Lagen om arbetsolycksfallsförsäkring följer förändringarna i arbetslivet

Försäkringslagen gällande arbetsolyckor och yrkessjukdomar utarbetades under en tid då arbetsplats och -tid var synnerligen entydiga begrepp. Teknikens utveckling och produktionsstrukturen har sedermera minskat arbetets bundenhet till en viss tid och plats. Bestämmelserna ger dessutom utrymme för tolkning, vilket inte motsvarar kraven i den nuvarande grundlagen. Lagen uppdateras nu genom en reform som avses träda i kraft 2016.

"Man ville att lagen ska omfatta detaljerade bestämmelser särskilt i fråga om under vilka förhållanden en skada ska uppstå för att räknas som en arbetsolycka. I fortsättningen omfattas arbetstagaren av försäkringen när han eller hon befinner sig på arbetsplatsen, oberoende av om personen i fråga är vid sin egentliga arbetspunkt eller på kaffepaus. Utanför arbetsplatsen var det svårare att fastställa situationen", säger regeringsråd Mika Mänttäri.

De svåraste frågorna i triangelförhandlingarna var just att avgränsa försäkringsbetalarens, det vill säga arbetsgivarens, ansvar vid olyckor som skedde på andra platser än arbetsplatsen och inom ramen för det egentliga arbetet. Slutligen fick man till stånd en kompromiss som alla kunde godkänna. I fortsättningen gäller alltså arbetsolycksfallsförsäkringen enligt de villkor som överenskommits i lagen även personer som utför bland annat distansarbete eller mobilt arbete.

Den nya lagen förenar de tre tidigare lagarna om arbetsolyckor och yrkessjukdomar. De grundläggande strukturerna i systemet förändras inte, men tack vare reformen blir regleringarna tydligare och precisare än tidigare.

Inkomstnivån börjar räknasEn annan central aspekt i den gamla lagen som behövde klargöras var fastställandet av årsarbetsförtjänsten i samband med ersättning av inkomstbortfall. I ett fortgående anställningsförhållande syns den på lönekvittona, men i fråga om bland annat parallella eller avbrutna anställningsförhållanden är det mer komplicerat. Som ett exempel kan nämnas byggarbete, där en entreprenad av intensivt arbete kan efterföljas av en period utan arbete.

"När inkomsterna åker bergochdalbana är det svårt att fastställa en stabil inkomstnivå. Numera uppskattas den, vilket innebär att resultatet kan se mycket olika ut beroende på vem som gjort bedömningen", konstaterar Mänttäri.

I fortsättningen fastställs den i regel genom en beräkning där man som bas använder inkomsterna under de tre senaste åren. Man beaktar även tillfälliga frånvaron från arbetet, till exempel familjeledigheter.

"Målet är att resultatet ska vara detsamma för människor i samma situation. Reformen svarar också mot förpliktelserna i grundlagen, enligt vilken de individuella rättigheterna och skyldigheterna tydligt bör framgå."

I och med reformen höjs miniminivån för ersättning av inkomstbortfall med tio procent. Genom förändringen vill man enligt Mänttäri förbättra ställningen för de arbetstagare som inte har hunnit få stabila inkomster.

Medicinskt orsakssambandI den nya lagen föreskrivs ett krav på medicinskt orsakssamband. Orsakssambandet mellan en skada eller en sjukdom och det som orsakar den måste vara medicinskt sannolikt, inte endast möjligt.

"Endast möjligheten att en viss faktor har orsakat en konstaterad skada eller sjukdom utgör inte en tillräcklig grund för ersättning. Till exempel omfattas ryggbesvär hos en person som arbetar sittande i praktiken inte av arbetsolycksfalls- eller yrkessjukdomsförsäkringen eftersom det kan finnas många orsaker till sjukdomar i stöd- och rörelseorganen", säger Mänttäri.

Av samma orsak har problem med den mentala hälsan fortsättningsvis lämnats utanför definitionen av yrkessjukdom. I fråga om sådana sjukdomar skulle det vara svårt att påvisa ett medicinskt förhållande mellan orsak och verkan.

Handläggningstiderna förkortasFör arbetstagare är fördelen med den nya lagen jämfört med den gamla att den är tydlig och ersättningarna förutsebara. Tydligheten är en fördel även för försäkringsbolagen.
"Eftersom det finns över tio försäkringsanstalter behövs detaljerade bestämmelser kring förfaringssätten för att alla ska behandlas likvärdigt", säger Mänttäri.

Försäkringsbolagen är nu tvungna att trimma praxisen kring handläggningen av ersättningar eftersom tidfristerna i och med förändringen blir stramare. I framtiden ska ett beslut om ersättning utfärdas inom en månad, jämfört med tre månader i nuläget.

Mänttäri konstaterar också att övervakningen av försäkringsskyddet skärps i och med den nya lagen.

"De som verkställer lagen börjar systematiskt följa att arbetsgivarna har olycksfallsförsäkringar och att rätt lönesummor används inom ramen för dessa. Ett sådant förfarande tillämpas redan inom arbetspensions- och arbetslöshetsförsäkringar."

 

Text: Paula Mannonen