Alla har ett ansvar att upprätthålla arbetsförmågan

Man kan inte "utlokalisera" arbetsförmågan till företagshälsovården, utan det är en gemensam uppgift för arbetstagarna, arbetsgivarna, arbetarskyddet, företagshälsovården och den offentliga hälso- och sjukvården, säger medicinalrådet Kristiina Mukala. Hon konstaterar också att vi inte får kräva en arbetsförmåga på etthundra procent av alla som är i arbetslivet. Vi bör vara mer toleranta och flexibla i arbetslivet för att all befintlig arbetsförmåga ska kunna utnyttjas.

Två arbetsgrupper vid social- och hälsovårdsministeriet försöker som bäst finna metoder genom vilka man kunde förlänga tiden i arbetslivet genom att bättre sörja för människans arbetsförmåga och förbättra välbefinnandet i arbetet. Grupperna bildades i februari 2010 på förslag av Arbetslivsgruppen för att fortsätta dess arbete.

Kristiina Mukala deltar i båda arbetsgrupperna som sakkunnig inom företagshälsovården. Hon hoppas att man i arbetsgrupperna ska se upprätthållandet av arbetsförmågan som en helhet och inte nöja sig med att bara kosmetiskt slipa till någon kantighet.

"Företagshälsovården kan inte ensam ta ansvar för upprätthållandet av arbetsförmågan. Det finns många aktörer och varje aktör har en lika viktig roll", betonar hon.

"Primärt är var och en själv ansvarig för att upprätthålla sin arbetsförmåga. Var och en måste själv sörja för hälsosam kost, motion, tillräcklig vila och sömn. Men måtta i allt. Människan måste också ha ett annat liv än att bara arbeta och upprätthålla arbetsförmågan", säger Mukala.

"Man måste få kraft av arbetet för fritiden och av fritiden kraft för arbetet. Arbetet får inte ta alla krafter i anspråk, det måste finnas tid för återhämtning. Behovet av återhämtning är beroende av arbetsbelastningen, den egna konditionen och åldern. Med tilltagande ålder behövs återhämtning med kortare intervall."

Enligt Mukala finns det gott om information om hur man upprätthåller arbetsförmågan. Det är en annan sak, om man kan tillämpa den på det egna livet.

Det är arbetsgivarens ansvar att skapa sådana arbetsförhållanden som inte innebär fara för arbetstagarnas hälsa. Arbetarskyddet övervakar denna sida av upprätthållandet av arbetsförmågan. Det mest idealiska vore om arbetsgivaren kunde betrakta arbetstagarnas situation i ett bredare perspektiv och anpassa sig efter arbetstagarnas livssituation.

"Människors arbetsförmåga varierar i olika skeden av livet. När till exempel barnen är små kräver livet hemma sin del, och man kan kanske inte satsa så mycket på arbetet som i något annat skede i livet. Om arbetsgivaren visar sig smidig när arbetstagaren har en tuff livssituation kan man anta att arbetstagaren å sin sida är motiverad att arbeta mer när det är brådska i arbetet", säger Kristiina Mukala.

"Kompetens är en viktig del av arbetsförmågan. Både arbetsgivaren och arbetstagaren har ansvar för att arbetstagaren sätter sig in i sina uppgifter så väl att inkompetens inte ger upphov till stress. Upprätthållande av kompetensen förbättrar arbetsklimatet och arbetstagarnas motivation."

Företagshälsovårdens uppgift är att se hur arbetstagarens hälsomässiga förutsättningar och arbetskraven möts. Arbetsgivaren ska alltid ordna förebyggande företagshälsovård även om det endast finns en arbetstagare. Förebyggande företagshälsovård omfattar till exempel hälsokontroller i ett sådant arbete där hälsan kan vara hotad. Arbetsgivaren kan även låta företagshälsovård även omfatta sjukvård.

Arbetsgivaren kan ordna företagshälsovården själv, tillsammans med andra arbetsgivare eller köpa tjänsten av en privat läkarcentral eller kommunens hälsovårdscentral.

"Trenden är att arbetsgivare allt oftare köper företagshälsovård i stället för att ordna den själv. Det är viktigt att företagshälsovården har en långsiktig helhetssyn på förhållandena på arbetsplatsen och arbetstagarna. Om företagshälsovården konkurrensutsätts med korta intervall och den ofta byts utvecklas inte denna syn."

Mukala är bekymrad över företagshälsovården i småföretag. I småföretag sköter chefen personalfrågorna vid sidan av allt annat. Han eller hon har kanske inte kompetens att konkurrensutsätta och köpa företagshälsovård, och vet inte nödvändigtvis vad man borde få.

Enligt Kristiina Mukala skulle tiden i arbetslivet kunna förlängas genom att ta i anspråk hela arbetskraftsreserven. Enligt uppskattningar som gjorts kunde man öka arbetskraften med upp till en femtedel genom att ta i anspråk arbetsförmågan hos de arbetslösa och dem som får invalidpension.

"För att kunna utnyttja den befintliga arbetsförmågan borde vi vara mer toleranta och smidigare än i nuläget. Vi får inte kräva en arbetsförmåga på etthundra procent av varje person i arbetslivet. Att delta i arbetslivet om än med en mindre insats och därigenom tillhöra någon gemenskap förbättrar i regel livskvaliteten."

Tiden i arbetslivet kan också förlängas genom att människor inte sliter ut sig på jobbet. Tiden i arbetslivet förlängs om sjukskrivningar och perioder av arbetsoförmåga förkortas.

"Om det är roligt att komma till jobbet, arbetsuppgifterna är motiverande och arbetsmängden sådan att man orkar med den, vill människor knappast söka sig bort från arbetslivet i förtid. De fortsätter arbeta så länge det känns bra", tror Mukala.

"Om arbetet ständigt består av att man kämpar på yttersta gränsen av ens krafter och kunnande och människan inte trivs på jobbet, börjar han eller hon söka metoder för att komma bort från jobbet av vilken som helst orsak. Då gör det detsamma var man sätter pensionsåldern."

Merja Moilanen