Lagen om utkomststöd ändras fr.o.m. 1.1.2006

Finansieringsunderlaget för utkomststödet förändras så att utkomststödets struktur ska definieras på nytt. Ändringsförslagen gällande lagen om utkomststöd ingår i regeringens proposition om ändring av lagen om offentlig arbetskraftsservice och vissa lagar som har samband med den (RP 164/2005), vilken föredragits av arbetsministeriet. Avsikten med lagreformen är bland annat att förenhetliga finansieringen av arbetsmarknadsstödet och utkomststödet och skapa en effektivare, mer sporrande och mer balanserad helhet bestående av utkomstförmåner och aktiveringsprogram. Ändringarna i lagen om utkomststöd är en betydande del av finansieringshelheten. Lagändringarna har trätt i kraft den 1 januari 2006.

Reformenpåverkar inte villkoren för utkomststöd. Efter att lagändringarna har trätt i kraft bedöms t.ex. klientens inkomster, förmögenhet och utgifter på samma sätt som nu. Ändringen påverkar alltså inte utkomststödets storlek för mottagare av utkomststöd. Den medför inte heller några ändringar i användningen av förebyggande utkomststöd eller förhållandet mellan den sociala kreditgivningen och utkomststödet. Man hoppas dock att reformen till en viss del gör bevillningspraxisen enhetligare.

Utkomststödets struktur omdefinieras och stödet indelas i grundläggande utkomststöd och kompletterande utkomststöd.

Det grundläggande utkomststödet lösgörs från statsandelssystemet för social- och hälsovården, och kommunen och staten deltar med lika stora andelar i finansieringen av det grundläggande utkomststödet. Staten finansierar de kostnader som det grundläggande utkomststödet föranleder genom statsbidrag som täcker hälften av de faktiska kostnaderna för utkomststödet. För det kompletterande och förebyggande utkomststödets del deltar staten i kostnaderna på samma sätt som nu genom statsandelssystemet för social- och hälsovården.

Huvuddelen av de utgifter som täcks med hjälp av utkomststödet har inkluderats i det grundläggande utkomststödet, utöver grunddelen bland annat alla utgifter för hälso- och sjukvården och utgifter för boendet. Ungefär cirka 90 procent av kommunernas utkomststödsutgifter beräknas i fortsättningen bestå av utgifterna för det grundläggande utkomststödet. Andelen varierar dock något från hushåll till hushåll.

Eftersom grunderna för beviljandet av utkomststöd inte ändras, hänvisas i detta kommuninfo till vissa delar till social- och hälsovårdsministeriets handbok för tillämpning av lagen om utkomststöd(Social- och hälsovårdsministeriets handböcker 2003:10), eftersom handbokens anvisningar kan tillämpas även efter att den nya lagen har trätt i kraft. Social- och hälsovårdsministeriet utger en ny handbok om utkomststöd år 2006.

7 § Grundläggande utkomststöd

Då grundläggande utkomststöd beviljas beaktas utgifter som täcks med en grunddel ( grunddel ) samt övriga grundutgifter så som bestäms särskilt nedan.

7 a § Grunddel

Till de utgifter som täcks med grunddelen hör utgifter för kost och kläder, smärre hälso- och sjukvårdsutgifter samt utgifter som beror på personlig hygien och hemmets hygien, användning av lokaltrafik, prenumeration på dagstidning, televisionslicens, användning av telefon, hobby- och rekreationsverksamhet samt andra motsvarande utgifter som hänför sig till en persons och familjs dagliga uppehälle.

Dessutom ingår i grunddelen sju procent av det nödvändiga beloppet av boendeutgifterna enligt 6 § i lagen om bostadsbidrag (408/1975).

7 b § Övriga grundutgifter

Utöver de utgifter som täcks med grunddelen beaktas som övriga grundutgifter i behövlig utsträckning

boendeutgifter enligt 6 § i lagen om bostadsbidrag, bortsett från den andel om sju procent som ingår i grunddelen,

kostnader för användning av hushållselektricitet,

hemförsäkringspremier, samt

hälso- och sjukvårdsutgifter som inte är ringa.

Det grundläggande utkomststödet består av:

utkomststödets grunddel,

boendeutgifter enligt 6 § i lagen om bostadsbidrag (med undantag av 7 procent som ingår i grunddelen),

utgifter för hushållsel,

hemförsäkringsavgift, samt

hälsovårdsutgifter som är större än ringa.

Dessa utgifter kallas för grundutgifter .

Utkomststödets grunddel är innehållsmässigt densamma som hittills. Riksdagen har dock den 12 december 2005 antagit en särskild proposition om ändring av lagen om utkomststöd så att självrisken på 7 procent av boendeutgifterna som ingår i utkomststödets grunddel slopas. Denna lagändring träder i kraft den 1 september 2006.

Boendeutgifter enligt 6 § i lagen om bostadsbidrag tas i beaktande på samma sätt som hittills. För tillfället hör de till de utgifter som täcks med utkomststödets tilläggsdel.

För boendeutgifternas del betyder utkomststödslagens hänvisning till 6 § i lagen om bostadsbidrag att som utgifter godkänns begreppsmässigt samma saker som beaktas vid beviljandet av bostadsbidrag. När utkomststöd beviljas, följs däremot inte övriga bestämmelser i lagstiftningen om bostadsbidrag. Kommunerna kan till exempel – precis som hittills – själva bedöma vad som är rimliga boendekostnader. Likaså beaktas räntorna på de lån som har tagits för anskaffning av bostad eller grundrenovering av den som utgifter i deras helhet i motsats till den praxis som råder när bostadsbidrag beviljas.

Se kapitel 6.4.2. och 6.4.3. i handboken för närmare information om boendeutgifter.

Hushållsel och hemförsäkring är sådana boendeutgifter som så gott som alla utkomststödsklienter får betala. Med hushållsel avses sådan elektricitet som används för annat än uppvärmning av bostad. Därmed ingår uppvärmningsel i boendeutgifter enligt 6 § i lagen om bostadsbidrag som enligt förslaget hör till utkomststödets grundutgifter.

När det är fråga om beviljandet av grundläggande utkomststöd, beaktas ringa hälsovårdsutgifter som utkomststödets grunddel, precis som hittills. Hälsovårdsutgifter som är större än ringa hör till övriga grundutgifter och de tas i beaktande på samma sätt som de hittills har beaktats som utgifter som täcks med utkomststödets tilläggsdel. Se kapitel 6.4.5. i handboken för närmare information om hälsovårdsutgifter.

Hälsovårdsutgifter beaktas i sin helhet som utgifter som täcks med grundläggande utkomststöd.

7 c § Kompletterande utkomststöd

Då kompletterande utkomststöd beviljas beaktas i behövlig utsträckning särskilda utgifter, som omfattar

utgifter för barndagvård,

andra utgifter på grund av boende än de som avses i 7 a och 7 b §, samt

utgifter som på grund av en persons eller familjs särskilda behov eller förhållanden ansetts nödvändiga för tryggande av försörjningen eller främjande av förmågan att klara sig på egen hand.

Som en persons eller familjs särskilda behov eller förhållanden kan anses till exempel långvarigt utkomststöd, en långvarig eller svår sjukdom samt särskilda behov i anslutning till barns hobbyverksamhet.

Undantagsvis kan beaktas även boendeutgifter som med stöd av 7 a § täcks med utkomststödets grunddel.

Kompletterande utkomststöd täcker de utgifter som kallas för särskilda utgifter . Till särskilda utgifter hör

utgifter för barndagvård

andra boendeutgifter än de som hör till det grundläggande utkomststödet samt

utgifter som på grund av en persons eller familjs särskilda behov eller förhållanden ansetts nödvändiga för tryggande av försörjningen eller främjande av förmågan att klara sig på egen hand.

En persons eller familjs särskilda förhållanden har i paragrafens andra moment belysts med några exempel. Listan är inte uttömmande utan det finns även andra tillämpningssituationer.

Undantagsvis är det möjligt att beakta också boendeutgifter som täcks med utkomststödets grunddel, den s.k. självrisken på 7 procent av boendeutgifterna.

För av kommunen anordnad daghemsvård och familjedagvård enligt lagen om barndagvård (36/1973) kan med stöd av 7 a § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992) tas ut en avgift som bestäms utifrån familjens storlek och inkomsterna för den som anlitar tjänsterna. Avgiften kan dock efterskänkas eller nedsättas till den del förutsättningarna för personens eller familjens försörjning eller förverkligandet av personens lagstadgade försörjningsplikt äventyras av att avgiften tas ut. Exempelvis familjer som är tvungna att förlita sig på utkomststöd befinner sig i en sådan situation.

Bestämmelsen gäller dock inte avgifter för privat dagvård. De utgifter som privat dagvård medför för familjen beaktas när behovet av utkomststöd bedöms. Som en faktor som minskar behovet av stöd beaktas då stöd enligt lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn (1128/1996). Om behovet av utkomststöd är långvarigt, bör familjens möjligheter att få kommunal dagvård utredas. Barnets bästa bör beaktas så att t.ex. ett långt vårdförhållande för barnet inte avbryts (se kapitel 6.4.6. i handboken).

Som särskilda boendeutgifter beaktas i tillräcklig utsträckning sådana boendeutgifter som inte ingår i de boendeutgifter som nämns i 6 § i lagen om bostadsbidrag (se kapitel 6.4.4. i handboken). Sådana utgifter förorsakade av boendet är till exempel hyresgaranti, hyresförskott och andra kostnader som flyttningen förorsakar.

Som en persons eller familjs särskilda behov eller förhållanden kan beaktas till exempel erhållande av utkomststöd under en längre tid, en långvarig eller svår sjukdom samt särskilda behov i anslutning till barnens fritidsintressen.

Utgifter på grund av särskilda behov eller förhållanden är till exempel nödvändiga utgifter för köp av lös egendom för hemmet, utgifter för barnartiklar som barnvagnar och sittvagnar samt skulder och avbetalningar när det gäller utgifter som berättigar till utkomststöd.

Barns fritidsintressen ingår som regel i de utgifter som skall täckas med grunddelen för barn Men det finns fritidsaktiviteter där anskaffning av redskapen eller andra kostnader inte kan omfattas av grunddelen.

Undantagsvis är det möjligt att beakta den s.k. självriskandelen av boendeutgifterna på samma sätt som det har varit möjligt att beakta den i utkomststödets tilläggsdel.

Se kapitel 6.4.7. i handboken för närmare information om utgifter på grund av särskilda behov eller förhållanden.

När utkomststöd beviljas, är det viktigt att man på basis av besluten kan definiera vilken del av det utkomststöd som betalats till klienten utgörs av grundläggande utkomststöd och vilken del av kompletterande utkomststöd. För att trygga en rättvis utbetalning av statsandel, måste kommunen i sin bokföring kunna skilja de olika stödformerna från varandra.

Den kalkyl och det beslut som ges till klienten måste därmed delas upp i två delar så att grundläggande utkomststöd och kompletterande utkomststöd tydligt skiljs från varandra. Hur detta sköts i praktiken beror mycket på det datasystem som kommunen använder för behandlingen av utkomststödsärenden. Eftersom kommunernas datasystem avviker från varandra, måste varje kommun utreda separat hur dataprogrammet bör ses över och utvecklas med anledning av reformen.

Klientens inkomster och utgifter beaktas först i samband med beviljandet av grundläggande utkomststöd (lagen om utkomststöd 6 §).

5 a § Statsandel för kostnaderna för grundläggande utkomststöd

Till kommunen betalas statsandel för finansiering av det grundläggande utkomststöd som avses i 7 §. Beloppet av statsandelen uppgår till 50 procent av kommunens kostnader för det grundläggande utkomststödet. Med en kommun jämställs det landskap som avses i lagen om ett förvaltningsförsök i Kajanaland (343/2003).

Länsstyrelsen är statsbidragsmyndighet i ärenden som gäller statsandelen.

5 b § Fastställande, betalning och justering av förskott på statsandelen

Länsstyrelsen skall senast den 10 januari utan ansökan fastställa beloppet av de förskott som skall betalas till kommunerna respektive finansår.

Storleken av förskottet bestäms på basis av de faktiska kostnaderna för det grundläggande utkomststödet det år som började två år före finansåret. Det månatliga förskottet är 50 procent av tolftedelen av de nämnda kostnaderna.

Förskotten betalas till kommunen månatligen i lika stora poster senast den 11 varje månad. Förskotten betalas i hela euro.

För justering av förskotten skall kommunen varje år senast den 31 augusti lämna länsstyrelsen uppgifter om de kostnader som det grundläggande utkomststödet gett upphov till fram till utgången av juni under finansåret samt en uppskattning av de kostnader som det grundläggande utkomststödet ger upphov till under tiden juli-december. På basis av kommunens utredning justerar länsstyrelsen förskotten för resten av året, om uppskattningen av kostnaderna för det grundläggande utkomststödet under finansåret avviker med minst tio procent från de kostnader som använts vid beräkningen av förskott enligt 2 mom. Förskotten justeras från ingången av oktober så att det årliga sammanlagda beloppet av förskotten motsvarar 50 procent av de uppskattade kostnaderna för det grundläggande utkomststödet under finansåret.

Det grundläggande utkomststödet avskiljs från statsandelssystemet för social- och hälsovården. Staten betalar kostnader som det grundläggande utkomststödet medför till kommunerna somutgiftsbaserad statsandel. Avsikten är att kommunerna inte åtminstone i betydande mån skulle behöva använda sina egna medel till den del av utkomststödets kostnader som täcks med statens medel. Därför betalas statsandelen till kommunerna månatligen på förhand i jämnstora poster.

I ärenden som berör statsandel för det grundläggande utkomststödet är det länsstyrelsen som fungerar som statsbidragsmyndighet medan den allmänna styrningen och kontrollen ankommer på social- och hälsovårdsministeriet. Länsstyrelsen skall senast den 10 januari utan ansökan fastställa beloppet av de förskott som skall betalas till kommunerna respektive finansår. Erhållande av statsandel förutsätter inte kommunens ansökan.

Storleken av förskotten bestäms på basis av de faktiska kostnaderna för det grundläggande utkomststödet det år som började två år före finansåret. Förskottet är 50 procent av tolftedelen av de kostnader som utgör grund för statsandelen. Länsstyrelsen betalar förskotten till kommunen månatligen i lika stora poster senast den 11 varje månad. Förskotten betalas i hela euro.

Eftersom grundläggande utkomststöd beviljas först år 2006, bestäms beloppet av förskottet kalkylmässigt år 2006 och 2007 på basis av de faktiska kostnaderna för det grundläggande utkomststödet det år som började två år före finansåret. År 2006 utgörs grunden för förskotten till 90 procent av kommunens faktiska utkomststödsutgifter för år 2004 och till 90 procent av faktiska utkomststödsutgifter för år 2007.

Beloppet av det beviljade utkomststödet varierar något i kommunerna från år till år. När beräkningsgrunden för statsandelen baserar sig på information som är två år gammal, är det möjligt att de fastställda förskotten blir för stora eller för små för vissa kommunernas del i förhållande till utkomststödsutgifterna för finansåret.

Detta är också orsaken till att kommunerna varje år senast den 31 augusti skall lämna länsstyrelsen uppgifter om de kostnader som det grundläggande utkomststödet gett upphov till fram till utgången av juni under finansåret samt en uppskattning av kostnaderna för det grundläggande utkomststödet under tiden juli-december. Förskotten skall justeras, om beloppet av de utgifter för det grundläggande utkomststödet som kommunen uppgett avviker med minst 10 procent från det belopp på basis av vilket förskottets storlek fastställdes. Förskottet skall betalas till justerat belopp från oktober så att det sammanlagda beloppet av förskotten motsvarar hälften av de uppskattade kostnaderna för grundläggande utkomststöd under finansåret.

Social- och hälsovårdsministeriet skall uppgöra särskilda blanketter för anmälningar och utredningar som kommunerna bör fylla i.

För fastställande av den slutliga statsandelen för kostnaderna för det grundläggande utkomststödet skall kommunen senast den 30 april under det år som följer efter finansåret tillställa länsstyrelsen en utredning om de faktiska kostnaderna för det grundläggande utkomststödet (statsandelsutredning) . Kostnaderna uppges till det belopp de uppgår till minskade med de poster som hänför sig till det grundläggande utkomststödet och som flutit in vid återkrav av utkomststödet under finansåret.

Länsstyrelsen skall på basis av kommunens statsandelsutredning fatta beslut om den slutliga statsandelen för kostnaderna för det grundläggande utkomststödet senast inom tre månader efter det att utredningen lämnades.

I statsandelsutredningen skall till kostnaderna för det grundläggande utkomststödet inte hänföras sådant utkomststöd som staten med stöd av lagen om främjande av invandrares integration samt mottagande av asylsökande (493/1999) skall ersätta fullt ut.

5 d § Betalning av slutpost och återkrav av statsandelen

Slutposten av statsandelen till kommunen skall betalas senast inom en månad efter det att den slutliga statsandelen har fastställts. Om betalningen av slutposten fördröjs, skall en årlig dröjsmålsränta betalas enligt den räntesats som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen (633/1982).

Kommunens överskjutande statsandel återkrävs till staten genom att det överskjutande beloppet dras av från förskott som senare betalas ut till kommunen.

Utan hinder av 2 mom. kan länsstyrelsen ålägga kommunen att återbetala den överskjutande statsandelen, om beloppet är betydande. Om det belopp som skall återbetalas inte betalas senast på den förfallodag som länsstyrelsen bestämt, skall en årlig dröjsmålsränta betalas enligt den räntesats som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen.

Om den slutliga statsandelen avviker mindre än 10 euro från beloppet av den statsandel som betalts som förskott, utbetalas eller återkrävs inte skillnaden.

För det slutliga fastställandet av statsandelen lämnar kommunerna årligen senast vid utgången av april månad till länsstyrelsen en statsandelsutredning om föregående års kostnader för grundläggande utkomststöd.

Kostnaderna för det grundläggande utkomststödet uppges till det belopp de uppgår till minskade med de poster som hänför sig till det grundläggande utkomststödet och som flutit in vid återkrav av utkomststödet. De poster som flutit in vid återkrav i enlighet med 4 kap. i lagen om utkomststöd ska inriktas på det grundläggande utkomststödet och kompletterande utkomststödet i samma proportion som de har betalats till klienten.

De återkrävda posterna borde i princip allokeras så att den summa som har återkrävts av klientens inkomster eller tillgångar indelas i det grundläggande utkomststödet och kompletterande utkomststödet i samma proportion som de har betalats till klienten. Detta förfaringssätt kan dock vara invecklat eller kräva mycket arbete till exempel på grund av det stora antalet mottagare av utkomststöd i kommunen eller det datasystem som är i bruk i kommunen. Ibland kan återkrav ske först efter en lång tid, vilket kan också förorsaka problem.

På grund av detta är det också möjligt att använda ett beräkningssätt där kommunen i samband med att den lämnar en statsandelsutredning fördelar summan av de belopp som återkrävts under finansåret i proportion mellan helhetsbeloppen för grundläggande utkomststöd och kompletterande utkomststöd. I början måste alla kommuner dock anlita detta förfaringssätt, eftersom utgifterna för utkomststödet fördelas i grundläggande utkomststöd och kompletterande utkomststöd för första gången år 2005.

Det utkomststöd som betalas till flyktingar eller vissa andra invandrare och asylsökande ersätts till kommunerna i sin helhet från statens medel under en tidsperiod på tre år (se statsrådets beslut om ersättning för kostnader för flyktingar och vissa andra invandrare samt för arrangemang vid mottagande av asylsökande, 512/999, 4 och 9 §.) Därför hänförs inte sådant utkomststöd som staten med stöd av lagen om främjande av invandrares integration samt mottagande av asylsökande (493/1999) ska ersätta fullt ut till kostnaderna för det grundläggande utkomststödet.

Länsstyrelsen fattar beslut om fastställandet av den slutliga statsandelen och betalningen av det eventuella slutbeloppet senast tre månader efter att kommunens statsandelsutredning har anlänt till länsstyrelsen. Slutbeloppet av statsandelen till kommunen betalas senast en månad efter att den slutliga statsandelen har fastställts.

Om kommunen har erhållit för mycket i statsandel, återkrävs den överskjutande delen i huvudsak så att den minskas från det förskott som senare betalas till kommunen. Om beloppet dock är av betydande storlek, kan länsstyrelsen fatta beslut genom vilket den förpliktar kommunen att återbetala det överskjutande beloppet.

Enligt det nya 24 § 2 mom. i lagen on utkomststöd får ändring i ett beslut som gäller statsandelen sökas genom rättelseyrkande hos länsstyrelsen. I ett beslut som länsstyrelsen har meddelat med anledning av rättelseyrkande får ändring sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen. Felaktigheter i statsandelsbeslut är dock antagligen vanligen av sådan karaktär att det inte behövs något egentligt sökande av ändring. I stället kan bestämmelserna om rättelse av fel i förvaltningslagen tillämpas.

Social- och hälsovårdsministeriet ordnar tillsammans med länsstyrelserna utbildning om utkomststödsreformen. Utbildningen ordnas i början av år 2006.

Närmare upplysningar:

Regeringssekreterare Anne Kumpula, tel. (09) 1607 4132 och
Konsultativa tjänstemannen Aune Turpeinen, tel. (09) 1607 4489.

SÄNDLISTA  Socialnämnder eller motsvarande organ
 Forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården
 Länsstyrelser och deras regionala serviceenheter
 Riksdagens social- och hälsovårdsutskott
 Riksdagens justitieombudsman
 Socialattachéer (Stockholm och S:t Petersburg)
 Arbetsministeriet / politikavdelningen och verkställande avdelningen
 Högsta förvaltningsdomstolen
 Förvaltningsdomstolar
 Finlands Kommunförbund
 Centralförbundet för Socialskydd och Hälsa
 Fackorganisationen för högutbildade inom socialbranschen Talentia