Utredning: I socialt arbete är det svårt att skilja myndighetsuppgifterna från klientarbetet
I socialt arbete är det oändamålsenligt och ibland till och med omöjligt att separera de myndighetsuppgifter som innebär utövning av offentlig makt från givandet av servicen till klienterna och att fördela dem på olika aktörer. Om man vill föra över en del av det sociala arbetet till aktörer utanför den offentliga förvaltningen, bör kopplingen mellan utövningen av offentlig makt och givandet av servicen tryggas och mer exakta bestämmelser än för närvarande om överföringen tas in i lag, konstateras det i en färsk utredning.
I utredningen behandlas i vilken grad socialt arbete i enlighet med socialvårdslagen inbegriper utövning av offentlig makt och hur detta bör beaktas vid utvecklandet av tjänsterna.
I socialt arbete utövas offentlig makt i ett flertal situationer
Yrkesutbildade personer inom socialvården svarar för det planmässiga klientarbetet och det psykosociala stöd som anknyter till det samt för uppgifter som inbegriper utövning av offentlig makt, såsom bedömning av servicebehov, upprättande av klientplaner och fattande av myndighetsbeslut. Klientens egen kontaktperson, som i regel är en socialarbetare eller en socialhandledare, har det övergripande ansvaret för det sociala arbetet som process.
Enligt utredningen är denna praxis fungerande för såväl klienter som personal. I vissa kommuner har dock processen delats upp på flera aktörer, exempelvis så att socialarbetaren främst ansvarar för det beslutsfattande som förutsätts enligt lag.
Det vore motiverat att precisera socialvårdslagen så att klientens egen kontaktperson som tjänsteinnehavare har det övergripande ansvaret för både de myndighetsuppgifter och det planmässiga arbete som hör till det sociala arbetet.
Flexibilitet i handledningen av klienterna och i beslutsfattandet
Enligt utredningen ses myndighetsarbetet som ett verktyg som tryggar klienternas rättssäkerhet.
Myndighetsarbetet kan utföras situationsanpassat, lätt och smidigt. Bedömningen av servicebehovet och beslutsfattandet kan göras vid verksamhetsställen med låg tröskel eller i samband med rådgivning och handledning inom socialvården. De yrkesutbildade personerna inom socialvården kan bedriva uppsökande arbete och arbeta tillsammans med andra aktörer.
Det är väsentligt att utveckla arbetssätten så att klienterna får tjänster på ett smidigt sätt och i rätt tid och så att myndigheternas verksamhet inte framstår som byråkratisk och belastande.
Ytterligare information
Utredarna: Eeva Nykänen, ledande expert, Institutet för hälsa och välfärd, tfn 0295 247 901 och Eeva Liukko, specialist, Institutet för hälsa och välfärd, tfn 0295 247 858
Virva Juurikkala, specialsakkunnig, social- och hälsovårdsministeriet, tfn 0295 163 204
Institutet för hälsa och välfärd gjorde utredningen på uppdrag av social- och hälsovårdsministeriet. Utredningen om socialt arbete som offentlig förvaltningsuppgift är en del i en serie utredningar där utvecklandet av socialvården kartläggs. Nedanstående utredningar har tidigare getts ut i serien (på finska):
- Färdplan 2030. Framtidsutredning inom det sociala arbetet bland vuxna (Social- och hälsovårdsministeriets rapporter och promemorior 2019:41)Länk till en annan webbplatsÖppnas i en ny flik
- Utredning om behovet att revidera lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården (817/2015). Rapport av utredare (Social- och hälsovårdsministeriets rapporter och promemorior 2019:16) (på finska) Länk till en annan webbplatsÖppnas i en ny flik