Vanliga frågor om reformen av lagstiftningen om funktionshinderservice
Frågorna och svaren baserar sig på den regeringsproposition som överlämnades till riksdagen den 27 september 2018.
Innehållspublicerare
-
Det är frågan om en reform som beretts under flera regeringsperioder. Det centrala målet med reformen är att förbättra likabehandlingen och delaktigheten i samhället för personer med funktionsnedsättning genom att trygga servicen utgående från personens individuella behov. De nuvarande speciallagarna om handikappservice (handikappservicelagen och specialomsorgslagen) ska samordnas till en ny lag. Genom lagen förverkligas principerna i FN:s konventioner om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och om barnets rättigheter.
Målet är att stärka delaktigheten för en person med funktionsnedsättning när servicebehovet bedöms, tjänster planeras och genomförs. Syftet är också att bevara nuvarande starka rättigheter som säkerställer de grundläggande rättigheterna för personer med funktionsnedsättning väl, såsom rätten till stöd för boendet (serviceboende), personlig assistans samt färdtjänst och annat stöd för rörligheten.
Ett annat mål är att utveckla flera tjänster, bl.a. nya slags tjänster såsom träning och stöd samt kortvarig omsorg och befintliga tjänster såsom personlig assistans. Ett mål är dessutom att göra stödet för rörligheten mångsidigare.
-
Reformen har beretts öppet och i samarbete med intressentgrupper. Olika intressentgrupper, såsom personer med funktionsnedsättning och organisationer som företräder dem samt övriga intressebevakare, kommuner, samkommuner och andra aktörer inom området har på ett ändamålsenligt och jämbördigt sätt tagits med i beredningen.
Under våren 2015 lade en arbetsgrupp med bred sammansättning (2013–2015) fram ett förslag om en reform av funktionshinderlagstiftningen, och förslaget sändes på remiss. I remissvaren understöddes en fortsättning av reformen som helhet.
Enligt regeringsprogrammet ska kommunernas uppgifter och skyldigheter minskas. Utifrån detta sattes det i februari 2016 upp ett sparmål för reformen av funktionshinderlagstiftningen.
Hösten 2016 lade utredaren Kalle Könkkölä fram förslag på olika sätt att genomföra besparingar inom funktionshinderservicen och förslag om lagens tillämpningsområde.
Ett utkast till ny lag om funktionshinderservice sändes på remiss i maj 2017. Under våren 2018 hördes funktionshinderorganisationer, kommuner, specialomsorgsdistrikt, tillsynsmyndigheter och andra aktörer. Regeringens proposition bereddes som tjänsteuppdrag. Tidpunkten för överlämnandet av regeringspropositionen ändrades på grund av ändringar i tidtabellen för social- och hälsovårdsreformen.
Regeringen överlämnade propositionen den 27 september 2018. Lagen avses träda i kraft år 2021 samtidigt som lagstiftningen om ordnandet av social- och hälsovården och landskapsreformen.
-
Tidigare har kommunerna och samkommunerna haft ansvaret för att ordna service i enlighet med handikappservicelagen. Specialomsorgsdistrikt och kommuner har ansvarat för specialomsorgerna enligt handikappservicelagen. Efter reformen är det landskapen som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovårdstjänsterna och specialomsorgsdistrikten kommer att upplösas.
En utgångspunkt i social- och hälsovårdsreformen har varit en integrering av tjänsterna för personer med funktionsnedsättning i landskapets övriga social- och hälsovårdstjänster. Landskapet ansvarar även för den service som avses i den nya lagen om funktionshinderservice. Avsikten är att utöka valmöjligheterna för personer med funktionsnedsättning genom att införa ett system med en personlig budget från och med den 1 januari 2022.
Vanliga frågor om kundens valfrihet
Landskapen har möjlighet att ordna servicen på ett effektivare och mer jämlikt sätt än kommunerna. Det finns till exempel bättre möjligheter till kompetensutveckling.
-
Som allmän lag för socialvården tillämpas socialvårdslagen. Även personer med funktionsnedsättning ska få den service och det stöd som hör till socialvården också i fortsättningen i första hand på grundval av socialvårdslagen.
Hälso- och sjukvården för personer med funktionsnedsättning ordnas på lika villkor som för andra enligt hälso- och sjukvårdslagen.
Om den service som kan beviljas med stöd av de allmänna lagarna inte är lämplig eller tillräcklig, ska lagen om funktionshinderservice tillämpas på socialservice enligt behov.
-
Till landskapets särskilda organiseringsansvar hör:
1) träning och stöd;
2) personlig assistans;
3) stöd för boendet;
4) stöd för tillgängligt boende;
5) kortvarig omsorg;
6) verksamhet under dagtid;
7) stöd för rörligheten.
En person med funktionsnedsättning har subjektiv rätt till dessa tjänster, dvs. landskapet är skyldigt att ordna tjänsterna när han eller hon uppfyller de i lagen angivna kriterierna för beviljande av tjänsten i fråga. Landskapet kan dessutom inom ramen för anslagen ge personer med funktionsnedsättning sådant ekonomiskt stöd som avses i lagen eller annan behövlig service. -
Som allmän lag för hälso- och sjukvården tillämpas hälso- och sjukvårdslagen. Med stöd av specialomsorgslagen har det också ordnats hälso- och sjukvårdstjänster. I fortsättningen ska hälso- och sjukvården för personer med funktionsnedsättning ordnas på likvärdigt sätt som för andra utifrån hälso- och sjukvårdslagen.
-
Diagnosen ska inte definiera tillgången till service. Den särskilda servicen ska vara behovsbaserad. En person har rätt till service, om personen på grund av en långvarig begränsning i funktionsförmågan till följd av funktionsnedsättning eller sjukdom inte klarar en normal livsföring utan den service som det föreskrivs om i den föreslagna lagen.
I lagen föreskrivs det inte heller om någon åldersgräns för servicen.
-
Alla personer ska vara berättigade till service enligt lagen om funktionshinderservice när de i lagen angivna förutsättningarna uppfylls. En äldre person kan få service enligt lagen om funktionshinderservice om personen inte får tillräcklig och lämplig service enligt socialvårdslagen, äldreomsorgslagen eller någon annan lag.
-
Termen gravt handikappad, som används i den gällande handikappservicelagen, används inte i den nya lagen. Termen passar inte ihop med det grundläggande målet med reformen, vilket är att personer ska ha rätt till hjälp och stöd utifrån det individuella behovet och inte utifrån vilken slags funktionsnedsättning personen har. Ordet gravt handikappad för tankarna till att det finns någon viss, enkelt definierbar specialgrupp som service ska ordnas för.
Grunden för att få service är enligt den nya lagen att en person till följd av en begränsning i funktionsförmågan nödvändigt och upprepade gånger behöver hjälp eller stöd. Sådana svåra begränsningar i funktionsförmågan kan förutom en rörelsefunktionsnedsättning även uppstå som en följd av t.ex. en utvecklingsstörning, en neurologisk sjukdom, en sensorisk funktionsnedsättning eller en kombination av olika funktionsnedsättningar.
Enligt de människorättsavtal som förpliktar Finland och enligt Finlands grundlag förutsätts att alla personer med funktionsnedsättning behandlas jämlikt. Målet med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är att garantera alla personer med funktionsnedsättning lika rättigheter oberoende av diagnos eller typ av funktionsnedsättning. Konventionen förutsätter dock inte att servicen för personer med funktionsnedsättning alltid ska ordnas med stöd av speciallagstiftning.
-
I reformen slår man inte endast samman två lagar, utan målet är att reformera och modernisera lagstiftningen. Till detta anknyter både ökade kostnader och sparmål för vissa tjänster.
Trots ett sparmål har man i förslaget till ny lag hållit fast vid de centrala målen med reformen. Dessa mål är att främja och uppnå likabehandling och delaktighet för personer med funktionsnedsättning samt att personer med funktionsnedsättning ska få tjänster enligt sitt behov.
År 2016 beslutade regeringen att man ska spara 61 miljoner euro på funktionshinderservicen i samband med minskningen av kommunernas uppgifter och skyldigheter. I samband med ramförhandlingarna 2018 och höstens budgetmangling beslutade regeringen att minska sparmålet betydligt. I propositionen ströks sådana sparåtgärder som ur kundernas synvinkel var försämringar. Reformen väntas minska utgifterna för den offentliga ekonomin med 15,3 miljoner euro.
-
I reformen av funktionshinderlagstiftningen riktar man mer pengar till stöd för boendet hemma, personlig assistans samt träning och stöd. Mer finansiering riktas också till tryggande av kortvarig omsorg och till verksamhet under dagtid.
Reformen förutsätter att landskapens finansiering av social- och hälsovårdstjänsterna ökas med cirka 6,5 miljoner euro vid lagens ikraftträdande. Även kostnaderna för FPA:s förmåner och tjänster ökar något i takt med att öppenvården av personer med funktionsnedsättning ökar.
-
Regeringen har som en del av de ändringar som gäller social- och hälsovårdsreformen föreslagit att invalidavdraget i beskattningen ska slopas och att skattestödet ersätts med en direkt stödform för utveckling av funktionshinderservicen. Regeringen föreslår att den nästan 26 miljoner euro stora ökningen av statens och kommunernas skatteinkomster som slopandet av invalidavdraget ger upphov till ska anvisas till utveckling av funktionshinderservicen och täckande av den besparing som krävs. På detta sätt minskar behovet av besparingar inom funktionshinderservicen.
Man försöker få till stånd besparingar genom alternativa tjänster som stöder rörligheten, såsom att med vissa förutsättningar ge personer med funktionsnedsättning tillgång till bil och genom att göra stödet för boendet för personer med funktionsnedsättning mångsidigare samt genom att minska personalens överlappande arbete.
-
Utgångspunkten är att även personer med funktionsnedsättning i främsta hand ska kunna röra sig med hjälp av en tillgänglig och fungerande offentlig trafik (inkl. anropsstyrd trafik och servicetrafik). En förutsättning för beviljande av färdtjänst för en person med funktionsnedsättning är att personen har särskilda svårigheter att röra sig och att personen inte på grund av sitt funktionshinder kan använda offentlig trafik utan oskäligt stora svårigheter.
Färdtjänst till arbete, studier och verksamhet eller annan verksamhet som stöder delaktighet ska ordnas i den omfattning som behövs för dem. Färdtjänst ska dessutom ordnas så att en person för fritidsverksamhet kan göra minst 18 enkelresor per månad inom den kommun där personen är bosatt eller en närbelägen kommun. Alternativt ska en färdtjänst till ett visst antal kilometrar användas vid fritidsresor där kunden istället för resor får färdtjänster enligt ett visst kilometerantal som landskapets affärsverk fastställt utan hinder av kommun- eller landskapsgränser. Färdtjänsterna kan också periodiseras för att användas under högst ett års tid. Genom alternativen främjas ett mer flexibelt och individuellt stöd för rörligheten.
-
Resorna för flera personer som är berättigade till färdtjänst ska kunna samordnas så att de görs med samma färdmedel.
Samordningen får dock inte medföra en oskälig förlängning av restiden eller andra oskäliga olägenheter för den serviceberättigade.
-
I stället för färdtjänst kan en person med funktionsnedsättning få en bil till sitt förfogande. Landskapet kan också precis som i nuläget bevilja en person med funktionsnedsättning ekonomiskt stöd för anskaffning av en bil.
Om en bil har ställts till förfogande för en person med funktionsnedsättning, har personen rätt att få minst 24 enkelresor per år för fritidsverksamhet, socialt deltagande och verksamhet som hör till normal livsföring, om inte ett mindre antal är tillräckligt för att trygga nödvändig rörlighet.
-
Utgångspunkten är att personer med funktionsnedsättning ska kunna bo i vanliga bostäder och boendemiljöer och få behövlig hjälp och stöd för detta. Såsom serviceboendet enligt den nuvarande handikappservicelagen kan stödet för boendet enligt den nya lagen omfatta service där man bildar en helhet av service enligt personens individuella behov.
Ett viktigt mål med reformen av funktionshinderlagstiftningen är att för personer med funktionsnedsättning främja rätten till självständigt boende och annan delaktighet och den hjälp och det stöd som behövs för detta. Det betyder att man försöker minimera institutionsvården och se till att det finns tillgång till service som stöder vardagslivet i personernas egen närmiljö, t.ex. service som stöder boende hemma, träning och annat stöd.
-
Arbetsgivarmodellen för personlig assistans bevaras men utöver den ska det också ordnas personlig assistans på andra sätt. Arbetsgivarmodellen kan användas om personen efter att av landskapets affärsverk ha fått en tillräcklig och förståelig redogörelse för arbetsgivarens ansvar och skyldigheter samtycker till att vara arbetsgivare.
-
Avsikten är att särskild service med anledning av en begränsning i funktionsförmågan till följd av funktionsnedsättning eller sjukdom i huvudsak ska vara avgiftsfri även i fortsättningen. Detta ska det på motsvarande sätt som för närvarande föreskrivas om i klientavgiftslagen, som nu genomgår en översyn.
Bakgrunden till att servicen är avgiftsfri är tanken om att det är service vars syfte är att trygga möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att fungera i vardagen och att främja deras jämlikhet i förhållande till personer utan funktionsnedsättning. Service som behövs på grund av funktionsnedsättning är sådan service som andra personer inte behöver och därför är den avgiftsfri.
Det är fråga om positiv särbehandling, som behövs för att uppnå faktisk jämlikhet. Om servicen inte behövs på grund av ett funktionshinder till följd av en funktionsnedsättning eller sjukdom, betalar personer med funktionsnedsättning för servicen precis som alla andra människor.
-
Familjerna bör få tillräckligt med stöd och service, så att ett barn med funktionsnedsättning kan bo tillsammans med sin familj.
Rätt till kortvarig omsorg skulle stödja orken för de föräldrar vars barn som vårdas i hemmet inte omfattas av stödet för närståendevården eller för vilka ledigheterna inom stödet för närståendevården inte är tillräckliga, och skulle hjälpa familjerna i krissituationer. Omsorg genomförs till exempel som hemservice, familjevård, med hjälp av en stödperson eller som boendeservice enligt socialvårdslagen.
I vissa fall kan man stöda familjen med närståendevård till ett barn med svår funktionsnedsättning genom att öka stödet till familjen så att det ordnas en vårdare för barnet i hemmet.
I de exceptionella och sällsynta fall där ett barn behöver så specialiserad och krävande vård att den inte kan ordnas hemma kan boendet ordnas i form av familjevård eller i ett litet grupphem. Att ordna boende och service för barn med funktionsnedsättning utanför hemmet förutsätter vårdnadshavarnas samtycke.
-
Den nya lagen föreslås också innehålla möjligheten att få småbarnspedagogik som träning och stöd. Tjänsten ska ordnas för de barn med funktionsnedsättning som på basis av bedömningen av servicebehovet och klientplanen har ett nödvändigt behov för småbarnspedagogik uttryckligen i form av verksamhet som främjar delaktighet. En bedömning av behovet av servicen ska göras från fall till fall.