Regeringen föreslår valfrihet inom social- och hälsovården
Regeringen föreslår att kunden ska få större valfrihet i vården i samband med landskaps- och vårdreformen. Den 8 mars lämnade regeringen en proposition med förslag till lagstiftning om kundens valfrihet till riksdagen.
Med valfrihet avses kundens rätt att själv välja varifrån han eller hon får social- och hälsovårdstjänster. Kunden ska på ett mer individuellt sätt än i nuläget kunna välja tjänsteproducenter efter sin egen situation. Syftet med detta är dels att ge kunderna fler möjligheter att påverka, dels att förbättra tillgången till tjänster samt deras kvalitet och kostnadsnyttoeffekt.
Offentligt finansierade social- och hälsovårdstjänster kan i fortsättningen tillhandahållas av aktörer inom den offentliga, den privata och den tredje sektorn. Målet är att kunden snabbare ska få vård och tjänster. Även i fortsättningen ska en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården eller socialvården alltid först bedöma vilka tjänster kunden behöver.
Kunden får mångsidigare valmöjligheter
Valfriheten innebär i praktiken att man väljer en social- och hälsocentral där man registrerar sig som kund. Dessutom väljer man en tandklinik (mun- och tandvårdsenhet). Vid social- och hälsocentralen får man hälso- och sjukvårdstjänster samt rådgivning och handledning i fråga om socialservice. Social- och hälsocentralen erbjuder också specialistläkartjänster inom minst två olika medicinska specialiteter. Landskapet beslutar vilka medicinska specialiteter som erbjuds där.
Landskapets affärsverk driver egna social- och hälsocentraler och tandkliniker, men utöver dem tillhandahåller affärsverket dessutom övriga hälso- och sjukvårdstjänster samt all socialservice. Exempel på de tjänster som affärsverken har hand om är familjecentrens tjänster, skolhälsovården, hemvården och den specialiserade sjukvården vid sjukhus.
Enligt den föreslagna lagen ska landskapets affärsverk bevilja kundsedlar för vissa tjänster. Kunden använder kundsedeln för att skaffa en enskild tjänst från en annan tjänsteproducent. Affärsverket ska erbjuda kundsedlar för t.ex. hemvård, boendeservice och medicinsk rehabilitering. Kundsedlar ska också beviljas om vårdgarantins tidsfrister överskrids. Landskapet kan om det så vill använda sig av kundsedlar även i större omfattning, så länge som det inte gör att tjänsterna fungerar sämre.
Personer som har ett omfattande och långvarigt hjälpbehov kan få en personlig budget. Med hjälp av den personliga budgeten kan kunden välja tjänster enligt sin individuella situation, t.ex. personlig assistans.
Den nya valfrihetsmodellen är kundcentrerad. Det betyder att det är kunden, och inte organisationen, som står i centrum för tjänsterna. Landskapens uppgift är att bygga upp samordnade tjänstehelheter för olika befolkningsgrupper, t.ex. för personer som behöver mentalvårds- eller missbrukartjänster. Det kan finnas många tjänsteproducenter. De förbinder sig att iaktta tjänstehelheter och vårdkedjor.
Kunderna får bättre information om tjänsternas kvalitet
Lagen förpliktar landskapen och tjänsteproducenterna att ge kunderna rådgivning och handledning. Kunderna ska bättre än hittills få information om kvaliteten på social- och hälsovårdstjänsterna och om väntetiderna. Dessutom ska social- och hälsocentralernas och mun- och tandvårdens tjänsteproducenter och producenterna av kundsedelstjänster årligen offentliggöra uppgifter om bland annat sina inkomster, betalda skatter och beskattningsort, vinster och förluster, ledningens löner och arvoden samt hur de uppfyllt samhällsansvaret.
I ersättningarna till producenterna beaktas olika typer av kunder
Landskapen får finansiering från staten. Landskapen svarar för att deras invånare får de tjänster som de behöver. Landskapen betalar tjänsteproducenterna ersättning för de kunder de vårdar.
I ersättningarna till tjänsteproducenterna beaktas faktorer som påverkar kundernas servicebehov, såsom ålder och sjukfrekvens. Landskapet ska alltså betala tjänsteproducenterna en större ersättning för äldre och sjukare kunder. Landskapet kan också betala producenten tilläggsersättningar för tjänster i glesbygden och incitamentsbaserade ersättningar baserade på t.ex. hur väl vården och tjänsterna utfaller.
Social- och hälsocentralerna och landskapens affärsverk kan komplettera sin egen tjänsteproduktion genom att köpa tjänster av företag av olika storlekar och av organisationer inom tredje sektorn. Små företag har också goda förutsättningar att producera tjänster som tillhandahålls mot kundsedel eller enligt en personlig budget.
Värdet av de tjänster som ordnas via valfriheten bedöms utgöra cirka 29 procent av värdet av alla de social- och hälsovårdstjänster som ordnas av landskapet. Detta betyder cirka 5,3 miljarder euro av hela finansieringen på 18,6 miljarder för de offentliga social- och hälsovårdstjänsterna enligt 2016 års nivå.
Valfriheten utökas stegvis
I juni 2018 beslutar riksdagen om den ska anta valfrihetslagen. Avsikten är att landskapen ska ordna de offentliga social- och hälsovårdstjänsterna från ingången av 2020. Från och med hösten 2019 kan kunden välja ett landskaps affärsverk, dvs. i praktiken det landskap som kunden får social- och hälsovårdstjänster från. Senast den 1 juli 2020 ska landskapen ta i bruk kundsedlarna och de personliga budgetarna. Social- och hälsocentralerna inleder sin verksamhet senast den 1 januari 2021 och tandklinikerna den 1 januari 2022.
Eftersom beredningen har fortskridit i olika takt i de olika landskapen, kommer valfriheten att bli större i vissa landskap redan 2018–2021 i och med pilotförsök som gäller social- och hälsocentralerna och mun- och tandvården. Pilotförsök med kundsedlar och personliga budgetar genomförs 2018–2019.
I propositionen ingår en omfattande konsekvensbedömning
Konsekvensbedömningen har preciserats utifrån utlåtanden och på det sätt som rådet för bedömning av lagstiftningen föreslagit. Enligt konsekvensbedömningen kan man med hjälp av valfrihetsmodellen förbättra tillgången till tjänster på basnivå och människors möjligheter att få tjänster på lika villkor. Enligt bedömningen har lagförslaget både konsekvenser som ökar utgiftsutvecklingen och konsekvenser som dämpar den. Hur reformen genomförs i de olika landskapen är avgörande för hurdana konsekvenser valfriheten kommer att ha.
Bilagor och länkar
Ytterligare information
Kirsi Varhila, överdirektör, social- och hälsovårdsministeriet, tfn 0295 163 338
Hanna-Maija Kause, minister Saarikkos specialmedarbetare, tfn 0295 163 109