Vammaispalvelulain uudistaminen 

Detta är en lagstiftning som man väntat länge på. Det viktigaste målet har varit att öka delaktigheten och jämlikheten för personer med funktionsnedsättning och att se till att tjänsterna tillgodoser deras behov och stöder deras möjligheter till ett självständigt liv.

I fortsättningen ska personer med funktionsnedsättning få de social- och hälsovårdstjänster som de behöver med stöd av en och samma lag oberoende av diagnosen.

Den nya lagen om funktionshinderservice innefattar många olika tjänster. Personer med funktionsnedsättning har en subjektiv rätt till nästan alla de tjänster som ingår i lagen om funktionshinderservice. Avsikten är att alla personer med funktionsnedsättning ska erbjudas en servicehelhet som motsvarar personens individuella behov. 

Som allmän lag för socialvården tillämpas socialvårdslagen, och som allmän lag för hälso- och sjukvården hälso- och sjukvårdslagen. Även i fortsättningen ska personer med funktionsnedsättning få den service och det stöd som hör till socialvården i första hand på grundval av socialvårdslagen. Hälso- och sjukvården för personer med funktionsnedsättning ska ordnas på lika villkor som för andra och utifrån hälso- och sjukvårdslagen.

Med tanke på syftena med lagstiftningen och genomförandet av den är det viktigt att göra skillnad mellan funktionshinderservicen och de tjänster som ordnas för äldre. . Tjänsterna för äldre ska i regel ordnas med stöd av socialvårdslagen precis som förut. 

Särskild service enligt lagen om funktionshinderservice ordnas för de personer med funktionsnedsättning som inte med stöd av de allmänna lagarna får sådana tjänster enligt sina individuella behov som är lämpliga för dem och som de behöver i sin normala livsföring. 

Följande tjänster ingår i lagen: 

• Träning för att lära sig färdigheter som behövs i ett självständigt liv, för situationer med förändringar i livet, för att lära sig teckenspråk och för att använda alternativa kommunikationssätt.
• Personlig assistans för dagliga sysslor, arbete, studier, interaktion och fritidsverksamhet och för att kunna delta i samhället.
• Särskilt stöd för delaktigheten, för att personer med funktionsnedsättning med en annan persons hjälp ska kunna delta i social interaktion eller under handledning kunna göra saker som tilltalar dem och som främjar delaktigheten under fritiden.
• Stöd i att fatta beslut, för att stödja personer med funktionsnedsättning i beslutsfattandet så att de själva kan fatta viktiga beslut som gäller det egna livet. 
• Krävande multiprofessionellt stöd, för att säkerställa kommunikationen, den sociala interaktionen, självbestämmanderätten eller delaktigheten för en person med funktionsnedsättning eller för att utreda orsakerna till personens krävande beteende och lösa problemen i krävande situationer.
• Stöd för boende för de personer med funktionsnedsättning som behöver hjälp eller stöd för dagliga sysslor.
• Stöd för boendet för barn, i första hand för att trygga barnets boende i hemmet och i andra hand för att ordna barnets boende utanför hemmet när det inte är möjligt för barnet att bo hemma med den egna familjen trots att individuell hjälp och individuellt stöd har ordnats.
• Stöd för tillgängligt boende omfattar ändringsarbeten i bostaden och redskap och tekniska lösningar.
• Kortvarig omsorg för dem som bor hemma med den egna familjen eller någon annan närstående.
• Dagverksamhet för andra personer med funktionsnedsättning än sådana personer som uppnått åldern för ålderspension, för dagligt stöd för delaktigheten för personer som inte kan delta i arbetsverksamhet eller verksamhet i sysselsättningssyfte som ordnas med stöd av socialvårdslagen, eller om verksamheten inte möter personens individuella behov.
• Som stöd för arbets- och funktionsförmågan hos personer med intellektuell funktionsnedsättning ordnas arbetsverksamhet, och som en sekundär tjänst i förhållande till den arbetsverksamhet och den sysselsättningsfrämjande verksamhet som avses i socialvårdslagen ordnas arbetsverksamhet som främjar inträde i arbetslivet. 
• Stöd för rörligheten ordnas på många olika sätt (periodisering, resebudget, taxi, personlig assistans, ledsagare, bil eller annat transportmedel, eller andra sätt).
• Ekonomiskt stöd för anskaffning av redskap och för tekniska lösningar. 
• Ekonomiskt stöd för personer som lever med livsuppehållande respiratorbehandling. 
• Övriga tjänster och ekonomiska stöd som behövs för att fullgöra syftet med lagen.

Funktionshinderservice kan ges till personer som inte med stöd av någon annan lag får sådan service enligt sina individuella behov som är lämplig och som personen behöver för sin normala livsföring. Funktionshinderservicen och tjänsterna för äldre ska ordnas separat också i fortsättningen. De äldre ska således i regel få sin service med stöd av socialvårdslagen. Rätt till tjänster enligt lagen om funktionshinderservice förutsätter även att personen uppfyller alla de villkor som anges i bestämmelserna om lagens tillämpningsområde och de tjänstespecifika villkor för beviljande av tjänsten som anges i lagen. 

Lagen kan tillämpas på en person

• vars fysiska, kognitiva, psykiska, sociala eller sensoriska begränsning i funktionsförmågan som orsakas av en funktionsnedsättning eller sjukdom är långvarig eller bestående, 
• vars funktionsnedsättning eller sjukdom tillsammans med de hinder som finns i samhället hindrar deltagandet i samhället på lika villkor som andra, 
• som nödvändigt kräver tjänsterna enligt lagen om funktionshinderservice för att uppnå ett självständigt liv, delaktighet eller jämlikhet. 

Rätten till funktionshinderservice bygger inte på diagnoser, utan på ett individuellt behov av hjälp och stöd på grund av ett långvarigt eller bestående funktionshinder till följd av en funktionsnedsättning eller sjukdom. Sjukdom eller funktionsnedsättningens art inverkar således inte på rätten till tjänsterna.

Termen används inte i den nya lagen eftersom den nya lagen inte baserar sig på diagnoser, utan på behovet av individuell hjälp och individuellt stöd. 

Termen svår funktionsnedsättning beskriver inte människans behov av tjänster. Enligt de människorättsavtal som förpliktar Finland och enligt Finlands grundlag förutsätts att alla personer med funktionsnedsättning behandlas jämlikt. Målet med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är att garantera alla personer med funktionsnedsättning lika rättigheter oberoende av diagnos eller typ av funktionsnedsättning. Dessutom finns det många andra faktorer som inverkar på behovet av hjälp och stöd till exempel i personens verksamhetsmiljö eller i personens livssituation. Personens förmåga att röra sig måste alltid bedömas i förhållande till personens miljö.

Av tjänsterna i lagen kan man välja de tjänster som motsvarar personens individuella servicebehov bäst som helhet. 
 

Personer med funktionsnedsättning har rätt att få personlig assistans om de behöver en annan persons hjälp för dagliga sysslor, arbete, studier, interaktion, fritidsverksamhet eller samhälleligt deltagande.

I den gamla handikappservicelagen har beviljandet av personlig assistans också förutsatt att personer med svår funktionsnedsättning har resurser att fastställa assistansens innehåll och sättet att genomföra den (den s.k. resursförutsättningen).

I den nya lagen om funktionshinderservice är den här förutsättningen mindre strikt och motsvarar den rättspraxis som har uppstått. Enligt den nya lagen om funktionshinderservice har personer med funktionsnedsättning rätt till personlig assistans om personen kan uttrycka sin vilja om assistansens innehåll genom att använda en kommunikationsmetod som hen valt.

Särskilt stöd för delaktigheten är ett individuellt stöd för delaktigheten som tillhandahålls av en annan person enligt de behov och önskemål som personen med funktionsnedsättning har. Stödet kan beviljas för social interaktion och fritidsverksamhet. Tjänsten innefattar den handledning som personen behöver för social interaktion och för att välja den verksamhet som personen tycker om. 
Tjänsten ska i första hand tillhandahållas av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården eller en person som avlagt någon annan lämplig examen, och i andra hand av en person som annars på grund av sin kompetens är lämplig för uppgiften. Tjänsten är till stor nytta till exempel för de personer med funktionsnedsättning som inte får tillräckligt stöd för sin delaktighet via den personliga assistansen.

Det särskilda stödet för delaktigheten beviljas i första hand för sådant som görs utanför hemmet, och i andra hand för sådant som görs hemma.

Stödet i att fatta beslut är en ny lagstadgad tjänst. Syftet med stödet är att personer med funktionsnedsättning ska kunna fatta självständiga beslut om sitt eget liv. 

Stödet i att fatta beslut ges till exempel som stöd för erhållande av information, utredande av besluts- eller verksamhetsalternativ och uttryckande av egen vilja. Stöd i att fatta beslut bör vid behov fås under hela beslutsprocessen.

Stöd i att fatta beslut kan ges som en separat tjänst endast när personen med funktionsnedsättning behöver stöd i att fatta viktiga beslut som gäller det egna livet. Med viktiga beslut avses andra beslut än de som gäller det dagliga livet. Det kan till exempel handla om att välja boningsort eller studieplats och att fatta beslut som är viktiga med tanke på det egna hälsotillståndet. I andra situationer ingår stödet i att fatta beslut som en verksamhetsform i tjänster som ordnas med stöd av lagen om funktionshinderservice, om det är lämpligt med tanke på servicens karaktär.

Det krävande multiprofessionella stödet ska ordnas av socialvården och ingår i den helhet av tjänster som tillhandahålls genom samarbete mellan socialvårdens och hälso- och sjukvårdens yrkesutbildade personer i krävande situationer som förutsätter särskild yrkeskompetens och multiprofessionellt arbete. Krävande situationer är till exempel situationer där hälsan, säkerheten eller människovärdet för en person med funktionsnedsättning eller någon annan person är hotade. Krävande multiprofessionellt stöd ges för att säkerställa kommunikationen, den sociala interaktionen, självbestämmanderätten eller delaktigheten för en person med funktionsnedsättning eller för att utreda orsakerna till personens krävande beteende och lösa problem. 

Krävande multiprofessionellt stöd innefattar expertstöd som ges av en multiprofessionell expertgrupps medlemmar till en person med funktionsnedsättning, och expertgruppens gemensamma arbete tillsammans med personen med funktionsnedsättning. I grupper inom krävande multiprofessionellt stöd ska finnas tillräcklig sakkunskap inom medicin, psykologi, socialt arbete, interaktion och annan sakkunskap för tillhandahållande av krävande multiprofessionellt stöd. Vilken expertis som behövs bestäms enligt det individuella stödbehovet hos personen med funktionsnedsättning och enligt hur krävande situationen är.

Krävande multiprofessionellt stöd innefattar också sådana undersökningar inom hälso- och sjukvården som förutsätts för att tillgodose det individuella behovet hos personen med funktionsnedsättning. 

Krävande multiprofessionellt stöd ordnas alltid i första hand i hemmet eller i någon annan egen omvärld. 

Det krävande multiprofessionella stödet är en separat tjänst i förhållande till stödet för boendet. Det kan dock användas för att komplettera helheten av stöd för boende.
 

Enheten för krävande multiprofessionellt stöd är en enhet som är verksam dygnet runt och som har tillgång till den kompetens inom medicin, psykologi och socialt arbete som behövs för att tillhandahålla krävande multiprofessionellt stöd och för att göra undersökningar i anknytning till specialomsorger oberoende av vilja. 

Eftersom de multiprofessionella expertgruppernas arbete i allmänhet kräver ett målmedvetet och intensivt samarbete borde de multiprofessionella expertgrupperna i mån av möjlighet vara permanenta. Det är dock de individuella behoven hos personen med funktionsnedsättning som bestämmer vilka expertgrupper som behövs. Medlemmarna i den multiprofessionella expertgrupp som arbetar med klienten får inte vara medlemmar också i den beslutande multiprofessionella sakkunniggruppen. 

Enheten för krävande multiprofessionellt stöd kan vara en sådan enhet för serviceboende med heldygnsomsorg som avses i 21 c § i socialvårdslagen, en sådan anstaltsenhet som avses i 22 § i den lagen eller en sådan avdelning för psykiatrisk vård av personer med utvecklingsstörning (intellektuell funktionsnedsättning) som avses i 67 § 1 mom. i hälso- och sjukvårdslagen. Definitionen av en enhet för krävande stöd finns i 9 § i specialomsorgslagen. Enheterna för krävande multiprofessionellt stöd kan också ta emot andra personer än de som är i behov av specialomsorger. 

I välfärdsområdet måste det finnas tillräckligt många enheter för krävande multiprofessionellt stöd för att tillgodose behovet i området. Välfärdsområdet kan också samarbeta med andra välfärdsområden för att se till att enheterna räcker till. I synnerhet om den tjänst som behövs är särskilt krävande är det förnuftigt att koncentrera kompetensen. 

I fortsättningen ska boendet för en person på en enhet för krävande multiprofessionellt stöd alltid ordnas som stöd för boende enligt lagen om funktionshinderservice, förutsatt att det inte är fråga om långvarig sluten vård.
 

Kortvarig omsorg ska ordnas i synnerhet för att stödja välbefinnandet och orken hos dem som ansvarar för omsorgen om en person med funktionsnedsättning så att de kan arbeta. Kortvarig omsorg omfattar samma tjänster som tidigare har beviljats som specialomsorg med stöd av specialomsorgslagen och som till exempel kortvarig vård med stöd av handikappservicelagen. 
Morgon- och eftermiddagsverksamhet för skolelever kan ordnas som kortvarig omsorg om den tjänst som skolan ordnar i första hand inte är lämplig för barnet på grund av de särskilda behov som funktionsnedsättningen orsakat. 

Kortvarig omsorg ska tillhandahållas så att den stärker delaktigheten för personen med funktionsnedsättning. Kortvarig omsorg kan mångsidigare än tidigare tillhandahållas som personlig service eller som service i grupp eller som en del av annan service. De egna önskemålen och behoven hos en person med funktionsnedsättning ska alltid beaktas.

Välfärdsområdena kan upphandla kortvarig omsorg av kommunernas utbildningsväsende utan att välfärdsområdena behöver konkurrensutsätta upphandlingen och kommunerna bolagisera verksamheten.
 

Lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda har ändrats så att innehållet i specialomsorgerna har minskat betydligt. Alla personer med funktionsnedsättning ska få de social- och hälsovårdstjänster som de behöver med stöd av en och samma lag och oberoende av diagnosen. Tjänsterna ordnas inte med stöd av specialomsorgslagen. 

I specialomsorgslagen kvarstår dock de bestämmelser som gäller ordnande av specialomsorger oberoende av en persons vilja och stärkande av självbestämmanderätten och användning av begränsningsåtgärder inom specialomsorgerna. Med stöd av specialomsorgslagen fattas endast beslut om att ge och avsluta specialomsorger, om användning av begränsningsåtgärder och om specialomsorger oberoende av en persons vilja.

I fortsättningen föreskrivs det om dessa frågor i samband med en totalreform som gäller stärkt självbestämmanderätt och användningen av begränsningsåtgärder.
 

Sådan särskild service som beviljas med stöd av lagen om funktionshinderservice till följd av ett funktionshinder på grund av funktionsnedsättningen ska i regel vara avgiftsfri också i fortsättningen. Bestämmelserna om detta finns också i fortsättningen i klientavgiftslagen. För så kallat uppehälle, det vill säga sådant som alla människor behöver (till exempel boende, mat, städmedel), kan det i de flesta fall tas ut en skälig avgift.

Den service som personer med funktionsnedsättning behöver på grund av sin funktionsnedsättning är avgiftsfri därför att tjänsterna ska trygga möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att fungera i vardagen och främja deras jämlikhet i förhållande till personer utan funktionsnedsättning. Service som behövs på grund av funktionsnedsättning är sådan service som andra personer inte behöver och därför är den avgiftsfri.

Det är fråga om positiv särbehandling, som behövs för att uppnå faktisk jämlikhet. Om servicen inte behövs på grund av funktionsnedsättningen, betalar personer med funktionsnedsättning för servicen precis som alla andra människor.

I klientavgiftslagen föreskrivs det om avgiften för det stöd för boendet för barn som ordnas utanför hemmet. Målet med avgiften är en så jämlik situation som möjligt i förhållande till andra barn och föräldrar. Föräldrarna svarar för barnets underhåll också när barnet inte bor hemma med dem. 

För det stöd för rörligheten som ordnas som färdtjänst ska det fortfarande vara möjligt att kunna ta ut en avgift som högst motsvarar avgiften för kollektivtrafik eller någon annan därmed jämförbar skälig avgift.

Tjänster ordnas inte längre med stöd av specialomsorgslagen. I klientavgiftslagen föreskrivs det att det inte ska tas ut några avgifter för specialomsorgerna och de transporter mellan verksamhetsenheter för personer som ska få specialomsorg oberoende av personens vilja. 
Klientavgifterna eller avgiftsfriheten ska också i fortsättningen bero på vilken lag tjänsten omfattas av. Till exempel för en tjänst som ordnas enligt socialvårdslagen kan man ta ut en klientavgift enligt klientavgiftslagstiftningen.
 

Syftet med träningen är att personer med funktionsnedsättning får lära sig färdigheter som behövs i ett självständigt liv och får bättre funktionsförmåga vid förändringar i livet. I praktiken betyder detta att de målinriktat och under en viss tid lär sig de kognitiva eller funktionella färdigheter som behövs för ett självständigt liv, får undervisning i teckenspråk, handledning i användning av alternativa kommunikationssätt och får stöd vid förändringar i funktionsförmågan, miljön eller familjesituationen. 

Exempelvis med handledning i färdigheter att röra sig kan man låta personer med funktionsnedsättning få träna sig i att använda offentlig trafik, vilket minskar behovet av stöd för rörligheten och gör att de kan röra sig mer självständigt. 

Med tillräcklig träning kan en del personer med funktionsnedsättning leva självständigt i en vanlig bostad eller flytta från ett grupphem till mer självständigt boende. Träningen ersätter inte de rehabiliterings- och terapitjänster som ordnas inom hälso- och sjukvården. 
 

Enligt den nya lagen uppfylls kravet på nödvändighet om en person med funktionsnedsättning inte får sådana tjänster med stöd av socialvårdslagen eller andra allmänna lagar som motsvarar hans eller hennes individuella behov och som är nödvändiga för att leva ett självständigt liv, vara delaktig och uppnå likabehandling. En person behöver nödvändigt hjälp eller stöd om personen inte kan klara av den aktuella funktionen utan hjälp eller stöd. Att få hjälp eller stöd ska bedömas vara nödvändigt också om personens hälsa eller säkerhet äventyras utan hjälp eller stöd.

Utgångspunkten ska precis som förut vara, att även personer med funktionsnedsättning i främsta hand ska kunna röra sig med hjälp av en tillgänglig och fungerande allmän kollektivtrafik (inklusive anropsstyrd trafik och servicetrafik). En förutsättning för beviljande av stöd för rörligheten är att personen med funktionsnedsättning har särskilda svårigheter att röra sig och att personen inte självständigt kan använda allmän kollektivtrafik utan oskäligt stora svårigheter. 

Stöd för rörligheten ordnas för resor till och från arbete och studier och för resor som hänför sig till sysselsättningsfrämjande, verksamhet, arbetsverksamhet och annan normal livsföring. Därtill ordnas stöd för rörligheten vid behov för resor i anslutning till träning, särskilt stöd för delaktigheten, stöd i att fatta beslut, krävande multiprofessionellt stöd och kortvarig omsorg. 
I lagen föreskrivs om det kvantitativa behovet av service som stöder rörligheten och om bedömningen av kvantiteten, om rätten att under färden göra ett skäligt uppehåll eller ta en skälig omväg för att uträtta ärenden samt om resornas regionala omfattning och om samordning av resor.

När arbetsresors och studieresors omfattning bedöms beaktar man att personer med funktionsnedsättning har lika rätt till arbete och studier, och bedömer omfattningen på basis av personens individuella behov av stöd för rörligheten. 

Andra resor kan göras inom den egna boningskommunens område, mellan den egna boningskommunen och de närmaste kommuner som tillhandahåller aktiviteterna samt mellan den egna boningskommunen och kommuner som är viktiga med tanke på personens eget liv. Med de närmaste kommuner som tillhandahåller aktiviteterna avses den närmaste möjliga kommun där de tjänster som personen med funktionsnedsättning behöver finns att tillgå. Med en kommun som är viktig med tanke på personens eget liv avser man en kommun som personen med funktionsnedsättning behöver besöka regelbundet på grund av en familje- eller vänskapsrelation, en fritidsbostad eller av någon annan motsvarande orsak. Av särskilda skäl kan andra resor av engångsnatur också göras till andra kommuners områden.

Stöd för rörligheten kan utöver som traditionell färdtjänst också tillhandahållas med hjälp av personlig assistans eller ledsagare, genom att såsom ekonomiskt stöd ställa en bil eller något annat för personen med funktionsnedsättning lämpligt färdmedel till personens förfogande, genom att bevilja ekonomiskt stöd för anskaffning av en bil eller ett annat färdmedel, eller på något annat lämpligt sätt. 

När det gäller stödet för rörligheten ska det finnas en så kallad resebudget. Som stöd för resor kan det på ansökan av en person med funktionsnedsättning kan det beviljas ett visst eurobelopp i stället för ett visst antal resor, eller ett euro- och kilometerbelopp med beaktande av personens behov av att röra sig, som till exempel avstånden på bostadsorten. I mån av möjlighet beaktas också det kilometer- eller eurobelopp som personen med funktionsnedsättning använt tidigare för att röra sig, och hur detta belopp motsvarar personens behov. 

Resebudgeten kan användas i hela landet. En person med funktionsnedsättning har på ansökan rätt att övergå från att använda resebudgeten till att använda antalet resor som grund för stödet för rörligheten. 

Dessutom kan välfärdsområdet på ansökan av en person med funktionsnedsättning besluta att stödet för rörligheten ska periodiseras under en längre tid, högst ett år, i stället för en månad.
 

Stöd för rörligheten kan ordnas på många olika sätt. Välfärdsområdet kan ställa en bil till förfogande för en person med funktionsnedsättning. Välfärdsområdet kan precis som tidigare också bevilja en person med funktionsnedsättning ekonomiskt stöd för anskaffning av en bil. En förutsättning för att stöd för rörligheten ska kunna ordnas på detta sätt är att personen med funktionsnedsättning har ett stort behov av stöd för rörligheten.

Nytt är att stödet kan beviljas också för anskaffning av annat färdmedel som lämpar sig för personen med funktionsnedsättning. Stödet kan till exempel gälla snöskotrar eller fyrhjulingar. Nödvändiga och skäliga ändringsarbeten på färdmedel av standardmodell kan beviljas som ekonomiskt stöd på samma sätt som tidigare.

Att en bil eller ett annat färdmedel som får offentligt stöd står till förfogande beaktas i beloppet av annat stöd för rörligheten. I sådana situationer har personen rätt att få minst 24 enkelresor per år, om inte personen ansöker om ett mindre antal resor.

I den gamla handikappservicelagen var ledsagarservicen alltid anknuten till färdtjänsten. Den beviljades aldrig som en separat tjänst. I och med reformen kan man få hjälp av en ledsagare också separat. Avsikten är att ledsagarhjälp för rörligheten kan ordnas på flera olika sätt än tidigare.

Utgångspunkten är att personer med funktionsnedsättning ska kunna bo i vanliga bostäder och boendemiljöer och få behövlig hjälp och stöd för detta.

Personer med funktionsnedsättning har rätt att få stöd för boendet om de behöver hjälp och stöd för att sköta sina dagliga sysslor. De individuella behoven och önskemålen hos en person med funktionsnedsättning bestämmer innehållet i stödet för boendet och hur mycket stöd personen får samt sättet att tillhandahålla stödet. Stöd för boendet kan ordnas i enskilda så kallade vanliga bostäder, bostadsgrupper eller grupphem. 

Tjänstehelheten för stödet för boendet kan utformas på basis av de individuella behoven hos personen med funktionsnedsättning, precis som serviceboendet enligt den gamla handikappservicelagen. Tjänstehelheten kan innehålla till exempel personlig assistans, stöd för närståendevård och hemvård eller hjälp för dagliga sysslor i ett grupphem och personlig assistans för fritidsverksamhet.

Syftet med stödet för boendet för barn med funktionsnedsättning är att trygga möjligheten för barnen att bo hemma med den egna familjen. För ett barn med funktionsnedsättning och för barnets familj ska ordnas sådan individuell hjälp och sådant individuellt stöd som gör det möjligt för barnet att med hänsyn till barnets ålder och utvecklingsfas få den vård och omsorg som behövs, få vara delaktig och få växa upp i en trygg miljö. Den primära platsen för boendet för ett barn med funktionsnedsättning ska också i fortsättningen vara hemma med den egna familjen.

Ett barn med funktionsnedsättning och barnets familj ska alltid få sådant stöd som gör det möjligt för barnet att bo med sin egen familj. I de exceptionella situationer där ett barn på grund av det behov av hjälp och stöd som funktionsnedsättningen medför inte kan bo med sina föräldrar, kan boendet på ansökan av vårdnadshavarna ordnas i familjevård eller i grupphem för högst sju barn med stöd av lagen om funktionshinderservice. Under klientprocessen ska man sörja för att barnets åsikt utreds. 

När förutsättningarna för omhändertagande av barn och vård utanför hemmet uppfylls, sker placeringen av barnet utom hemmet också i fortsättningen med stöd av barnskyddslagen.

OBS! Den nya lagen om funktionshinderservice träder i kraft den 1 januari 2025.

I propositionen föreslås en övergångsperiod på tre år.
De beslut som fattats på basis av de tidigare bestämmelserna är i kraft den tid som angetts i beslutet även om den nya lagen träder i kraft. Till exempel ett beslut som gäller 1.5.2024 - 31.6.2025 förblir i kraft den tiden, och därefter måste det fattas ett beslut enligt den nya lagen. 
Beslut som gäller tillsvidare kan dock vara i kraft högst tre år efter ikraftträdandet av den nya lagen. Efter det ska besluten fattas enligt den nya lagen. Om en person med funktionsnedsättning vill det ska besluten ändras under övergångsperioden på tre år så att de stämmer överens med den nya lagen om funktionshinderservice. Välfärdsområdena ska ändra besluten i enlighet med den nya lagen under övergångsperioden också om servicebehovet hos en person med funktionsnedsättning förutsätter det.

Den treåriga övergångsperioden gäller dock inte de beslut om rehabiliterande småbarnspedagogik som fattats med stöd av specialomsorgslagen. Dessa beslut förblir i kraft den tid som angetts i beslutet även om giltighetstiden är längre än tre år. 

Man måste ha beredskap att tillämpa den nya lagen om funktionshinderservice på nya och förändrade servicebehov genast när servicebehovet uppstår. Skyldigheten att ordna stöd i att fatta beslut som en särskild tjänst gäller från den 1 januari 2025. Minimitimantalet 30 timmar per månad för särskilt stöd för delaktigheten träder i kraft den 1 januari 2027. Från det att lagen trätt i kraft den 1 januari 2025 ska särskilt stöd för delaktigheten ordnas för minst 10 timmar per månad, och efter den 1 januari 2026 för minst 20 timmar per månad år 2026.

 
Efter att den nya lagen trätt i kraft ska man i regel följa den nya lagen. Om ansökan lämnas in före den nya lagen träder i kraft, dvs. före den 1 januari 2025, ska ansökan behandlas enligt de gamla bestämmelserna även om ansökan behandlas först efter den 1 januari 2025 när den nya lagen trätt i kraft. 

Också de ärenden som gäller ändringssökande och som är anhängiga när den nya lagen träder i kraft ska slutföras enligt de gamla bestämmelserna. 
 

Kundavgifterna och servicebesluten går hand i hand. Om servicebeslutet har fattats enligt de gamla bestämmelserna bestäms också kundavgiften enligt de gamla bestämmelserna ända tills servicebeslutet ändras i enlighet med den nya lagen. Om servicebeslutet fattas i enlighet med den nya lagen bestäms också kundavgiften enligt de nya bestämmelserna.

Tidigare krävdes det att vården för personer som lever med livsuppehållande respirator behandling (enligt gamla lagen andningsförlamningspatient) ska ordnas på sjukhus eller i hemvård utan att patienten skrivs ut från sjukhuset. Vården ska fortsätta som förut under den treåriga övergångsperioden, förutsatt att den person som lever med livsuppehållande respiratorbehandling inte vill omfattas av den nya lagen. 

Efter reformen kan tjänsterna för personer som lever med livsuppehållande respiratorbehandling ordnas till exempel genom stödet för boendet enligt lagen om funktionshinderservice. 
Genom att ordna de tjänster som dessa människor behöver genom tjänster inom socialvården stärker man deras självbestämmanderätt, delaktighet och rättsskydd. Därtill tryggar det deras lika rätt i förhållande till andra personer med funktionsnedsättning eftersom detta beaktar också andra behov än de som hänför sig till den medicinska vården.

De personer som lever med livsuppehållande respiratorbehandling får både i institutionsvården och i hemvården all sin hälso- och sjukvård och sina transporter avgiftsfritt också i fortsättningen. 
Precis som tidigare tas det inte ut någon avgift för deras uppehälle under den tid de vårdas på institution. I institutionsvården ingår också de läkemedel som de behöver. I hemvården har de personer som lever med livsuppehållande respiratorbehandling rätt att få en ersättning som motsvarar den tidigare ersättningen för uppehälle, dvs. det ekonomiska stöd för personer som lever med livsuppehållande respiratorbehandling som avses i 33 § i lagen om funktionshinderservice. 
 

Beslutet om specialomsorger i fråga om en person med intellektuell funktionsnedsättning fattas av den beslutande sakkunniggruppen för krävande multiprofessionellt stöd. Detta beslut är en förutsättning för att kunna använda begränsningsåtgärder. Beslutet ska alltid fattas gemensamt av gruppen, inte av en enskild medlem. Den beslutande multiprofessionella gruppen fattar inte beslut om enskilda begränsningsåtgärder. 

Precis som tidigare måste det i fråga om varje enskild begränsningsåtgärd dessutom fattas ett sådant beslut om användningen av begränsningsåtgärden som avses i 3 a kap. i specialomsorgslagen. Under reformen gjordes inga ändringar i de detaljerade bestämmelserna om begränsningsåtgärderna. Även i fortsättningen ska frågan avgöras och beslutet om begränsningsåtgärden fattas av den person som anges i paragrafen om respektive begränsningsåtgärd. 

Den beslutande sakkunniggruppen ska i fortsättningen också fatta besluten om huruvida en person ska få specialomsorger oberoende av personens vilja. Före detta ska enheten för krävande multiprofessionellt stöd undersöka saken och ge ett skriftligt utlåtande om undersökningen. Det beslut om specialomsorger oberoende av personens vilja som fattas av den beslutande sakkunniggruppen för krävande multiprofessionellt stöd ska underställas förvaltningsdomstolen. 
 

Eftersom alla tjänster ska ordnas enligt den nya lagen om funktionshinderservice ska det inte längre utarbetas några specialomsorgsprogram.

Förvaltningsbesluten om tjänsterna för personer med intellektuell funktionsnedsättning ska fattas med stöd av lagen om funktionshinderservice. Före det ska man bedöma servicebehovet och göra en klientplan tillsammans med personen med funktionsnedsättning.

I fråga om personer med intellektuell funktionsnedsättning, precis som för alla andra personer med funktionsnedsättning, ska beslut om stöd för boendet alltid fattas med stöd av den nya lagen om funktionshinderservice. Till stödet för boende kan man vid behov också lägga till andra tjänster, till exempel tjänster enligt socialvårdslagen. Tjänsterna är avgiftsfria om de ordnas som en del av stödet för boende. Beslutet ska fattas i enlighet med vad som föreskrivs i 5 § i den nya lagen om funktionshinderservice.

För att kunna rikta begränsningsåtgärder mot en person med intellektuell funktionsnedsättning som får stöd för boende måste man i och med reformen dessutom fatta ett beslut enligt 2 § i specialomsorgslagen om specialomsorger på en enhet för krävande multiprofessionellt stöd. Detta beslut fattas av den beslutande sakkunniggruppen för krävande multiprofessionellt stöd. 
Enheten för krävande multiprofessionellt stöd är i praktiken en enhet som är verksam dygnet runt och som har tillräcklig sakkunskap i medicin, psykologi och socialt arbete för att tillhandahålla krävande multiprofessionellt stöd. Innehållet i det krävande multiprofessionella stödet definieras enligt 16 och 17 § i den nya lagen om funktionshinderservice. Vid behov fattas det separata beslut om stödet.
 

Rätten att få de tjänster som avses i lagen om funktionshinderservice förutsätter att personen har en långvarig eller permanent funktionsnedsättning. Hur långvarig funktionsnedsättningen är bedöms enligt den nya lagen på samma sätt som tidigare. Med långvarig funktionsnedsättning avses i allmänhet en funktionsnedsättning som bedöms fortsätta minst ett år. Med en permanent funktionsnedsättning avses en funktionsnedsättning som orsakats av en skada eller sjukdom och som inte är av övergående natur. Till exempel om man när olyckan inträffar vet att personen kommer att få en långvarig eller permanent funktionsnedsättning, ska man bevilja rätten till tjänsterna genast när behovet uppkommer och inte vänta ett år. Detsamma gäller en situation där funktionsnedsättningen orsakas av en sjukdom som fortskrider snabbt.

Enligt socialvårdslagen ska en lämplig yrkesutbildad person inom socialvården ansvara för bedömningen av servicebehovet och utarbetandet av klientplanen. Om personen är lämplig för uppgiften ska bedömas på samma sätt som tidigare. I den nya lagen om funktionshinderservice förutsätts det dessutom att den yrkesutbildade personen är i ett tjänsteförhållande. Detta är viktigt därför att bedömningen av behovet av tjänster enligt lagen om funktionshinderservice, utarbetandet av klientplanen och beslutsfattandet i fråga om funktionshinderservice innefattar utövning av offentlig makt, som har ett nära samband med den lagstiftning som är central med tanke på de grundläggande fri- och rättigheterna, dvs. tillgodoseendet av rättsskyddet och de subjektiva rättigheterna hos personer med funktionsnedsättning. 

Ansvaret för bedömningen av behovet av tjänster hos en person med funktionsnedsättning som har behov av särskilt stöd och för besluten om tjänsterna ska också i fortsättningen ligga hos socialarbetare i tjänsteförhållande enligt vad som föreskrivs i 36 § och 46 § i socialvårdslagen.
 

Klientplanen utarbetas tillsammans med personen med funktionsnedsättning, och vid behov kan också familjemedlemmar eller andra närstående delta. Även avvikande åsikter antecknas i klientplanen. Vid reformen fogade man till socialvårdslagen en bestämmelse som preciserar socialvårdens beslut så att betydelsen av klientplanen stärks. Om det görs avvikelser från den helhet av socialservice som antecknats i klientplanen, ska detta motiveras i beslutet. En motivering till att man avvikit från klientens syn i klientplanen krävs också när klientens syn skiljer sig från den yrkesmässiga bedömningen i klientplanen. Klientplanen bestämmer dock inte heller i framtiden rätten till tjänster.