Utnyttjandet av och regleringen om kärnenergi reformeras
I år produceras redan över 40 procent av den finska elen med kärnenergi. I framtiden kan kärnenergi produceras också i mindre enheter än för närvarande och utnyttjas för nya ändamål, såsom för uppvärmning av industri och samhällen. Nya utsikter för verksamheten inom sektorn förutsätter ett nytt slags grepp också inom förvaltningen.
Jag inledde mitt arbete som chef för gruppen för kärnenergi och bränslen vid arbets- och näringsministeriet i början av juni för cirka tre månader sedan. Jag har ägnat en stor del av denna tid åt diskussioner med interna och externa intressentgrupper. Utifrån de första iakttagelserna öppnar jag mina tankar i denna kolumn.
Framtiden byggs på en stabil grund
Kärnenergi har en viktig roll i elproduktionen i Finland, och när det gäller kärnavfallshanteringen är vi föregångare. I Finland har det skapats stark kompetens inom sektorn såväl i företag, forskningsinstitut som inom förvaltningen. Utgångspunkterna för utvecklingen är stabila och står på god grund.
Arbets- och näringsministeriet ansvarar för den högsta ledningen och övervakningen av regleringen av kärnenergi. Ministeriet är dessutom tillståndshandläggare i fråga om kärnenergiprojekt. Tillståndsläget gör det möjligt att använda de nuvarande kärnkraftverksenheterna långt in i framtiden.
För närvarande pågår behandlingen av ansökan om drifttillstånd för slutförvaringsanläggningen för använt kärnbränsle, Onkalo, som också är globalt intressant.
Också i fråga om eventuella nya projekt är vägen öppen. Enligt en anteckning i regeringsprogrammet godkänner regeringen alla nya ansökningar om principbeslut som uppfyller kriterierna och där sökandens bakgrund är godtagbar med hänsyn till den nationella säkerheten.
Finland är globalt känt som en framgångsrik utnyttjare av kärnenergi. Den finländska kärnkompetensen kan kommersialiseras globalt, så det finns skäl att också i fortsättningen främja vår internationella synlighet på detta område. I Finland finns också högklassig forskning som finansieras nationellt och med EU-medel. Det finns skäl att fortsätta med högklassig forskning både för att säkerställa säkerheten och för att ta vara på tillväxtmöjligheterna inom sektorn.
Energimarknaden erbjuder möjligheter och utmaningar för kärnenergin
Lägesbilden av energimarknaden är intressant med tanke på kärnenergin. Många trender, såsom elektrifieringen av energiförbrukningen, väteekonomin och ökningen av lösningar som inte baserar sig på förbränning, skapar behov av kärnenergi. Samtidigt skärpte en mycket kostnadseffektiv och snabbt växande produktion av förnybar energi, i en del av världen också billigare fossila bränslen, konkurrensläget mellan olika tekniker. Elpriset varierar mer än tidigare, och också produktionen av kärnenergi måste anpassa sig till detta.
Kärnenergins framgång i denna konkurrens baserar sig inte längre på de minsta rörliga produktionskostnaderna bland olika energiformer eller nödvändigtvis ens på mindre totalkostnader. Dess största styrka är förmågan att producera energi på ett stabilt sätt oberoende av vädret. Produktionskostnaderna för kärnenergi är också relativt stabila i förhållande till exempelvis användningen av fossila bränslen. De senaste årens kriser har konkretiserat dessa fördelar.
Försörjningstrygghet och förutsägbara kostnader har alltid varit viktiga för både näringslivet och medborgarna och kommer säkert att fortsätta att vara det. Med hjälp av kärnenergi kan man minska pristopparna och förkorta varaktigheten av mycket höga elpriser. Kärnenergin har också en avgörande roll i frågan om hur självförsörjande Finland är under perioder med toppförbrukning av el.
I framtiden kan kärnenergi utnyttjas i mindre enheter och för nya ändamål. Uppvärmningen av industrin och samhällena är en mycket viktig form av energiförbrukning. Vätgaslösningarna framskrider också. De ovannämnda är exempel på tillämpningar för framtida användning av kärnenergi.
Hög acceptans har lyft upp regleringen av kärnenergi på den politiska agendan
Den samhälleliga acceptansen för användning av kärnenergi har genom tiderna varit en viktig del av verksamheten inom sektorn. I Finland visar kärnenergins popularitet för närvarande de högsta siffrorna genom tiderna. Detta skapar också positiva utsikter för en övergripande utveckling av regleringen och beaktar nya lösningar, såsom små modulära reaktorer.
I årtionden har kärnenergins uttalade roll varit tämligen liten både i de inhemska regeringsprogrammen och i EU-politiken. Den offentliga debatten har förts kring enskilda projekt, men största delen av utvecklingen av regleringen har gjorts i form av ganska tekniska övningar. Detta är inte längre fallet utan regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpo ger klara riktlinjer för att utveckla regleringen av kärnkraften.
Enligt regeringsprogrammet kommer kärnenergilagen och de bestämmelser genom vilka lagen verkställs att ses över senast 2026. Denna totalreform är förenad med ett stort antal detaljer, t.ex. tillståndsprocesser och bestämmelser om placering av anläggningarna. Bestämmelserna förpliktar verksamhetsutövarna och hänför sig särskilt till arbets- och näringsministeriets och Strålsäkerhetscentralens myndighetsuppgifter. I enlighet med regeringsprogrammet ska kärnenergilagstiftningen utvecklas med beaktande av de nya lösningarna, men dock så att kärnsäkerheten, internationella förpliktelser och andra väsentliga frågor även i fortsättningen beaktas fullt ut.
Regeringsprogrammet drar också upp riktlinjer för främjandet av kärnenergi i påverkansarbetet inom EU. Enligt programmet kan påverkan inom EU aktivt främjas för att säkerställa en teknikneutral behandling av kärnenergi. Enbart Finland kan inte i någon betydande utsträckning påverka EU-regleringen, men som en del av den ständigt växande gruppen av så kallade like-minded-medlemsstater inom kärnenergi är detta mycket möjligt. I allt fler länder i Europa är den allmänna opinionen och det politiska klimatet mer välvilligt inställda till kärnenergi. Detta kan under de närmaste åren synas i en bättre behandling av kärnenergi i EU:s målsättning och reglering. Det är viktigt att påverka EU för att verksamhetsmiljön på kärnenergiområdet ska kunna utvecklas på ett förutsägbart sätt.
Nya platser för påverkan öppnas ständigt inom EU men en större helhet är utarbetandet av EU:s klimat- och energimål för 2040 och genomförandet av dem. Den nuvarande kommissionen har redan inlett detta arbete, men ett större ansvar ligger hos den nya kommission som inleder sitt arbete efter eurovalet nästa vår. Nyckelfrågan är om ett perspektiv som betonar teknikneutralitet är framgångsrikt. Under de närmaste veckorna kommer Europeiska kommissionen sannolikt också att lägga fram ett förslag till uppdatering av förordningen om kärnämneskontroll (Euratom safeguards).
Enligt regeringsprogrammet ska det säkerställas att det vid arbets- och näringsministeriet och Strålsäkerhetscentralen finns tillräckligt med resurser för den reglering som gäller kärnenergin och för utvecklingen inom SMR-tekniken. I praktiken torde riktlinjerna tas in i statsbudgeten från och med 2024. Ur åtminstone arbets- och näringsministeriets synvinkel är riktlinjerna välkomna eftersom ett mycket begränsat antal tjänstemän ansvarar för ministeriets lagstiftning om kärnenergi. När resurserna ökar måste man dock säkerställa att de används på ett sätt som förbättrar förvaltningens beslutsförmåga och utvecklar effektiviteten och kvaliteten.
Vi gör vårt bästa – marknaden avgör
Utsikterna för kärnenergi har förändrats i och med utvecklingen av energimarknaden. Detta utmanar hela förvaltningen inom kärnenergisektorn att reformera regleringen och utveckla sina processer så att utvecklingen av sektorn kan fortsätta utifrån nya utgångspunkter.
Vid ministeriet försöker vi göra vårt bästa för att förvaltningen ska möjliggöra utveckling, till och med sätta fart på den. Bra diskussioner, även debatter, behövs verkligen under de närmaste månaderna för att utvecklingen ska kunna ledas in på nya spår. Idén är dock också i fortsättningen att näringslivet ska ta initiativ till nya kärnenergiprojekt.
Industriråd Juho Korteniemi är chef för gruppen för kärnenergi och bränslen vid arbets- och näringsministeriets energiavdelning