Utredarna rapporterar:
Gemensam verksamhetskultur krävs för att bildningsväsendet och social- och hälsovårdstjänsterna ska kunna utgå ifrån barnen och familjerna
Utredarna har kartlagt kontaktytorna mellan bildningstjänsterna respektive social- och hälsovårdstjänsterna. Det har resulterat i 39 förslag, som syftar till att tjänsternas fokus på barn och familjer tryggas i en verksamhetsmiljö som är stadd i förändring. År 2020 överförs barnens och familjernas social- och hälsovårdstjänster till landskapen medan bildnings- och undervisningstjänsterna blir kvar hos kommunerna. Verksamhetsmiljöns förändring förutsätter en stark och enhetlig vision på nationell nivå. Fokus ska då ligga på barnens, ungdomarnas och familjernas välbefinnande liksom på en fungerande vardag.
Landskapsreformen och social- och hälsovårdstjänsternas nya inriktning ändrar på organisationernas ansvar och uppgifter. Nya kontaktytor och nätverk uppstår. Tjänsterna byggs upp enligt barns och ungas livssituation och inte tvärtom.
Utredningsarbetet har gjorts som en del av Programmet för utveckling av barn- och familjetjänster (LAPE) där man skapar tjänster som utgår ifrån barnen och familjerna samt innehåll och strukturer för den nya verksamhetsmiljön. Slutrapporten överräcktes till familje- och omsorgsminister Annika Saarikko samt undervisningsminister Sanni Grahn-Laasonen, som tillsammans leder programmet.
Enligt utredarna behövs en djupgående omläggning av verksamhetskulturen: ett nätverksbaserat samarbete behövs för barnets och den unga personens bästa. Också personer i olika yrkeskategorier, myndigheter och olika förvaltningsnivåer ska kunna satsa på nätverksbaserat samarbete. Detta förutsätter en räcka åtgärder av olika slag. Det finns inte enbart en lösning på utmaningen med en utbyggd kontaktyta.
Utredarna sammanställde strategins delar i fyra olika helheter:
- De delar som omfattar ledningsstrukturerna och styrningen ansluter sig till uppnåendet av en gemensam, nationell vision, till landskapens samarbete och till finansierings- och statsandelssystemet.
- Helheten gällande informationen och innovationerna omfattar ett avsnitt om informationsledning och hur man främjar innovationer i samband med kontaktytor.
- Avsnitten om kunnande omfattar sätt på hur man i kommunerna och landskapen svarar mot nya kunskapsbehov och hur man stärker kunnandet om kontaktytorna.
- Avsnitten om hur man utvecklar tjänsterna omfattar tillgången på integrerade och flexibla tjänster. Vidare handlar det om krävande och särskilt stöd, barnskyddet, tjänster som omfattar psykisk hälsa och vården av sällsynta sjukdomar. Också utvecklandet av styrfunktionen finns med.
Utredarna föreslår bl.a. att en samarbetsgrupp bildas i varje landskap för programmet för utvecklingen av barn- och familjetjänster. Gruppen ska vara gemensam för landskapet och kommunerna. Landskapet borde också i samråd med kommunerna göra upp en plan för barnens och ungdomarnas välbefinnande. Man borde klarlägga hur olika yrkesgrupper omfattas av informationsgången, tystnadsplikten och samarbetsförpliktelserna. Som stöd för kommunerna och landskapen borde man ta fram ett gemensamt informationsunderlag. De färdigheter som de personer har som befinner sig på kontaktytan mellan kommunerna och landskapen borde stärkas avsevärt.
Utredarna föreslår för regeringen att man gör upp en nationell barn- och familjestrategi som grund för målbilden. Familje- och omsorgsminister Annika Saarikko ser det här som oerhört viktigt.
- Vi må ha hur utmärkta social- och hälsovårdstjänster för barn som helst, de räcker inte för att förhindra ojämlikhet mellan barn, belastning av barnskyddsarbetet eller ökningen av mentala problem bland barn. Vi skapar en bra vardag för barnen tillsammans med social- och hälsovårdstjänsterna, bildningsväsendets tjänster, organisationerna, församlingarna och enskilda aktörer. Därför behövs en barn- och familjestrategi som grundar sig på barnens rättigheter, betonar minister Saarikko.
Enligt utredarna innebär landskaps- respektive social- och hälsovårdsreformen en omfattande översyn av verksamhetslokaliteterna. Kommunerna och landskapen borde i samarbete kartlägga de förändringar som landskaps- och vårdreformen innebär vad gäller behovet av lokaliteter. En gemensam strategi, som öppnar upp kommunernas fastigheter för aktörer inom social- och hälsovården, borde arbetas fram i syfte att få till stånd flexibla modeller för klientkontakterna och kommunikationen. Kommunförbundet och ministerierna uppmanas att bekanta sig med god praxis gällande de nya rådgivnings-, daghems-, skol- och bibliotekskoncepten. Dem kan man utnyttja när man i framtiden planerar lokaliteterna för verksamhet av olika slag.
Minister Grahn-Laasonen betonar kommunernas aktiva roll i förändringen: - Det finns skäl att fästa mer uppmärksamhet vid kommunernas nya roll i social- och hälsovårds- samt landskapsreformen. Det förutsätter ett nytt sätt att tänka och det gäller oss alla, även bildningssektorn. Framtidens tjänster i bildningskommunerna bör byggas upp i aktivt samarbete med landskapen med utgångspunkt i barnen och familjerna, utan friktion mellan förvaltningsområden. Tillsammans måste vi se till att tjänsterna finns tillgängliga där det naturligt finns barn, unga och familjer, så som i skolor och daghem, säger undervisningsminister Sanni Grahn-Laasonen.
Utredningen omfattar också ett avsnitt dels om hur förslagen förankras, dels en presentation av fungerande exempel på kontaktytor.
Mer information:
- ordföranden för utredarna, Utbildningsstyrelsens generaldirektör Olli-Pekka Heinonen, tfn 0295 331 600
- Arbetslivsprofessor vid Tammerfors universitet Anna-Kaisa Ikonen, tfn 040 8004362
- Direktören för verksamhetsområdet tjänster för familjer vid Mellersta Österbottens social- och hälsovårdssamkommun, Matti Kaivosoja, tfn 044 723 2360
- Kommunförbundets vice verkställande direktör, Timo Reina, tfn 771 2700
- Kontaktytor – en gemensam möjlighet Utredning om kontaktytor vid genomförande av barn-, ungdoms- och familjetjänster i en föränderlig verksamhetsmiljöLinkki toiselle sivustolleAvautuu uudessa välilehdessä (Social- och hälsovårdsministeriets rapporter och promemorior 8/2018)