Regleringen av bankernas verksamhet och ekonomiska ställning

Hur regleras bankernas verksamhet – och varför?

Målet med regleringen som gäller banker är att förbättra deras ekonomiska ställning. Regleringen fastställer minimikraven för den ekonomiska ställningen, riskhanteringen, pålitlig administration och annan organisering av verksamheten. Målet är att minska sådana för bankverksamheten typiska risker som i bästa fall kan manifestera sig i en enda bank men som i värsta fall kan spridas över hela det finansiella systemet.

Banklagstiftningen omfattar bland annat krav som gäller

  • kapital, dvs. kapitalbaskrav som bestämmer kvaliteten på bankens medelsanskaffning
  • bedömning och mätning av risker
  • likviditet, dvs. krav som definierar bankens likviditet i en stressituation
  • tillförlitlig förvaltning och organisation, såsom ledningens och styrelsens behörighet
  • inrättande och åtskiljande av interna kontrollfunktioner (compliance, riskhantering och intern revision)
  • undvikande av intressekonflikter
  • belöning
  • beviljande av koncession.

Kreditinstitutsverksamhet omfattar olika typer av risker som regleringen syftar till att hantera. Dessa omfattar bland annat

  • kredit- och motpartsrisk (risk för att t.ex. gäldenären för den beviljade krediten, emittenten av obligationslånet eller motparten i derivatinstrumentet inte kan fullgöra sin förpliktelse enligt avtalet)
  • likviditetsrisk
  • marknadsrisk (risker till följd av förändringar i ränta, valutakurser eller annat marknadsvärde)
  • operativa risker (t.ex. risker i anslutning till mänskliga fel och informationssystem, cyberrisker).

Bankerna hör definitionsmässigt till kategorin kreditinstitut. Kreditinstituten är företag som skaffar återbetalbara medel från allmänheten och bedriver kreditgivning för egen räkning. Kreditinstitutsverksamhet utgör tillståndspliktig affärsverksamhet, och kreditinstituten får endast bedriva affärsverksamhet i anslutning till finansiella tjänster.

I Finland består bankerna av affärsbanker i aktiebolagsform, andelsbanker i andelslagsform, sparbanker och hypoteksföreningar. Av dessa är sparbanker och hypoteksföreningar särskilda sammanslutningsformer som enbart hänför sig till bankverksamhet. Andels- och sparbankerna agerar som sammanslutningar av inlåningsbanker, som är en särskild ekonomisk sammanslutning i anslutning till bankverksamheten.

Bankverksamheten och bankregleringen har internationaliserats

Bankerna är verksamma i stor utsträckning på den internationella finansmarknaden. Även en bank som är verksam i ett enda land medverkar ofta på den globala finansmarknaden när den skaffar aktie- och skuldbaserad finansiering från internationella investerare. Detta är typiskt också i Finland, eftersom finländska banker hör till de ledande i euroområdet när det gäller kapitalanskaffning på marknadsvillkor.

Globaliseringen av finansmarknaden ledde på 1980-talet till utvecklingen av gemensamma standarder för banktillsyn inom Baselkommittén för banktillsyn, som är verksam vid Banken för internationell betalningsutjämning. Medlemmarna eller observatörerna i kommittén ska bestå av företrädare för centralbanker och banktillsynsmyndigheter från flera olika stater, däribland EU.

Syftet med de standarder som utarbetats på internationell nivå är att främja finansiell stabilitet och jämn konkurrens inom banksektorn samt att förhindra skadlig regleringskonkurrens. Baselstandarderna reviderades avsevärt 2010–2017 för att åtgärda missförhållanden som observerades i samband med den globala finanskrisen 2008. Denna reform kallas Basel III.

Regleringen av kreditinstitut har till stora delar harmoniserats i EU. Unionens bankreglering baserar sig till centrala delar på Baselstandarderna. Kreditinstitutsdirektivet (CRD IV) jämte senare ändringar (CRD V och VI) omfattar krav som gäller inledande av affärsverksamhet, organisering av verksamheten och tillhandahållande av tjänster samt tillsyn, administrativa påföljder och tillförlitlig förvaltning. 

EU:s tillsynsförordning (CRR) jämte senare ändringar (CRR II och III) är direkt gällande rätt i Finland. Förordningen innehåller bland annat bestämmelser om beräkning av kapitalbasen och minimikapitalkraven, likviditet, bruttosoliditetsgrad och stora exponeringar mot kunder.

EU:s tillsynsförordning kompletteras av tekniska standarder för reglering och genomförande (reglering på andra nivån). Europeiska bankmyndigheten (EBA) bereder standarderna och Europeiska kommissionen utfärdar dem i form av beslut eller förordningar och de är direkt tillämplig rätt.

EBA upprätthåller det enhetliga regelverket (Single Rulebook) som utöver tolkningsanvisningar för kreditinstitutdirektivet och EU:s tillsynsförordning innehåller reglerings- och verkställighetsstandarder samt EBA:s anvisningar. Dessutom innehåller regelverket EBA:s ställningstaganden i frågor som gäller tolkningen av enskilda normer.

Den nationella regleringen som gäller banker omfattar även följande bestämmelser:

Lag om affärsbanker och andra kreditinstitut i aktiebolagsformLänk till en annan webbplatsÖppnas i en ny flik (Finlex)

SparbankslagLänk till en annan webbplatsÖppnas i en ny flik (Finlex)

Lag om affärsbanker och andra kreditinstitut i aktiebolagsformLänk till en annan webbplatsÖppnas i en ny flik (Finlex)

Lag om hypoteksföreningarLänk till en annan webbplatsÖppnas i en ny flik (Finlex)

Lag om en sammanslutning av inlåningsbankerLänk till en annan webbplatsÖppnas i en ny flik (Finlex)

Lag om hypoteksbanker och säkerställda obligationslånLänk till en annan webbplatsÖppnas i en ny flik (Finlex)

Mer information:

FinansinspektionenLänk till en annan webbplatsÖppnas i en ny flik

ECB:s webbplats för banktillsynLänk till en annan webbplatsÖppnas i en ny flik

EBA Single RulebookLänk till en annan webbplatsÖppnas i en ny flik (på engelska)

Baselkommittén för banktillsynLänk till en annan webbplatsÖppnas i en ny flik (på engelska)

Kontaktuppgifter

Antti Makkonen, lagstiftningsråd

fornamn.efternamn@gov.fi