Lagstiftning och ordnandet av miljö- och hälsoskydd

Social- och hälsovårdsministeriet koordinerar det allmänna ordnadet av och verkställandet av miljö- och hälsoskyddet i kommunerna.

Hälsoskyddet för individen och livsmiljön kallas miljö- och hälsoskydd. Syftet är att skydda människor och djur mot skadliga faktorer i livsmiljön.

Lagstiftning om miljö- och hälsoskydd

Ansvaret för lagstiftningen om miljö- och hälsoskydd har uppdelats mellan social- och hälsovårdsministeriet och jord- och skogsbruksministeriet (JSM).

Social- och hälsovårdsministeriet ansvarar för hälsoskyddslagen och lagen om samarbetsområdet för miljö- och hälsoskyddet.

Dessutom har social- och hälsovårdsministeriet huvudansvaret för följande lagar:

Huvudansvaret för livsmedelslagen och veterinärvårdslagen som hänför sig till miljö- och hälsoskyddet ankommer på jord- och skogsbruksministeriet.

Huvudansvaret för miljöskyddslagen och avfallslagen som har nära anknytning till området för miljö- och hälsoskyddet ankommer på miljöministeriet.

Tillsyn av miljö- och hälsoskydd

Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (Valvira) och Livsmedelsverket styr lagstiftningens verkställighet och tillsyn på riksnivå.

Regionalförvaltningsmyndigheterna styr och övervakar miljö- och hälsoskyddet hos kommunerna inom sitt distrikt.

Institutet för hälsa och välfärd (THL) och Strålsäkerhetscentralen (STUK) stödjer statens och kommunens tillsyn över miljö- och hälsoskydd med forsknings- och utvecklingsverksamhet. De producerar dessutom information för beslutsfattarna och kommunerna om miljöhälsorisker och bekämpning av sådana risker.

Kommunernas ansvar för miljö- och hälsoskydd

Kommunerna bär huvudansvaret för verkställigheten av miljö- och hälsoskyddets lagstiftning och tillsyn inom sina egna distrikt. Om ordnandet av miljö- och hälsoskydd i kommunerna föreskrivs i lagen om samarbetsområdet för miljö- och hälsoskyddet 410/2009.

De miljö- och hälsoskyddsuppgifter för vilka kommunen ansvarar är

  • livsmedelstillsyn
  • hälsoskydd
  • tobakstillsyn
  • veterinärvård
  • allmän bedömning av miljöolägenheter och
  • beredskap för exceptionella situationer inom miljöhälsan.

I ärenden som gäller rådfrågning och besvär ska hälsoskyddsmyndigheten i den egna kommunen eller det egna samarbetsområdet kontaktas.