Det tidiga stödet bör stärkas inom tjänsterna för barn och familjer – pilotenheter föreslås bedöma klientdimensioneringen
Enligt utredaren Aulikki Kananoja bör man identifiera barns och ungas behov av stöd tidigare än vad som är fallet i nuläget. För att säkerställa tidigt stöd behövs starkare, mångsidiga tjänster på basnivå i samarbete mellan social- och hälsovårdsväsendet och bildningsväsendet. Ett starkare tidigt stöd minskar behovet av barnskyddsinsatser, med andra ord belastningen på socialarbetet inom barnskyddet.
En utgångspunkt för allt utvecklingsarbete bör vara att barnens, ungdomarnas och föräldrars delaktighet förverkligas och stärks. Tjänsterna bör integreras med varandra och i familjernas vardag.
En utgångspunkt för Kananojas arbete var frågan hur man kan minska belastningen på barnskyddsarbetet. Hon föreslår att stödet för familjer inom barnskyddets öppenvård bör stärkas, så att behovet av att placera barn utom hemmet minskar. I personalstrukturen inom barnskyddets öppenvård behövs enligt Kananoja mångahanda expertis, bland annat experter på barns uppväxt och utveckling, experter på alkohol- och drogarbete och psykisk hälsa samt jurister. Multiprofessionell expertis bör finnas tillgänglig inom barnskyddet i stället för att klienten ska behöva gå någon annanstans för att få tjänster inom missbrukarvård, mentalvård eller ungdomsarbete. Det behövs fler former av intensivt grupparbete och funktionella angreppssätt riktade särskilt till unga.
Utredaren Kananoja föreslår att klientdimensioneringen inom barnskyddet under de närmaste åren ska vara minst 5 och högst 25 klienter per socialarbetare. Efter landskaps- och vårdreformen bör klientdimensioneringen åter bedömas teambaserat, när man har fått erfarenhet av effekterna av det tidiga stödet, dvs. familjearbetet, och av tillämpningen av det systemiska teamarbetet, den mångsidigare personalstrukturen inom öppenvården samt antalet anställda.
Personaldimensioneringen bör bedömas utifrån pilotenheters erfarenheter
Kananoja föreslår att personaldimensioneringen inom barnskyddet i fortsättningen bestäms på ett sätt som stöder utvecklingen av verksamhetens innehåll. Därför föreslår hon att bestående pilotstrukturer införs som en del av den nationella strategin för att utveckla barnskyddet.
Med pilotenheter avses ”riktiga” enheter för öppenvård inom barnskyddet som har i uppgift att utveckla och testa nya arbetssätt och utvärdera deras konsekvenser för personalen och kostnaderna samt deras effekter på klienternas, dvs. barnens, ungdomarnas och familjernas, liv. Pilotenheterna ska enligt förslaget få statligt stöd för utvecklings- och utvärderingsuppgiften, men de övriga kostnaderna ska täckas som en del av den normala finansieringen av tjänsterna.
Förutsättningarna för en god öppenvård inom barnskyddet, även personaldimensioneringen, bör enligt Kananoja basera sig på en utvärdering av försök utförda vid de föreslagna pilotenheterna och i verkliga förhållanden. Utifrån pilotenheternas erfarenhet och bedömningar är det möjligt att skapa nödvändiga förutsättningar för en god öppenvård inom barnskyddet på ett bättre sätt än genom att bara stirra på personaldimensioneringen.
På basis av pilotenheternas bedömning ska de övriga enheterna inom öppenvården genomföra reformer i sin verksamhet och sin personaldimensionering inom en viss tid. Försummelse att genomföra reformerna ska enligt förslaget leda till böter till ett sådant belopp som är tillräckligt stor för att förebygga försummelser.
Kananoja föreslår också att en undersökning av barnskyddets effekter ska göras till en etablerad del av den övergripande arkitekturen för barnskyddet och stärkandet av familjearbetet.
”Om vi inte vet hurdana effekter man får till stånd i barnens, ungdomarnas och familjernas liv, har inte heller reformarbetet någon tydlig riktning. Samhället har ansvar för barnskyddet och att förbättra livssituationen för de barn, ungdomar och familjer som behöver barnskyddets tjänster, och det ansvaret är en moralisk fråga”, konstaterar Aulikki Kananoja.
Översocialrådet Aulikki Kananojas utredning inleddes 2018 efter en vädjan som gällde det höga klientantalet per anställd inom barnskyddets öppenvård. Utredningen och det reformarbete som redan utförts inom barnskyddet är ett led i regeringens program för utveckling av barn- och familjetjänsterna. En halvtidsrapport om utredningen publicerades hösten 2018. Huvudtemat då var att skapa en färdplan för en övergång från barnskydd på kommunal nivå till landskapsnivå.
Ytterligare information:
Aulikki Kananoja, utredare, översocialråd, tfn 0400 289 796