Skyldigheten till att delta i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte fr.o.m. 1.1.2010

(Kommuninfo 14/2009 ersätts med denna kommuninfo14a/2009; en del som gäller ersättningen för uppehälle och sysselsättningspenningen har tillsatts)

Åldersgränsen för skyldigheten till att delta i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte slopas för personer under 25 år från ingången av 2010. Åldersgränsen slopas genom att hänvisningsbestämmelsen i 10 § i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (189/2001) och bestämmelserna om påföljder i 8 kap. 6 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) och 10 § i lagen om utkomststöd (1412/1997) ändras så att påföljderna för vägran att delta i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte eller för avbrytandet av den är de samma för personer som fyllt 25 år och för personer under 25 år. Tidigare gällde påföljderna för vägran att delta i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte eller för avbrytandet av den endast personer under 25 år.

I och med att åldersgränsen slopas mistar de personer som fyllt 25 år och som uppfyller aktiveringsvillkoren enligt 3 § i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte och som vägrar att delta i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte eller avbryter den rätten till arbetsmarknadsstöd för 60 dagar räknat från vägran eller avbrytandet eller grunddelen i deras utkomststöd kan sänkas med högst 20 procent. Sänkningen kan vara högst två månader åt gången. Om en person upprepade gånger vägrar att delta i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte eller avbryter den kan därtill ställs skyldighet att vara i arbete eller grunddelen i utkomststödet kan sänkas med högst 40 procent. Grunddelen i utkomststödet kan sänkas endast under förutsättningen att den inte äventyrar den utkomst som oundgängligen behövs för att trygga ett människovärdigt liv och att sänkningen inte heller i övrigt kan avses oskälig. 

Syftet med att åldersgränsen slopas är att genom aktiva socialpolitiska åtgärder förbättra sysselsättningsmöjligheterna och livskompetensen för personer som fyllt 25 år och därigenom förebygga utslagning.

Aktiveringsvillkoren i 3 § i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte ändras inte. Enligt villkoren omfattas personer som fyllt 25 år av arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte senare än personer under 25 år.

Enligt 3 § 2 mom. i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte ska en aktiveringsplan utarbetas för en person som fyllt 25 år, som har rätt till arbetsmarknadsstöd eller som får utkomststöd och för vilken har utarbetats en jobbsökarplan när personen har fått arbetsmarknadsstöd för minst 500 dagar eller efter 500 arbetslöshetsdagpenningsdagar arbetsmarknadsstöd för minst 180 dagar eller personens huvudsakliga försörjning under de senaste 12 månaderna har grundat sig på utkomststöd som betalas på grund av arbetslöshet. Arbets- och näringsbyrån och kommunen utarbetar aktiveringsplanen tillsammans med långtidsarbetslösa.

Aktiveringsplanen ska innefatta tjänster och åtgärder som ordnas av arbets- och näringsförvaltningen och/eller kommunen och som motsvarar klientens behov. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet betonade i sitt utlåtande om lagförslaget (AjUU 23/2009 rd) att när en aktiveringsplan utarbetas ska klientens servicebehov noggrant kartläggas. Behovet av tjänster och åtgärder ska bedömas och planeras så att de främjar klientens livskompetens och sysselsättning. 

Enligt 8 § i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte ska arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte inkluderas i aktiveringsplanen om arbets- och näringsbyrån bedömer att klienten inte kan erbjudas arbete eller sysselsättningsfrämjande åtgärder senast inom tre månader. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet samt social- och hälsovårdsutskottet (ShUB 46/2009 rd) framhöll att arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte dock är en sekundär åtgärd jämfört med arbets- och näringsförvaltningens sysselsättningsfrämjande åtgärder och tjänster. Eftersom arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte är en sekundär åtgärd kan den inte ersätta de primära åtgärderna enligt jobbsökarplanen. (AjUU 23/2009 rd, ShUB 46/2009 rd)

Utskotten betonade också att personens arbets- och funktionsförmåga ska utredas när arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte inleds eller under verksamhetens gång. Personen ska också ordnas den vård och rehabilitering som behövs för att öka livskompetensen, stärka funktionsförmågan och främja sysselsättningen. Arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte ska ordnas så att innehållet i verksamheten motsvarar deltagarens individuella behov. Utvecklandet av innehållet förutsätter både att klienten får tillräckligt med handledning och stöd och att honom eller henne ordnas tillräckligt meningsfull och målinriktad arbetsverksamhet. Genom meningsfull och välordnad arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte som ordnas i rätt tid kan man motivera klienten att delta i arbetslivet och uppmuntra honom eller henne att fortsätta i arbetslivet samt förbättra livskompetensen och förebygga utslagning.

Till en mottagare av arbetsmarknadsstöd som deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte betalas med stöd av 10 kap. 6 § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa i ersättning för uppehälle för varje dag som den arbetslöse deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Till utkomststödtagare som deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte betalas med stöd av 10 a § i lagen om utkomststöd för varje dag som personen deltar i verksamheten en sysselsättningspenning som är lika stor som ersättningen för uppehälle enligt 10 kap. 3 § 1 mom. i lagen om offentlig arbetskraftsservice (1295/2002). Ersättningen för uppehälle och sysselsättningspenningen höjdes från 8 euro till 9 euro om dagen vid ingången av år 2010.

Med stöd av 24 § i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte betalas kommunerna en statlig ersättning för anordande av arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. För varje person som deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte är ersättningen 10,09 euro per ordnad verksamhetsdag. Om praxis gällande beviljande och utbetalning av statlig ersättning föreskrivs genom statsrådets förordning om statlig ersättning för anordnande av arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (457/2001). Därtill deltar staten i kostnaderna för arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte i enlighet med lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården (733/1992) och lagen om statsandel för kommunal basservice (träder i kraft 1.1.2010; RP stadfäste 29.12.2009) till den del kostnaderna för anordnandet överstiger den ovannämnda statliga ersättningen.

överinspektör Virpi Vuorinen, tfn 09 160 73759
konsulterande tjänsteman Aini Kimpimäki,  tfn 09 160 74133