skyldigheten att ordna eftervård (4,4 milj. €), utnyttjandet av intressebevakare i barnskyddssituationer (0,2 milj. €) och närmast som en minskning av kommunens intäkter av klientavgifter p.g.a. att beloppet av barnets medel för eget hushåll höjs (0,3 milj. €).

I statsbudgeten för år 2008 har i statsandelen för social- och hälsovården föreslagits totalt 7 miljoner euro för de kostnader som kommunerna orsakas av den nya barnskyddslagen.

Lagens syften och förpliktelser är allt klarare sådana, att för att de skall uppfyllas särskilt i små kommuner, är det nödvändigt att barnskyddsarbetet i vid bemärkelse konsekvent knyts som en del till det pågående arbetet med att förnya kommunernas servicestruktur.

Nedan i denna info behandlas något närmare en del skyldigheter i den nya barnskyddslagen. Ytterligare information om lagens innehåll ger den av Stakes publicerade tillämpningshandboken (Stakes 2007, handböcker 65) och den närmast för arbetare inom det praktiska barnskyddsarbetet avsedda elektroniska Barnskyddshandboken (www.sosiaaliportti.fi/lastensuojelu) som öppnas i oktober 2007. Social- och hälsovårdsministeriet ordnar också på hösten 2007 i samarbete med länsstyrelserna en för de anställda inom barnskyddet avsedd riksomfattande utbildningsrunda om den nya barnskyddslagen. Kommunförbundet har utrett lagens innehåll i sin info Grundtrygghet 2/2007.

Syftet med den nya barnskyddslagen är att trygga att barnets och familjens problem observeras och tas itu med allt tidigare, och att barnet och familjen får det stöd och de tjänster de behöver i rätt tid. Detta kan man för sin del åstadkomma genom att förbättra samarbetet mellan myndigheterna och betona ett planmässigt barnskyddsarbete och i första hand effektiva tjänster inom öppenvården. Ändringarna i beslutsförfarandet i individuella fall syftar primärt till att stärka barnets och dess föräldrars rättsskydd.

I lagen har starkt betonats betydelsen av ett förebyggande arbete. Om det förebyggande barnskyddets skyldigheter föreskrivs i lagens 2 kapitel. Behovet av barn- och familjeinriktat barnskydd kan minskas genom att man tidigt varseblir problemsituationer med anknytning till vården och fostran av barnen samt genom att redan i basservicen erbjuda familjerna ett tidigt stöd med att klara av problemen.

Lagen innehåller också föreskrifter om hur det stöd för fostran samt för skolgången som barnet och familjen behöver skall ordnas. Vidare förutsätts att barnets behov av stöd och skydd beaktas i de tjänster som riktas till de vuxna.

Kommunen skall enligt 12 § i barnskyddslagen göra upp en plan över sin verksamhet för att främja barns och unga personers välfärd samt ordna och utveckla barnskyddet. Planen skall överskrida förvaltningarnas gränser och övergripande täcka barnens och ungdomarnas samt deras familjers behov av välfärdstjänster. Av planen för barnskyddet skall framgå genomförandet och uppföljningen av planen. Planen godkänns av kommunfullmäktige. Den bör ses över minst vart fjärde år. Planen skall beaktas i kommunens årliga ekonomi- och verksamhetsplaner.

Avsikten är att barnskyddsplanen samt den årliga uppföljnings- och utvärderingsplanen gällande den skall fungera som ett lagstadgat styrningsverktyg för barnskyddet i kommunen. De bör omfatta sådana åtgärder och tjänster i kommunen som främjar barns och ungdomars välfärd och förebygger problem bland barn, unga och barnfamiljer. Likaså skall i dem specificeras de resurser som skall reserveras för det förebyggande arbetet och barnskyddet, det servicesystem som är tillgängligt för stöd åt barn och familjer samt hur samarbetet mellan olika aktörer ordnas.

Kommunen kan göra upp planen ensam eller tillsammans med andra kommuner. I de kommuner som är med i samarbetsområden enligt 5 § i lagen om en kommun- och servicestrukturreform (169/2007), är det motiverat att göra upp planerna för hela samarbetsområdet.

I barnskyddslagens 13 § föreskrivs om den yrkesmässiga behörighet som den personal som deltar i barnskyddsprocesserna bör ha. Också i enskilda bestämmelser definieras, hurudan yrkesmässig och organisatorisk status en person bör ha för att kunna verkställa en åtgärd. Av den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter krävs yrkesmässig behörighet som socialarbetare enligt 3 § i lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården (272/2005), nedan behörighetslagen. Den ledande tjänsteinnehavare inom socialvården som svarar för beslutsfattande och ansökan till förvaltningsdomstolen om omhändertagande bör ha yrkesmässig behörighet enligt 10 § i behörighetslagen.

För att det skall vara möjligt att sköta de individuella barnskyddsärendena sakkunnigt, enligt föreskrivna förfaringssätt inom föreskrivna fastställda tider skall kommunen se till att den till sitt förfogande har tillräcklig mängd barnskyddspersonal som fungerar under tjänsteansvar i enlighet med bestämmelserna.

Enligt den nya lagen skall socialarbetaren ha tillgång till olika yrkesgruppers sakkunskap (14 §) och särskilt vid beredning av omhändertagande också juridisk expertis. Lagen förpliktar kommunen att ensam eller tillsammans med andra kommuner tillsätta en multiprofessionell expertgrupp till stöd för barnskyddet (14 § 2 mom.). I expertgruppen skall ingå bl.a. experter på social- och hälsovård, barns uppväxt och utveckling och andra experter på barnskydd. Expertgruppen har till uppgift att bl.a. biträda i beredningen av ärenden som gäller omhändertagande av barn samt vård utom hemmet och vid genomförandet av barnskyddet i övrigt.

Hälsocentralen och sjukvårdsdistriktet skall ge experthjälp inom det barn- och familjeinriktade barnskyddet och vid behov ordna undersökning av barn samt vård- och terapitjänster för barn. Misstankar om sexuellt utnyttjande eller misshandel skall utredas i brådskande ordning.

Skyldigheten att göra barnskyddsanmälan har i den nya lagen föreskrivits för en större grupp av personer som arbetar med barn och deras familjer jämfört med tidigare (25 §). Också tröskeln för att göra anmälan är lägre: Skyldigheten att göra anmälan uppstår när en anmälningspliktig person bedömer att ett barns behov av vård och omsorg, omständigheter som äventyrar barnets utveckling eller eget beteende förutsätter att behovet av barnskydd utreds. Anmälan kan göras utan hinder av sekretessbestämmelser.

I lagen föreskrivs också om nya anmälningsskyldigheter för kommunens socialmyndigheter. Det organ som svarar för socialvården skall meddela barnets nya boningskommun, om ett barn som är klient inom barnskyddet flyttar till en annan kommun. Barnskyddsmyndigheterna skall dessutom göra anmälan till polisen, om det finns grundad anledning att misstänka att ett barn i sin uppväxtmiljö utsatts för vissa slag av brott.

I lagen ingår helt nya bestämmelser om inledande av en klientrelation till barnskyddet och till detta anknuten utredning av behovet av barnskydd inom fastställda tidsgränser (26-27 §).

När man kontaktar med barnskyddet om ett barns situation, skall alltjämt i brådskande situationer en utredning göras utan dröjsmål. Socialarbetaren skall också i alla övriga situationer inom 7 dygn från mottagandet av barnskyddsanmälan besluta, om det på basis av anmälan finns skäl att göra en utredning av barnets behov av barnskydd. En omsorgsfull utredning av barnets situation skall i princip alltid göras, med undantag för de situationer där anmälan genast konstateras vara ogrundad. När utredningen påbörjas antecknas barnet som klient inom barnskyddet. För utredningen svarar den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter. Utredningen skall göras utan dröjsmål och den skall färdigställas senast inom tre månader från anmälan.

I den nya lagen föreskrivs noggrannare än tidigare om öppenvårdens arbetsprocess, men kriterierna för en klientrelation till öppenvården är oförändrade. Det organ som ansvarar för socialvården skall utan dröjsmål vidta stödåtgärder inom öppenvården, om uppväxtförhållandena äventyrar eller inte tryggar ett barns hälsa eller utveckling, eller om barnet självt genom sitt beteende äventyrar sin hälsa eller utveckling.

Ifall i utredningen av behovet av barnskydd konstateras att ovan nämnda kriterier uppfylls, påbörjas ett planmässigt arbete med att stöda barnet och familjen. Den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter gör tillsammans med barnet och familjen upp en klientplan om bl.a. behövliga stödåtgärder. Behovet av stöd och stödåtgärdernas tillräcklighet skall följas upp och utvärderas. Klientplanen skall ses över vid behov, dock minst en gång om året. Den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter svarar för beredningen av beslut som gäller barnet samt enligt lagen för vissa individuella beslut och ansökningar. Dessutom föreskrivs i lagen synnerligen detaljerat om hur uppgifter som gäller klientrelationen antecknas i klienthandlingarna.

Om stödåtgärder inom öppenvården föreskrivs närmare i lagens 7 kapitel. I synnerhet föreskrifter om placering som stödåtgärd inom öppenvården har preciserats, och betoning har lagts vid placeringens roll vid bedömning av barnets behov av stöd och rehabilitering av hela familjen tillsammans (37 §). Det kan antas att förpliktelsen att omhänderta ett barn aktualiseras oftare än förut, därför att ett barn inte får placeras utom hemmet som stödåtgärd inom öppenvården, om förutsättningarna för omhändertagande uppfylls. Om barnet placeras utom hemmet som stödåtgärd inom öppenvården utan sina vårdnadshavare, skall förutsättningarna för placeringen och det eventuella behovet av omhändertagande utvärderas med tre månaders mellanrum.

Också förutsättningarna för omhändertagande är så gott som oförändrade, men bestämmelserna om dess beredning och beslutsfattande ändras avsevärt.

Skyldighet att omhänderta ett barn och ordna barnets vård utom hemmet uppstår om samtidigt

brister i omsorgen om barnet eller andra uppväxtförhållanden hotar att allvarligt äventyra barnets hälsa eller utveckling, eller om barnet självt allvarligt äventyrar dem med sitt beteende; och

stödåtgärder inom öppenvården inte är lämpliga eller möjliga för en omsorg i enlighet med barnets bästa eller om de har visat sig vara otillräckliga; och

vården utom hemmet bedöms motsvara barnets bästa (40 §).

Besluten om ofrivilliga omhändertaganden inom barnskyddet (som vårdnadshavaren eller ett barn som fyllt 12 år självt motsätter sig) och till dem anknuten placering i vård utom hemmet fattas som första instans av förvaltningsdomstolen (43 §). Ansökan i ärendet görs av en ledande tjänsteinnehavare inom socialvården eller en av denne förordnad tjänsteinnehavare. Ansökan görs på basis av en beredning som görs av den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter.

Beslut om annat omhändertagande och placering i vård utom hemmet, avslutande av omhändertagande samt om ändring i vården utom hemmet fattas av en ledande tjänsteinnehavare inom socialvården eller en av denne förordnad tjänsteinnehavare efter att den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter har berett ärendet. Motsvarande beslutsförfarande gäller för inledande och förlängning av särskild omsorg (72 §). Besvär angående dessa beslut riktas direkt till förvaltningsdomstolen, och det organ som ansvarar för socialvården har inte längre behörighet i dessa individuella beslut.

Den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter skall bereda besluten gällande omhändertagande i samarbete med en annan socialarbetare eller någon annan anställd som är förtrogen med barnskydd. Som stöd för beredningsarbetet bör finnas tillgång till juridisk expertis och annan expertis som behövs vid genomförande av barnskyddet (41 §).

Den nuvarande åtgärden brådskande omhändertagande motsvaras i den nya lagen av brådskande placering. Om brådskande placering beslutar en behörig socialarbetare som förordnats av det organ som ansvarar för socialvården. Samma förutsättningar gäller för en socialarbetare som beslutar om brådskande begränsning av kontakterna enligt barnskyddslagen.

För brådskande placering gäller strama tidsgränser, inom vilka skall beredas antingen ett beslut eller en ansökan till förvaltningsdomstolen om omhändertagande och placering i vård utom hemmet eller beslutas om avslutande av brådskande placering. Om vid förvaltningsdomstolen redan har anhängiggjorts en ansökan som gäller omhändertagande och placering i vård utom hemmet av ifrågavarande barn, skall ärendet gällande brådskande placering föras till att behandlas av förvaltningsdomstolen. Förvaltningsdomstolen kan då fatta ett temporärt beslut om placering av barnet utom hemmet.

Skyldigheten att ordna eftervård utvidgas till att gälla förutom omhändertagna barn också barn som har varit minst 6 månader ensamt i placering som stödåtgärd inom öppenvården (75 §).

I lagen föreskrivs om de kriterier under vilka för ett barn skall förordnas en intressebevakare som i stället för vårdnadshavaren eller vid barnets sida utövar barnets beslutanderätt och för dess talan i ett barnskyddsärende (22 §). Intressebevakarens arvode och kostnader skall enligt lagen bestridas av kommunens organ som ansvarar för socialvården, om det inte är fråga om en intressebevakare som domstolen förordnar på eget initiativ.

För det organ som ansvarar för socialvården föreskrivs skyldigheten att inrätta och föra ett särskilt register över gjorda barnskyddsanmälningar (25 § 4 mom.). Likaså skall organet inrätta och upprätthålla ett register över barn som med stöd av barnskyddslagen har placerats inom dess område (78 §). Vidare har från den nuvarande barnskyddsförordningen till lagen överförts skyldigheten att upprätthålla ett register över barn som placerats för att fostras i enskilt hem i kommunen (81 § 4 mom.).

Ytterligare information i ärendet ger regeringssekreterare Pia-Liisa Heiliö, tfn (09) 160 74206.