Työeläke
Työeläkettä saa henkilö, jolle on kertynyt ansioiden mukaista eläkettä työsuhteessa tai yrittäjätoiminnassa. Työeläkkeen suuruus määräytyy ansioiden mukaan. Eläkkeellä ei ole euromääräistä ylärajaa.
Työeläkejärjestelmä perustuu useaan lakiin. Eläkelait löytyvät sivulta
Miten vanhuuseläke karttuu?
Työeläkejärjestelmässä vanhuuseläkettä karttuu työntekijöille 17 vuoden ja yrittäjille 18 vuoden iästä lähtien tehdystä työstä.
Eläkkeet lasketaan vuosiansioista, yrittäjillä vuosittaisista vahvistetuista työtuloista.
Eläkettä karttuu 1,5 prosenttia koko palkasta vuodessa. Vuosina 2017–2025 eläkettä karttuu 53–62 -vuotiaille kuitenkin hieman paremmalla prosentilla, 1,7 prosenttia vuodessa. Jo eläkkeellä olevalle eläkkeen rinnalla tehdystä työstä karttuu eläkettä 1,5 prosenttia.
Eläkkeen karttuminen loppuu vakuuttamisvelvollisuuden ikärajaan, joka on vuonna 1957 ja sitä ennen syntyneillä 68 vuotta, vuosina 1958–1961 syntyneillä 69 vuotta sekä vuonna 1962 ja sen jälkeen syntyneillä 70 vuotta.
Eläkettä karttuu myös ansiosidonnaisten sosiaalivakuutusetuuksien (esimerkiksi sairauspäivärahan) pohjana olevien ansioiden perusteella. Lisäksi eläkeaikaista turvaa karttuu tutkintoon johtaneesta opiskelusta ja alle 3-vuotiaan lapsen kotihoidon ajalta.
Jos vanhuuseläkkeelle ei jää heti vanhuuseläkeiän täytettyään, karttunutta eläkettä nostetaan 0,4 prosentin lykkäyskorotuksella jokaista lykkäyskuukautta kohti eli 4,8 % vuodessa.
Yksityissektorin työeläkelaitokset lähettävät vakuutetuille työeläkeotteen joka kolmas vuosi. Siitä voi seurata eläkkeen karttumista. Otteen saa työeläkeyhtiöltä myös sähköisenä. Julkisella sektorilla työskentelevät saavat työeläkeotteen Kevan Omat eläketietosi -verkkopalvelusta.
Eläkeikä määräytyy syntymävuoden perusteella
Työeläkejärjestelmän mukaiselle vanhuuseläkkeelle voi jäädä täytettyään syntymävuoden mukaan määräytyvän alimman vanhuuseläkeiän.
Vuonna 1965 ja sen jälkeen syntyneiden eläkeikäraja on kytketty elinajan kehitykseen, jotta osa odotettavissa olevasta eliniän pitenemisestä käytettäisiin jatkossa työssäoloon. Eläkeikäraja nousee vuosittain enintään kahdella kuukaudella vuodesta 2030 alkaen.
Vanhuuseläkkeelle ei tarvitse jäädä heti alimman vanhuuseläkkeen täytettyään. Jos vanhuuseläkettä ei ota maksuun vanhuuseläkeiässä, eläkkeeseen saa lykkäyskorotuksen, joka on 0,4 prosenttia jokaista lykättyä kuukautta kohti.
Osittainen varhennettu vanhuuseläke antaa mahdollisuuden ottaa osan karttuneesta työeläkkeestä maksuun ennen vanhuuseläkkeelle jäämistä. Osittaisena varhennettuna vanhuuseläkkeenä voi ottaa maksuun valintansa mukaan joko 25 tai 50 prosenttia eläkkeestä. Jos osittaisen varhennetun vanhuuseläkkeen ottaa maksuun ennen omaa alinta vanhuuseläkeikää, eläkkeen määrää vähennetään pysyvästi 0,4 prosenttia jokaista varhennettua kuukautta kohti. Varhennusvähennys on pysyvä ja se vaikuttaa eläkkeen määrään myös vanhuuseläkkeelle siirtymisen jälkeen.
Osittaisen varhennetun vanhuuseläkkeen alaikäraja on vuonna 1963 ja sitä ennen syntyneillä 61 vuotta ja vuonna 1964 syntyneillä 62 vuotta. Vuonna 1965 tai sen jälkeen syntyneillä osittaisen varhennetun vanhuuseläkkeen ikäraja on kolme vuotta alempi kuin alin vanhuuseläkeikä.
Työuraeläke mahdollistaa eläkkeelle siirtymisen vähän ennen varsinaista vanhuuseläkeikää niille työntekijöille ja yrittäjille, jotka ovat tehneet pitkän työuran rasittuneisuutta ja kuluneisuutta aiheuttavassa työssä. Työuraeläkkeen saaminen edellyttää vähintään 38 vuoden työuraa rasittuneisuutta ja kuluneisuutta aiheuttavassa työssä sekä työkyvyn heikentymistä.
Työuraeläkkeen alaikäraja vuosina 1955–1964 syntyneillä on 63 vuotta. Vuonna 1965 tai sen jälkeen syntyneillä työuraeläkkeen alaikäraja on kaksi vuotta alempi kuin alin vanhuuseläkeikä.
Eläkkeitä täytyy hakea
Kaikkia eläkkeitä täytyy hakea. Työeläkettä haetaan siltä eläkelaitokselta, jossa henkilön työansioita on ollut eniten vakuutettuna kahden viimeisen kalenterivuoden aikana. Sama eläkelaitos lähettää eläkepäätöksen hakijalle ja maksaa eläkkeen. Päätös sisältää sekä yksityisten että julkisten alojen eläkkeet.
Yrittäjät ja maatalousyrittäjät vakuuttavat itsensä
Yrittäjät ovat velvollisia vakuuttamaan itsensä yrittäjän eläkelain eli YEL:n mukaisesti. Yrittäjän eläkevakuutus perustuu YEL-työtuloon. Työtulon mukaan määräytyvät sekä eläke- että päivärahaetuudet että YEL-vakuutusmaksut.
Eläketurvakeskus valvoo yrittäjien työeläkevakuuttamista.
Hallitus on antanut esityksen yrittäjän eläkelain muuttamisesta 16.6.2022. Esityksellä pyritään parantamaan yrittäjien eläketurvaa ja tukemaan yrittäjän eläkelain toimeenpanoa. Tavoitteena on, että yrittäjän työtulo vastaisi nykyistä paremmin yrittäjän työpanoksen arvoa.
Frågor och svar om propositionen
-
I lagen om pension för företagare föreslås en ny bestämmelse om regelbunden uppföljning av arbetsinkomsten och om det justeringsförfarande som ska tillämpas vid uppföljningen. Det föreslås också en precisering av de uppgifter som pensionsanstalterna beaktar när de fastställer företagarens arbetsinkomst i samband med försäkringsansökan eller justering av arbetsinkomsten. Syftet med detta är att arbetsinkomsten ska fastställas och beräknas på ett enhetligt sätt i alla situationer vid alla pensionsanstalter. När de uppgifter som ska beaktas anges i lag blir det lättare för både pensionsanstalterna och företagaren själv att bedöma den exakta nivån på arbetsinkomsten.
Företagarens arbetsinkomst utgör grunden för företagarens sociala skydd, vilket betyder att en arbetsinkomst som bättre motsvarar företagarens arbetsinsatser även höjer till exempel beloppet av den sjukdagpenning eller föräldradagpenning som företagaren får och garanterar ett bättre pensionsskydd.
-
För närvarande justeras arbetsinkomsten på ansökan, och endast om det av någon annan orsak sker väsentliga förändringar i de omständigheter som påverkar arbetsinkomsten. I praktiken bär därför företagaren själv för närvarande ansvaret för justeringen av företagarens arbetsinkomst. Den enda justering som nu görs regelbundet är den årliga indexjusteringen. Nu föreslås det att pensionsanstalterna i fortsättningen ska justera nivåerna på arbetsinkomsterna regelbundet vart tredje år.
Under den fas 2023 – 2025 då ändringen träder i kraft ska det det befintliga försäkringsbeståndet justeras enligt följande principer: år 2023 ska man justera de arbetsinkomster som uppgår till högst 15000 euro och som inte justerades under de föregående tre åren. Före utgången av 2024 ska man justera arbetsinkomster på 15000 – 25 000 euro, om de inte justerades under de föregående tre åren. Den sista justeringen under ikraftträdande fasen ska göras år 2025 i fråga om arbetsinkomster som överstiger 25000 euro, om justeringen inte gjordes under de föregående tre åren.
Med tanke på en rättvis konkurrens mellan företagarna är det viktigt att justeringarna görs snabbt. Från och med år 2026 ska justeringarna göras kontinuerligt i de fall arbetsinkomsten inte har justerats under de föregående tre åren.
Propositionen innehåller dessutom ett förslag till en bestämmelse om en maximihöjning av arbetsinkomsten i de fall då justeringen görs för första gången efter lagens ikraftträdande. Arbetsinkomsten kan höjas med högst 8 000 euro eller 20 procent, beroende på vilketdera alternativet som möjliggör en större förändring i arbetsinkomsten. Då kan den arbetsinkomst som fastställts vid den nedre gränsen för arbetsinkomsten (8262 euro på nivån för 2022) stiga till högst 16262 euro, varvid försäkringsavgiften stiger till cirka 170 euro i månaden.
Pensionsanstalterna ska ge företagaren ett skriftligt förslag om beloppet av arbetsinkomsten, och företagaren kan om hen önskar ta ställning till förslaget genom att lämna pensionsanstalten tilläggsuppgifter om hens nivå på arbetsinkomsten. Alternativt kan pensionsanstalten ge ett villkorligt beslut som träder i kraft om företagaren inte reagerar på det villkorliga beslutet inom 2 veckor från att ha fått del av beslutet.
-
Företagarens årliga arbetsinkomst beräknas nu och i fortsättningen så, att den motsvarar företagarens arbetsinsatser. Enligt den gällande lagen ”är arbetsinkomsten den lön som skäligen bör betalas, om en person med motsvarande yrkesskicklighet avlönas att utföra hans eller hennes i denna lag avsedda företagarverksamhet, eller den ersättning som annars kan anses i genomsnitt motsvara nämnda arbete.” (FöPL 112 §, 1272/2006). I regeringspropositionen föreslås inga ändringar i dessa grunder.
Principerna för hur man tjänar in pension ändras inte. Företagare får genom pensionsförsäkringen för företagare en arbetspension på samma grunder som arbetstagare.
-
Syftet med regeringens proposition är att säkerställa en adekvat och tillräcklig nivå på företagarnas arbetsinkomst under deras tid i arbetslivet så att företagarnas pensionsskydd och sociala trygghet förbättras.
Under de senaste åren har man sett att företagarnas arbetsinkomster inte alltid uppfyller kraven i den gällande lagen. Enligt Pensionsskyddscentralens undersökningar har den genomsnittliga arbetsinkomsten för företagare sjunkit tydligt efter år 2014 i förhållande till hur den allmänna inkomstnivån utvecklats. Det innebär att nivån på företagarens försäkringsskydd allt oftare har varit lägre än den nivå som lagen förutsatt på det försäkringsskydd som motsvarar lönen för en arbetstagare med motsvarande yrkeskompetens. Detta kallas underförsäkring.
Våren 2021 undersökte även Finansinspektionen hur pensionsanstalterna fastställer företagares arbetsinkomst. Det visade sig att pensionsanstalterna tillämpar sådana förfaranden för beräkning av företagares arbetsinkomst där arbetsinkomsten inte beräknas på basis av arbetsinsatsen, utan endast enligt de uppgifter som företagaren gett. Därför har en del företagare fått en felaktig uppfattningen om hur arbetsinkomsten ska fastställas.
Underförsäkring orsakar många problem, och det allvarligaste problemet är att företagarens pensionsskydd kan försvagas. Många företagare riskerar att bli beroende av folkpensionen och garantipensionen efter att de slutat arbeta. I den offentliga diskussionen har man dessutom glömt att företagarens arbetsinkomst är grunden för den lagstadgade sociala tryggheten under företagarens tid i arbetslivet, och att det inte endast handlar om pensionsförmånerna. På basis av arbetsinkomsten fastställer man till exempel dagpenningen för föräldraledigheten eller sjuktiden. Inkomstbeloppet är också avgörande med tanke på företagarens möjlighet att försäkra sig i händelse av arbetslöshet.
Underförsäkring är ett problem också med tanke på den offentliga ekonomin. Statsandelen för FöPL-systemet har ökat avsevärt under det senaste decenniet. År 2010 uppgick statsandelen till 96,6 miljoner euro, och statsandelen ökade med 349 miljoner euro per år till år 2020.
Ett annat problem är att de bestämmelser om justeringen av företagarens arbetsinkomst som finns i lagen om pension för företagare inte är tillräckliga. Detta är orsaken till att nivån på arbetsinkomsten inte granskats ens när företagsverksamheten etablerats. Därför föreslås det i lagen om pension för företagare nya bestämmelser om förfarandet för regelbunden uppföljning och för justering av arbetsinkomsten.
-
Enligt lagen om pension för företagare ska företagarens arbetsinkomst motsvara det ekonomiska värdet av företagarens arbetsinsats. Med arbetsinsatsens värde avses inte företagets rörelseresultat eller den lön som företagaren betalar till sig själv. Grundtanken är att företagarens arbetsinsats motsvarar det ekonomiska värdet av att utföra samma arbete som lönearbete.
I lagförslaget föreslås som utgångsuppgifter för lönen eller ersättningen statistik över medianlönen för dem som arbetar i branschen. Utöver uppgifter om medianlönen beaktas uppgifter om huruvida företagsverksamheten bedrivs säsongsbetonat eller året runt, om företagaren arbetar på heltid eller deltid, antalet anställda, omsättningen eller andra omständigheter som kan ha betydelse vid fastställandet av arbetsinsatsens ekonomiska värde. Exempel på sådana uppgifter är antalet arbetstimmar per vecka, huruvida företagsverksamheten bedrivs som bisyssla vid sidan av ett avlönat heltidsarbete samt erhållna eller uppskattade årliga ersättningar för arbete eller löneprestationer som fakturerats via faktureringsföretag. Exempelvis företagets faktureringsuppgifter kan visa att arbetsinsatsens värde är lägre än medianlönen.
Företagaren har alltid möjlighet att ge den ovan beskrivna informationen och utredningen om sin egen företagarverksamhet. Pensionsanstalten ska vid fastställandet av arbetsinkomsten göra en helhetsbedömning av situationen och på ett balanserat sätt beakta alla uppgifter som pensionsanstalten har och som har företetts för denna.
-
Syftet med den obligatoriska försäkringsskyldigheten inom arbetspensionssystemet är att för allas del trygga en beredskap inför de risker som följer av arbetsoförmåga, hög ålder och en familjeförsörjares död. Utgångspunkten är att såväl arbetstagare som företagare oberoende av sina individuella behov och omständigheter ska bära dessa sociala risker på det sätt som föreskrivs i lagen.
Företagarens risk innebär att alla lagstadgade socialskyddsavgifter ska betalas oberoende av den ekonomiska situationen. Inte heller när det gäller pensionsförsäkringen för arbetstagare kan arbetstagaren påverka vilken del av arbetsinkomsterna som utgör grund för pensionstillväxten och betalningen av arbetspensionsförsäkringsavgifter. En företagares låga arbetsinkomster kan också inverka på arbetsmarknadens struktur via prissättningen av arbetet. Underförsäkring kan således styra valet mellan att avlöna en arbetstagare för arbetet eller att beställa arbetet av en företagare. Även konkurrensen mellan företagare kan snedvridas om en del av företagarna försäkrar sig på en lägre nivå än vad som föreskrivs i lag.
-
I lagen om pension för företagare finns inga särskilda bestämmelser som gäller företagare i bisyssla.
Arbetet som bisyssla inverkar på omfattningen av företagarens arbetsinsats, och eftersom arbetsinkomsten baserar sig på arbetsinsatsen beaktas detta när FöPL-arbetsinkomsten fastställs.
-
I lagförslaget konstateras det att uppgifter om företagarens yrkesskicklighet och erfarenhet beaktas när arbetsinkomsten fastställs. Det är förståeligt att till exempel en företagare som nyligen utexaminerats inte är i samma ställning vad gäller yrkesskicklighet och erfarenhet som de som varit företagare en längre tid. Exempelvis i denna situation kan företagarens arbetsinkomst fastställas till en lägre nivå än medianlönen.
Enligt lagen om pension för företagare har en nyetablerad företagare dessutom rätt till nedsatt pensionsförsäkringsavgift i upp till fyra år. Nedsättningen är 22 procent. Enligt uppgifter från Pensionsskyddscentralen har tre av fyra företagare minst fem års erfarenhet, och med beaktande av detta räcker det i de flesta fall med nedsatt pensionsförsäkringsavgift i fyra år för att etablera företagarverksamheten.
Alla företagare har också möjlighet till flexibel justering av FöPL-försäkringsavgifterna. Med stöd av lagen kan företagaren försäkra sitt pensionsskydd med en högre eller lägre arbetsinkomst utan att justera sin fastställda arbetsinkomst. Försäkringsavgiften kan flexibelt justeras nedåt med 10–20 procent (uppåt med 10–100 procent) från den avgift som bestämts enligt den fastställda arbetsinkomsten. Då intjänas pension på basis av de betalda försäkringsavgifter som varit högre eller lägre än den fastställda arbetsinkomsten. Flexibel justering utnyttjas dock bara i liten utsträckning.
Den proposition som nu är under behandling försämrar inte möjligheterna till lättnader i försäkringsavgifterna.
-
Propositionen har beretts som tjänsteuppdrag vid social- och hälsovårdsministeriet. Till stöd för beredningsarbetet tillsattes hösten 2020 en arbetsgrupp med företrädare för arbetsmarknadens centralorganisationer, Företagarna i Finland rf, Pensionsskyddscentralen , Työeläkevakuuttajat TELA - Arbetspensionsförsäkrarna TELA ry och finansministeriet.
Beredningen har byggt på arbetet i den arbetsgrupp som 2017–2019 utredde olika lösningar till underförsäkring och sätt att göra FöPL-försäkringssystemet smidigare. Arbetsgruppen publicerade sin rapport i mars 2019 (Utveckling av arbetspensionsskyddet för företagare, Arbetsgruppsrapport, Social- och hälsovårdsministeriets rapporter och promemorior 2019:23 (endast på finska)).
Vid lagberedningen har man också beaktat de brister i pensionsanstalternas praxis för fastställande av FöPL-arbetsinkomsten som Finansinspektionen lyfte fram våren 2021.
Arbetspensionssystemet bygger på så kallad trepartsberedning, där staten, arbetstagarna och arbetsgivarna samt företagarna deltar i utvecklingen av pensionslagstiftningen.
Lantbrukare, skogsägare, renskötare och yrkesfiskare försäkras liksom familjemedlemmar som arbetar tillsammans med dem enligt lagen om pension för lantbruksföretagare, dvs. LFöPL.
LFöPL-försäkringen grundar sig på LFöPL-arbetsinkomsten. Såväl pensions- och dagpenningförmånerna som försäkringsavgifterna grundar sig på arbetsinkomsten.
Rådgivning och ansökningsanvisningar fås hos Pensionskyddscentralen och arbetspansionsantalterna
Rådgivning, ansökningsanvisningar och ansökningsblanketter för alla pensioner fås hos Pensionsskyddscentralen. I pensionsärenden lönar det sig att vara i kontakt med den egna arbetspensionsanstalten.
Närmare information fås också på arbetspensionsbranschens gemensamma webbtjänst:
Arbetspensioner kan överklagas hos besvärsnämnden för arbetspensionsärenden
I ett pensionsbeslut anges alltid hur det kan överklagas. Beslut om arbetspensioner kan överklagas hos besvärsnämnden för arbetspensionsärenden.
Social- och hälsovårdsministeriet handlägger inte begäran om ändringssökande, påminnelser eller besvär.