Betalning

Betalningssystemen spelar en central roll i en fungerande ekonomi. Användningen av traditionella kontanter har minskat hela tiden eftersom e-handeln ökat och kortbetalningar blivit vanligare. Betaltjänsterna och tillhörande system och verktyg håller också på att förändras.

De centrala betaltjänsterna består av gireringar, direktdebiteringar och kortbetalningar. De har övergått från nationella system till så kallade SEPA-lösningar (Single Euro Payment Area), varvid samma standardiserade betalningssätt kan användas inom hela unionen. Detta har bland annat lett till slopande av nationella betalningssystem i Finland och att betalningar mellan bankerna nu med några få undantag förmedlas genom internationella betalningssystem.

EU reglerar betaltjänster i syfte att stöda den gemensamma marknaden och att förenhetliga betalandet.

Direktiv om betaltjänster

Det andra betaltjänstdirektivet (PSD2) reglerar utbudet av betaltjänster och leverantörer av sådana tjänster, inkl. transparens i fråga om villkoren för betaltjänster och lämnande av information samt rättigheterna och skyldigheterna för betaltjänstleverantörer och användare av betaltjänster. Tillhandahållande av betaltjänster kräver i regel koncession, även om vissa tjänster kan tillhandahållas efter registrering hos Finansinspektionen.

EU godkände det andra betaltjänstdirektivet i november 2015. Justitieministeriet och finansministeriet har delat genomförandet av direktivet. Finansministeriet ansvarar för den institutionella regleringen av leverantörer av betalningstjänster, dvs. i praktiken för lagstiftningen som gäller koncessioner och registrering av betaltjänstleverantörer. Finland har genomfört det andra betaltjänstdirektivet genom betaltjänstlagen och lagen om betalningsinstitut.

Europeiska kommissionen har utfärdat ett förslag till revidering av andra betaltjänstdirektivet. Det andra betaltjänstdirektivet föreslås bli delat till det tredje betaltjänstdirektivet och betaltjänstförordningen. Målet med förslagen är bland annat att bekämpa betalningsbedrägerier, förbättra konsumenternas rättigheter, främja jämlika verksamhetsförutsättningar mellan banker och andra inrättningar än banker, förbättra öppen bankverksamhet och att förbättra tillgången till kontanter. Förslaget behandlas som bäst av lagstiftningsorganen.

BetaltjänstlagenLänk till en annan webbplatsÖppnas i en ny flik (Finlex)

Lagen om betalningsinstitutLänk till en annan webbplatsÖppnas i en ny flik (Finlex)

Förslag till tredje betaltjänstdirektivetLänk till en annan webbplatsÖppnas i en ny flik (EUR-lex)

Förslag till betaltjänstförordningLänk till en annan webbplatsÖppnas i en ny flik (EUR-lex)

Förordning om förmedlingsavgifter för kortbetalningar

EU försöker begränsa förmedlingsavgifterna för kortbetalningar mellan kortinnehavaren och handels banken. Unionen godkände förordningen om förmedlingsavgifter för kortbetalningar (MIFR) i april 2015. De nya begränsningarna trädde i kraft i december 2015.

Därtill strävar EU genom förordningen till att avlägsna annan praxis som begränsar konkurrensen. Förordningen öppnar de nationella marknaderna för betalkort, vilket kan bidra till en koncentration av marknaden till större internationella servicehelheter. Finland har utfärdat nationella bestämmelser som kompletterar förordningen i betaltjänstlagen och lagen om betalningsinstitut.

Direktivet om förmedlingsavgifter för kortbetalningarLänk till en annan webbplatsÖppnas i en ny flik (EUR-lex)

BetaltjänstlagenLänk till en annan webbplatsÖppnas i en ny flik (Finlex)

Lagen om betalningsinstitutLänk till en annan webbplatsÖppnas i en ny flik (Finlex)

Direktiv om betalkonto med grundläggande funktioner

Direktivet om betalkonto med grundläggande funktioner (PAD) harmoniserar betaltjänstterminologin, främjar betaltjänstprisernas jämförbarhet, underlättar byte av betaltjänstleverantörer och förbättrar konsumenternas möjligheter att öppna konton med grundläggande funktioner. Detta leder till att finländska konsumenter bland annat får bättre tillgång till betalkontotjänster i andra medlemsstater.

EU antog direktivet i juli 2014. Direktivet har genomförts i Finland särskilt i lagen om kreditinstitut.

Direktivet om betalkonto med grundläggande funktionerLänk till en annan webbplatsÖppnas i en ny flik (EUR-lex)

Lagen om kreditinstitutLänk till en annan webbplatsÖppnas i en ny flik (Finlex)

Direktiv om betalkonto med grundläggande funktioner

EU antog direktivet i juli 2014. Direktivet har genomförts i Finland särskilt i lagen om kreditinstitut.

Direktivet om betalkonto med grundläggande funktionerLänk till en annan webbplatsÖppnas i en ny flik (EUR-lex)

Lagen om kreditinstitutLänk till en annan webbplatsÖppnas i en ny flik (Finlex)

Förordning om omedelbara betalningar

Omedelbara betalningar är en gireringsform där medlen överförs från betalarens konto till mottagarens konto på några sekunder. Betalningar kan göras när som helst: dag eller natt, och vilken dag som helst under året.

Europaparlamentet och EU:s råd godkände förordningen om omedelbara betalningar i mars 2024. Syftet med förordningen är att främja införandet av omedelbara betalningar i Europeiska unionen. Förordningen gäller sändande och mottagande av direktbetalningar i euro, prissättningen av dem, tjänster som kontrollerar att betalningsmottagarens namn och betalkontonummer stämmer samt om ett enhetligt sätt att granska EU:s sanktionsförteckningar.

Förordningen utgör lagstiftning som gäller som sådan, men den förutsätter kompletterande reglering i medlemsstaterna. Medlemsstaterna måste utfärda och publicera nationella lagstiftningsändringar senast den 9 april 2025. De ändringar som förordningen förutsätter i Finland gäller betaltjänstlagen, lagen om betalningsinstitut och lagen om Finansinspektionen.

Förordningen om omedelbara betalningarLänk till en annan webbplatsÖppnas i en ny flik (EUR-lex)

Valutapaketet

Europeiska kommissionen publicerade i juni 2023 sitt valutapaket som innehåller förslag om den digitala euro och om kontant euro. Förslagen behandlas som bäst av lagstiftningsorganen.

Digitala euron

Syftet med lagstiftningen om den digitala euron är att säkerställa allmänhetens tillgång till centralbanksmedel även i det digitala tidevarvet. Den digitala euron är inte någon ny valuta utan en digital manifestation av euron som emitteras av europeiska centralbanken (ECB) och nationella centralbanker inom euroområdet, inklusive Finlands Bank.

Syftet med den föreslagna förordningen om införande av en digital euro är att säkerställa den digitala eurons roll som lagligt betalningsmedel och att garantera omfattande godtagbarhet. I den föreslagna förordningen föreskrivs det om distributionsmodellen för den digitala euron och olika parters roller och skyldigheter. Förordningen innehåller även bestämmelser om användarnas integritetsskydd och till vissa delar om den digitala eurons tekniska egenskaper.

Bakgrundsinformation om den digitala euron

Förslagen om den digitala euronLänk till en annan webbplatsÖppnas i en ny flik (EUR-lex)

Eurokontanter

Kommissionen vill genom sitt förslag trygga eurokontanternas roll som lagligt betalningsmedel: kontanter ska accepteras i stor omfattning och de ska finnas tillgängliga i tillräcklig mån. Utgångsläget ska vara att en betalningsmottagare inte ska kunna vägra ta emot kontanter i euro, ifall parterna inte kommit överens om andra betalningssätt eller om inga avvikelse tillämpas.

Det är enligt regeringen viktigt att man tryggar kontanters ställning som betalningsmedel (pressmeddelande 19 oktober 2023)

Förslaget till förordning om kontanterLänk till en annan webbplatsÖppnas i en ny flik (EUR-lex)

Kontaktuppgifter

Risto Koponen, finansråd

fornamn.efternamn@gov.fi